Minns i november..
.. den ljuva september. Och september har verkligen varit ljuv. Samt gått så snabbt att jag knappt hunnit blinka. Låt oss ta en titt på vad som hänt sen sist denna sensommarmånad;
Först och främst har min träning dragit igång igen. Hurra! Två gånger i veckan kör vi; måndagar och onsdagar klockan 20-21 är numera heliga tider för mig. Igen. Utomhus i alla väder!
Det brukar vara en salig blandning av gummiband, kettlebells och min personliga favorit - slam balls. Man ska känna att man lever.
Efter passen brukar någon alltid vänta uppe och välkomna mig med tårar och ett litet leende. En timme är lång tid ibland.
Otto har såklart varit sjuk en del. Knappt märkbar hosta, tror jag var den senaste diagnosen. Det öppnar upp för ganska många dagar hemma. Så det har blivit en del utflykter till lekplatsen och något besök på Burger King. Kudos pandemin!
Han har även fått kvalitetstid med sin lillasyster, som han faktiskt är ganska gullig mot. Här fångade jag dem på en sällsynt bild när han smyger till henne en puss.
Alice gillar också att HÅLLA PÅ med sin lillasyster. Det ska bäras, lyftas, kramas och klappas. "Hon är ingen leksak", tjoar jag allt som oftast. Detta hindrar inte Alice.
Paus i tennisträningen för lite lyft, till exempel.
Och apropå tennis.. Erik har inte direkt legat på latsidan när det kommer till detta. Bortsett från hans vanliga spelande i tre olika divisioner har han även deltagit i en hel del tävlingar. Varenda helg har det varit minst tre matcher och en jäkla
massa flängande. En tävling resulterade i en vinst i form av lån av en elektrisk BMW en helg i höst. Det är för tidigt att säga om det var värt det..
Här agerar vi hejarklack på en match innan barnens tärning drar igång. Kul var det när jag efter tennisen själv fick baxa in alla barn i bilen för att dra till Entré och lämna Victor på ett av MÅNGA kalas. Efter corona är kalasen
verkligen på frammarsch igen.
Efterspelet efter ett av kalasen. Födelsedagsbarnet skulle tydligen hissas av sockerstinna, men kanske inte så starka, kompisar.
Tennistävlingar, aktiviteter och kalas till trots har vi ändå hunnit med ett par utflykter det senaste. Lunch, promenad eller bara en fika står då på agendan. Nedan i Ljunghusen för allt som nämnts ovan.
Tro det eller ej, men nu hoppas jag på lite kyligare temperaturer och mer höstkänsla. September har varit - och ÄR - ljuvlig, men jag är redo för regn, rusk och mörker nu. Eller snarare vackra höstfärger, krispig luft, mustiga grytor och stickade
tröjor. Längtar!
Sensommar
Folk har ropat höst sedan augusti, men jag är beredd att hävda att sommaren varar ända till september. Lite kyliga morgnar och kvällar till trots är det sensommarvärme mitt på dagen. Boots och stickade tröjor får alltså vänligt vänta i garderoben
(deras tid kommer) och klänningarna får leva vidare. Igår drog jag på mig en amningsvänlig historia från Rodebjer till sommarens bästa köp - kardborretofflor! De ska jag leva i tills strumporna blir ett måste.
Och så kan man dölja den trötta och osminkade looken med ett par solglasögon.
