Hemmajobb
Jag har verkligen kommit in i jobba-hemifrån-matchen och till skillnad från så många andra ser jag inte alls fram emot att gå tillbaka till jobbet. Jag har skapat små rutiner som fungerar alldeles utmärkt för mig och saknar över huvud taget inte kontoret.
Men det kanske säger mer om kontoret.. När jag jobbade på Fujitsu åkte jag mer än gärna in trots att jag egentligen aldrig behövde. Men tiderna ändras och vi med dem!
En vanlig jobb-outfit nuförtiden. Tights, t-shirt, mjuka tofflor och en skön sjal. Perfekt när man skrotar runt i hemmets lugna vrå.
Till och med mötena är bättre hemifrån!
Och det är ju inte bara jobbet som är digitalt. Allt har flyttats till denna plattform, inklusive bokklubben, som hade sitt första Teams-möte häromdagen. Fungerade perfekt! Inga tankar om tåg eller vem som ska köra eller stå för maten. Men just det sociala
får ju gärna övergå till fysiska möten. Någon gång i alla fall.
Snöstorm
I januari föll snön ner över landet. Ja, förutom i Malmö såklart. Men skam den som ger sig! Vi har två helger i rad - relativt framgångsrikt - gett oss ut på jakt efter snön. Och den som söker, den finner. Vi hittade snö både i trakterna
kring Hörby och utanför Lund (ja, en bra bit utanför). Mitt i Skåne, högre upp i landet, har vi lyckats underhålla barnen med både pulkaåkning och snögubbebyggande. Sådan lycka!
Förra helgen byggde vi en snögubbe i Linderöd mellan pulkavarven. Nästan alla hjälpte till, medan någon stjälpte..
En gruppbild i Veberöd innan det bar av nedför backen.
De små blev dragna långväga genom snön. Vi åt matsäck bland träden i skogen. Mysigt och kallt! Men oj vad gott maten smakade.
Ibland går det för fort. Jag är glad att inga ben bröts, trots att det blev en och annan kullerbytta i backen. Under idel skratt och tjut, som sig så bör. Nu återstår det att se om vädret tillåtet att detta blir en återkommande helgsysselsättning.
Alla andra aktiviteter är ju inställda tills vidare...
Ole Henriksen
Det är inte många dagar kvar tills jag blir närmare 40 än 35 och jag känner att jag verkligen måste ta ett krafttag med huden. Jag smörjer och donar i vanlig ordning, men gav mig själv några riktigt bra produkter i julklapp. Min fnasiga och vintertorra
hy tackar och bugar. Retinol i all ära, men jag tror att jag har hittat något som är snäppet vassare. Mer användarvänligt som huden inte reagerar lika starkt på. Ole Henriksons produkter innehåller - istället för retinol - retinalt, som har samma
positiva egenskaper som ovan utan att irritera huden på samma sätt. Tydligen innehållandes både AHA-syror och stamceller från edelweiss också. Om detta gör under återstår att se.
Jag har i omgångar använt nattcremen tidigare, men nu slog jag till på serum och ögoncreme också. Varför inte liksom?
I äkta Corona-anda färgade jag även ögonbrynen själv för första gången sedan... jag började med microneedling? Kanske lämnar jag det därhän även i framtiden.
2021
Nu har vi med råge hunnit landa i det nya året, som hittills inte har imponerat mycket. Nyårsafton blev en relativt lugn historia, givet omständigheterna, vilket inte gjorde mig någonting alls. Nyår är ofta upphaussat och inte sällan blir man besviken
på de höga förväntningarna. Det firas in i de deppigaste av tider, med alla långa oxveckor att se fram emot. Nej, jag var rätt nöjd med vårt lilla firande hemma. Vi klädde upp oss och åt en god middag och fyrverkerier och "Ring klocka, ring" för
de som orkade. Sedan blev det sängen och därmed en ganska pigg nyårsdag. Utan ett uns nyårsångest!
Barnen var uppklädda till tänderna och kände av feststämningen. Förutom Otto, som var livrädd för alla tidiga fyrverkerier..
Han var desto mer förtjust i nyårshatten. Är det fest så är det!
Tomtebloss hör såklart nyår till. De vuxnas efterrätt bestod av hallon, citrongrädde, turkisk peppar (jo, faktiskt!) och maränger. Barnen fick marängsviss, följt av godis.
Vi skålade in det nya året i champagne redan innan middagen. Till tolvslaget kan man ta någon billigare sörja!
Endast de "vuxna" höll ut till tolvslaget. Smååringarna gick och knöt sig någon timme tidigare, men Victor var superpigg och imponerad av alla fyrverkerier.
Mindre pigg var han kanske dagen efter när vi åkte till Bokskogen för att grilla och andas skogsluft. Barnen, som inte bara vänt på, utan rentav sprängt hela dygnet, slocknade som små ljus på vägen hem..
.. och höll sig sovandes. Sedan var nyår över och vi har ägnat en stor del av tiden till att försöka återgå till vanliga rutiner och återskapa en något sånär normal dygnsrytm igen. Eller; vem försöker jag lura? Jag tror att vi alla njuter
av sovmorgnar och lata dagar trots att det ska bli obeskrivligt skönt när skolor och jobb drar igång igen.
