Footner
För ett par veckor sedan var jag så mätt på vintertrötta fötter att jag höll på att krevera. Lösningen? Footner, alltid. Man stoppar in fötterna i en slags strumpa, sitter still i en timme och sköljer sedan av dem. Resultatet? Efter ett par
dagar börjar det falla av mer hud från fötterna än vad man trodde var möjligt. När man tror att det inte kan falla av mer, faller det av lite till. Och sedan blir fötterna nästan lika mjuka och fina som på en nyfödd. Nästan.
Nu har mina fötter äntligen tappat all överskottshud och det börjar kännas någorlunda okej att visa dem igen. Inte för att jag vet var eller varför jag skulle göra det när vädret bjuder på hela sju minusgrader, men jag piggade ändå upp fötterna ytterligare
med lite nagellack. Nu ska jag bli duktig på att hålla dem såhär. Åtminstone till sommaren.
Kanske inte den BÄSTA manikyren som gjorts, men vem tänker på det?
Vårtecken?
Minusgrader till trots och tidningar som varnar för den skånska rysskylan hade årets första blommor ändå letat sig upp utanför barnens förskola häromdagen. Jag hoppas att nästa veckas fortsatta köldrekord inte sätter stopp för deras framfart. Det är ju
mars om en vecka, för bövelen. Det betyder vår på skånska.
Ute i backen...
Helgutflykt
I helgen upplevde vi faktiskt lite sol och vårkänslor, något som från och med i morse var ett minne blott. Ny frost och nya minusgrader hade intagit Skåneland under natten. Tittar jag på väderprognosen ser det kalla vädret ut att hålla i sig åtminstone
februari ut, gärna in i mars också. Jag gissar att våren får vänta.
Vi lyckades dock inte alls ta tillvara på det fina lördagsvädret utan spenderade hela (och då menar jag HELA) lördagseftermiddagen på IKEA. Det finns ställen jag hellre befinner mig på, om jag säger som så. Och det går alltid likadant till; jag åker dit
mer eller mindre peppad på allt jag ska köpa. Ju närmare kassorna vi kommer, desto mer avtar mitt engagemang och slutspurten blir alltid densamma. Jag tänker; jag köper detta en annan gång, någon annanstans. Bra för plånboken, dåligt för... ja, för
det jag behöver och åker tomhänt därifrån med.
Att åka till IKEA med hela familjen är också lite av en utmaning. Någon vill klättra, någon vill ta av sig skorna, någon vill sjunka genom jorden. Gemensamt för oss alla är att vi bara vill därifrån. Lättare sagt än gjort. Ett par timmar efter ankomst
åkte vi dock - ett klädskåp och ett par galgar rikare - hem igen. Nu dröjer återbesöket läääänge hoppas jag.
Blev det detta skåp månne?
Helt slut efter bus och trams på Ikea. Men lyckades ändå tjata till sig varsin stor klocka!?
En snabb tupplur i bilen bjöd på nya, oanade, extrakafter när det vankades Melodifestival. Till Victors stora förtret, men till min stora glädje, uppträdde inte Samir och Viktor även denna vecka.
Nyförvärv
I lördags fick jag äntligen träffa släktens senaste underverk. En pytteliten bebis som trots sina dryga fyra kilo framstod som så liten så. Lugn och nöjd och sovandes, mest hela tiden. Precis som man önskar.
Såhär små har mina barn aaaaldrig varit.
Scarf
Scarvestrenden är väldigt snygg. På andra. Själv kan jag inte komma ifrån att jag ser ut som en rövare när jag försöker dra på mig en. Men skam den som ger sig. Nu har jag köpt på mig ett par olika varianter och någon måste väl funka. Eller?
En lite smalare scarf känns väl mindre piratigt? Frågan är bara hur - eller om - den knyts.
Moster
Helgen innehöll, förutom sjukdomar, även en hel del trevligheter. Förutom ett restaurangbesök på Pinchos och kändisspotting i godisaffären så har jag blivit moster. Igen! Nu längtar jag tills alla infektioner är över så jag kan få träffa det lilla underverket.
Tills bebisbilderna börjar trilla in bjuder jag på denna. Tapas i ny tappning på Pinchos. Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov.
Vobbelivobb
Idag vobbar jag, själv något medtagen av februaris virus, hemifrån med det barn som det går att vobba någorlunda med. Victor, alltså. Inte optimal timing med tanke på bokslut, men vad göra?
Blek och sliten har jag lyckats få till en provisorisk arbetsplats i sängen. Skönt tillbakalutad med datorn på en amningskudde knappar jag in statistik och analyserar resultat samtidigt som jag saknar mina stora dubbelskärmar. Sedan är det ju inte HELA VÄRLDEN att jag slapp stressa ut i sex minusgrader. Imorgon hoppas jag dock att både jag och Victor är på banan igen.
Kanske en blommig fondvägg gjort sig bakom mig? Saker att fundera på istället för att jobba...
