Bada varje dag
Jag vet inte hur det kom sig att jag blev en sådan badkruka. Från att ha badat i allt över 13 grader HELA TIDEN har jag med åren blivit väldigt restriktiv med när och hur jag doppar mig. När solen nu legat på ett par veckor har vattnet dock värmts upp
till vad som, enligt mig, är en rimlig temperatur. Och när jag väl kom över den första badspärren insåg jag att det faktiskt kan vara väldigt härligt i böljan blå. Så nu har jag badat fyra dagar i rad. Fyra dagar and counting.
Gräsänka
Så var sommarens - än så länge - största påfrestning över. Ensam med två sommarlovsbarn och en bebis i fem dagar. Erik har haft lite underbar egentid på en tennisresa i Nice. Jag ser det som en målbild inför nästa sommar.
Jag och barnen kanske inte har upplevt de största äventyren dessa dagar, men vi har ändå tragglat på i lekparker, mataffärer och vid glasstånden. Och jag insåg att den största utmaningen med att vara ensam var inte att ta hand om tre barn, utan bristen
på det vuxna sällskapet. Tvåsamheten, samtalen och förståelsen.
Otto växer så det knakar. Hela tiden.
Det har morgonmysts, ätits mat och ätits glass. I stora lass.
Och så kom pappan hem med belöningen. Utklämningspresenten. Eventuellt även kommande födelsedagspresent. Och kanske julklapp. Direkt från Gucci i Nice. Man tackar!
Juli
Sommaren rullar på - med många plusgrader och strålande sol - och bloggen blir i vanlig ordning liknande. Så! Vad har hänt sedan sist? Vi har haft ett trevligt midsommarfirande, haft sista veckan på förskolan, tillika Alices sista vecka på småbarnsavdelningen,
strandhäng och Karlshamnsbesök. Bland annat. Allt under brinnande fotbolls-VM, i vilket Sverige har gjort otippat bra ifrån sig.
Erik har äntligen gått på semester och dagarna går i ett. Idag åker han dock till Frankrike på "tennisresa" och jag blir själv med barnen i dagarna fem. Priset man får betala för att ungen ska heta Otto och inte Sture. Vi förtröstar dock
inte utan ser fram emot presenterna pappa förhoppningsvis kommer hem med. "Om ni är SNÄLLA" är min ständiga devis till barnen.
Här är någon som är snäll. Lille Otto växer och frodas. Och börjar få ett underbart litet humör. Tarmsystemet har mognat och skriken har blivit mer sällsynta.
På stranden i Falsterbo. Resan som kostade mer än vad den smakade ifråga om tid, energi och sand. Jag påmindes om varför jag hatar sandstränder. Fyra dagar senare är det fortfarande sand överallt. Men barnen trivdes.
På Wägga fiskerökeri i Karlshamn. Anledningen till att jag då och då ser fram emot dessa små resor. En underbar fiskrestaurang vid havet. Min stående beställning är spättafilén. Eriks är den stekta sillen. Smaken som baken och så vidare.
En sten kan väl aldrig slå fel. Här stod vi länge och väl och väntade på att få åka hem..
.. för att bevittna Sveriges bragd mot Schweiz. Vidare till kvarten för första gången sedan 1994.
Igår var vi på Emporia för ärenden och dylikt och Alice lyckades tjata till sig en gullig sommarklänning för femtiolappen. Hon älskar att "hjälpa till" med matlagningen hemma. Inte en måltid lagas utan hennes överseende.
