Mismatch

Det fluktuerar lite "kedjebrev" här och var på sociala medier, där man ska lista de tio mest betydelsefulla böckerna man har läst och utmana sina vänner att göra samma sak. Min aktivitet på sociala medier sträcker sig inte dit, men jag tänkte ge det ett försök i bloggen istället. 

Det är naturligtvis omöjligt att greppa - och komma ihåg - alla böcker man har läst (om man inte just bara har läst tio böcker och alla var av betydelse), men jag ska ge det ett tappert försök. Med reservation för ändringar och sviktande minne.

1. "Vill du läsa" av Elsa Beskow
Det var här allt började. Min allra första läsebok. Jag minns än idag hur det vid fyra och ett halvt (!!) års ålder plötsligt lossnade; bokstäverna blev ord och texten gav innebörd. Jag kunde läsa! Efter det ville jag bara läsa. Allt!

2. "Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige" av Selma Lagerlöf
Om det fanns någonting jag inte ville läsa var det dock boken om dumme lille Nils och hans ännu dummare gås. Men med en klassiskt skolad pappa, som tyckte att den här boken hörde till allmänbildningen hade jag inte så mycket val. Ett helt sommarlov flöt på och jag fick inte gå utanför dörren förrän jag klämt ännu ett kapitel av den hemska boken. Jag glömmer aldrig den läsupplevelsen, som var allt annat än positiv. Än idag kan jag inte se boken utan att förknippa den med tvång.

Hur han säkerställde att jag hade läst boken? Med vanliga, simpla läxförhör, såklart.

3. "En främmande man" av Maria Lang
Kanske inte en bok som jag egentligen borde ha med på den här listan, eftersom jag varken minns kontexten eller vem som var mördaren, men "En främmande man" var inkörsporten till såväl deckare som Maria Lang för mig. Efter att ha läst den här boken blev jag som besatt av Maria Lang. Finkammade alla bibliotek inom tio mils radie efter hennes böcker och läste allt som gick att läsa av och om Maria Lang. Ingen kunde skriva deckare som hon, ansåg jag. Alltid lika spännande, alltid lika stort antiklimax när boken var utläst. Jag ägnade veckor av sommarloven till att bara ligga och läsa, något som gjorde att jag tydligen betraktades som tråkig. Men vad gjorde väl det? Jag fick ju en fantastisk läsupplevelse. Gissa om lyckan blev fullständig när det för något år sedan släpptes sex filmer baserade på Maria Langs romaner?

4. "Djurfarmen" av George Orwell.
Den här fantastiska boken fick mig inte bara att inse storheten i att tala i metaforer, utan även hur förruttnad kommunismen var. Hur dess "utopi" var omöjlig, eftersom kallsinniga och egoistiska ledare förstörde detta. Hur revolutioner utan övergångar till folkligt styre aldrig gör saker och ting bättre. Hur likgiltighet och okunnighet inför makthavarna kan leda till ett skräckscenario. Jag har inte karaktärerna eller detaljerna i färskt minne, men jag minns än idag vilken härligt omvälvande läsupplevelse det var. 

5. "Det går an" av Carl Jonas Love Almqvist
Om Maria Lang var min inkörsport till deckarnas värld var det här min inkörsport till feminismen. Att en kvinna inte ville gifta sig utan leva som sin partners jämlike utan att underordnas mannen och utan att dela på allt var vid utgivningstillfället sensationellt. Att boken dessutom väckte en sådan uppståndelse när den gavs ut att Almqvist tvingades utvandra från Sverige gjorde den inte desto mindre spännande. 

Boken fick mig att känna mig som en fri och stark kvinna. Inte heller jag ville gifta mig, inte heller jag ville bli underordnad någon karlslok. Men jag gav, som så många andra dumdristiga kvinnor före mig, vika för patriakatet.

6. "The Importance of Being Earnest" av Oscar Wilde
Jag började memorera replikerna i "The Importance of Being Earnest" i tredje ring för att spela upp pjäsen som ett slutprojekt i Engelska C. Jag hade rollen som Jack/Ernest och lärde mig replik efter replik utantill. För att inte ta upp en hel termin spelade vi bara upp första akten och det var först senare som jag även läste akt två och tre och kanske därmed (i samband med ett par extra år på nacken) började förstå Wildes storhet. "The Importance of Being Earnest" kan vara den mest brillianta komedi som har skrivits med en tematik som är genomsyrad av Wildes eget dubbelliv. Synd bara att jag inte insåg detta i tredje ring.

7. "Till världskapitalismens försvar" av Johan Norberg
Så kom Johan Norberg och satte ord på allt. Och fick det dessutom att låta så enkelt. Han skrev exakt vad jag tänkte och kände, men inte hade kunnat uttrycka tidigare. Jag satt på min lilla kammare i Melbourne och läste om sida för sida för att memorera och förstå - och naturligtvis själv använda som argument för framtida diskussioner. Vilket jag gjorde.

8. "Stasiland" av Anna Funder
Här började min fascination för forna DDR. En av de absolut bästa böckerna jag har läst, inhandlad för 39 kronor på Ica Maxi i Karlskrona. Ett utgående exemplar skriven av australiensiskan Anna Funder som under tidigt 2000-tal lever i ett splittrat Berlin och träffar människor från forna DDR. Folk som riskerade sina liv för att fly över gränsen, före detta Stasimedlemmar samt människor som både saknar och hatar muren och allt den stod för. På det hela taget en oerhört tragisk, men vacker, skildring av ett fruktansvärt styre och följderna därefter.

9. "Indignation" av Philip Roth
Den här boken hade så stor inverkan på mig att jag än idag, cirka fem år efter det att jag läste ut den, går och tänker och grubblar över skeendena i boken. Tänk om.. han hade gjort si eller så istället. Om bara.. det här inte hade hänt. Jag kan komma på mig själv med att fortfarade förfasas över slutet, hur onödigt allting kändes. Det här var den första, men förhoppningsvis inte sista, bok jag läste av Philip Roth och jag måste säga att han skriver mästerligt. Hans sätt att berätta historier och väva ihop nutid med dåtid gör honom till en solklar kandidat till Nobelpriset. 

Anledningen till att det dröjer innan jag klämmer nästa bok av Roth? Om jag på fem år ännu inte lyckats smälta "Indignation" vet jag inte hur jag ska klara av ännu en sådan pärs. Jag är helt enkelt inte redo än.

10. "Ett annat liv" av PO Enquist
Alla som har läst en bok av Enquist vet väl att hans författarskap inte är att leka med. Som läsare fastnar man direkt. Jag läser, tänker och till och med drömmer på Enquistska. Boken är självbiografisk och handlar om Enquists väg in i spritens våld. Att inte bli gripen av PO:s berättelse är i princip omöljigt, men framför allt gav den mig insikt i hur det är att vara på andra sidan - fast i missbruket, oförmögen att ta sig ur det. Efter att ha läst "Ett annat liv" blev jag som besatt av just PO. Jag vill aldrig läsa något av någon annan författare, för ingen författare kan mäta sig med honom.