En tidig morgon på kontoret och ett bokslut i antågande gjorde att jag lämnade jobbet ett par minuter tidigare idag. Alldeles i lagom tid för att hinna njuta av den omtalade solen och varva ned ett par hekto innan kvällens pilateslektion.
Och om jag kom ner i varv! Nu ligger jag halvgroggy på sängen och ska snart packa väskan och masa mig iväg för en skön träningstimme. Därefter väntar en efterlängtad tjejmiddag. Onsdagar när de är som bäst!
Det är klart att jag har drömt om en och annan käck pälsjacka för kalla vintermånader i mina dar. Även en mjuk mössa eller väska har väl någon gång flanerat förbi i fantasin. Djuraktivisters argument har jag alltid avfärdat med att minkar ändå är så elaka djur. Må så vara, men själva djurhållningen är fortfarande bedrövlig. För att inte säga fruktansvärd. Hur ond en mink - eller annat pälsdjur - än är förtjänar ingen att behandlas som i Petas video nedan. Därmed inte sagt att jag inte skulle ta emot en vintagepäls om den skulle ha vägarna förbi.. Att köpa nytt är dock någonting jag, till min ekonomis stora glädje, tänker avstå från.
Alla Oscarsvinnare i all ära, men just nu är det en helt annan film som öppnar upp biosuget i mig. För dryga 15 år sedan var jag helt besatt av allt vad Maria Lang hette. Jag tror faktist inte att hon har skrivit en enda bok som jag inte har klämt. Så hur glad blev jag då inte när jag fick höra att böckerna ska filmatiseras? Jätteglad!
8 mars har Mördaren ljuger inte ensam premiär och jag tänker - om jag så ska gå ensam - sitta på första parkett och avnjuta min forna favoritbok på vita duken. Internationella kvinnodagen och allt. Då om någonsin borde jag väl få välja film?
Idag fick jag sällskap ute i bushen på lunchen och passade samtidigt på att spendera några timmar på Emporia. Det är inte svårt att hitta mer spännande butiker än de på Emporia, men tillgängligheten gör att jag kan tänka mig att avverka ett par timmar där ändå. Framför allt när alternativet är att jobba.
Lunchen bestod av en halvtaskig - men heldyr - club sandwich i den inte alltför mysiga food courten. Därefter sade jag adjö till mitt lunchsällskap i form av Erik och struttade runt i ett par butiker innan till och med jag fick dåligt samvete för den långa frånvaron från datorskärmen. Behållningen från dagens shoppingrunda blev en handkräm för torra vinterhänder och en chokladbit för att pigga upp eftermiddagen. Vad hade jag gjort utan Emporia?
I lördags kväll åkte vi till Ystad för middag och samkväm och jag passade då på att inviga min nya vårkavaj. Om våren inte vill komma självmant får jag väl framkalla den med lite färg. Och färg är sannerligen ett ovanligt inslag i min garderob.
Hur som haver. Klädseln funkade så bra i lördags att jag - trött som få - bestämde mig för att köra på precis samma outfit denna gråa måndag. Visst känner man vibbarna av vår bara genom att titta på min lilla jacka?
Jag lyckades sova mig igenom hela nattens festligheter i form av Oscarsgalan. När jag idag går snabbspolar sammanfattningarna ser det kanske ut som om jag inte missade så mycket trots allt. Mitt absoluta favoritmoment på hela Oscarsgalan är dock att kolla in röda mattan; kändisar, klänningar, hår och parkonstellationer. För att ta igen detta har jag gått igenom hundratals - tusentals? - bilder idag istället. Som vanligt en hel del fint, men ganska stor del fult också. Jag fastnade för två bilder på två par. Jennifer Garner och Ben Affleck - superparet som båda var supersnygga i Gucci. Och ett annat superpar - Helena Bonham Carter och Tim Burton - i en lite mer... hrm.. bohemisk stil.
Uttrycket "lika barn leka bäst" har aldrig känts mer applicerbart.
Igår sköt jag på frukosten och gick istället vrålhungrig till Rica hotel för att avnjuta deras brunchbuffé med finbesök från huvudstaden. Den här brunchen var lättare att överskåda, men minst lika bra, som den på Kalk. Och nästan 100 kronor billigare!
Där fanns allt man söker på en brunch. Nybakta bullar, småvarmt, frukter, plättar och våfflor. Med mera, med mera. Två timmar efter sista smulan ätits upp förmådde jag nästan att resa mig upp och släpa benen hemåt. Valuta för pengarna? Definitivt! Återbesök? Med allra största sannolikhet.
En skön lördag började i vanlig ordning med tvättstuga och andra bryderier i hemmet. Nu ska jag snart hoppa in i duschen innan jag beger mig ut på stan för en brunchdejt och lite fönstershoppande. Helgen före löning är ju aldrig jättespännande, men förhoppningsvis betyder detta att det är lite färre människor på stan.
Ikväll bär det förmodligen av österut. Hela vägen till Ystad, där jag hoppas få en god middag, ännu godare efterrätt och lite lugn och ro. Stay tuned!
Men man kan ju alltid hjälpa till lite från utsidan. För ett par år sedan kunde jag inte bry mig mindre om min hy. Så länge den var finnfri och saknade torra fläckar var jag mer än nöjd. Ansiktet tvättade jag med handtvål och smorde in det med någon billig kräm från Apoteket på morgnarna.
Nu när jag närmar mig 30-strecket med stormsteg kan jag inte längre ta lika lättvindigt på sådana saker. Jag har blivit näst intill besatt av krämer och produkter som, enligt egen utsago, ska göra underverk. En självklar favorit i badrumsskåpet är min Repairwear Laser Focus Corrector från Clinique. Den gör underverk i hela ansiktet. Så gissa hur glad jag blev när jag läste att det ska komma en Repairwear Laser Focus Wrinkle Correcting Eye. Same, same, men specifikt framtagen för området kring ögat. Botox - släng dig i väggen.
Annars drömmer jag mer om andra skönhetsfavoriter i vår. Lyxpuder från Clarins, ljusa nagellack från Chanel och favoritdoften från Chloé. Ljusa toner i rosa och aprikost som andas löftesrikt om vår och varmare temperaturer. Ge mig!
När klockan börjar närma sig tolv och magen kurrar högljutt av hunger surfar jag all möjlig matinspiration på nätet. Trots att jag vet att jag måste äta min halvtaskiga, lätt smaklösa, kycklingwok från igår som dagens lunch, skadar det ju inte att vara lite proaktiv för kommande middagar. Vad jag fastnade för nu var första bästa enkla recept. Nämligen libanesiskt. Kefta, närmare bestämt.
Tanken att tillaga detta själv har aldrig slagit mig tidigare, men efter att ha gått igenom receptets fyra ingredienser verkar det ju nästan för lätt för att vara sant. Detta måste jag prova ikväll.
Kefta på grillspett med vitlöksmynta-yoghurt. Easy as can be!
En lugn tisdag som denna fördriver jag tiden mellan jobb och telefonsamtal med James Vincent McMorrow i hörlurarna. Lugnt, rogivande och behagligt. We don't eat. Ungefär motsatsen till vad jag pysslar med nu för tiden, men ändå. Bra låt!
Det här med vädret börjat likna ren och skär besatthet från min sida, men snart orkar jag inte med fler dagar med nya snöfall och nya minusgrader. Eller - den gränsen passerades nog för ett bra tag sedan. Nu har jag inte så mycket val annat än att bita ihop.
Att surfa runt på diverse meteorologiska sajter hjälper föga. Snarare tvärtom. Depressionen som uppstår varje gång jag ser en bild av en snöflinga är enorm. Men. Så ser jag vädret i mars, som faktiskt är redan nästa vecka, och ett litet litet hopp tänds inom mig igen. Mars. Är det då det händer?
Idag passade jag på att fylla på sminkhyllan med lite nödvändigheter. Världens bästa nagellack från YSL; bas- och topplack i ett, och ett glimrande naturellt läppstift från Chanel. Roligare än läppglans, men mjukare än vanligt läppstift.
Detta, och en liter mjölk, var vad som fick följa med hem från stan idag.
Det blir inte alltid som man tänkt sig. Middagen som jag planerat sedan länge, och faktiskt till och med tillagade igår kväll, blev hastigt och lustigt inställd på grund av sjukdom. Nu står jag här med en ledig eftermiddag, mängder av boeuf bourgingion och chokladmousse så att det räcker och blir över. Det är visserligen inte helt fy skam. Med tanke på veckans tröttma var jag ändå lite osäker på hur jag skulle ha hållit mig vaken till desserten. Nu kan jag ju istället avnjuta den till På Spåret-finalen och filmen som jag aldrig hann med igår.
Inget ont som inte för något gott med sig, eller hur var det nu igen?
Jag brukar ju alltid spotta ur mig ett inlägg eller två på Alla Hjärtans Dag varje år i den här bloggen. Så ock i år då. Men i år känner jag mig av någon anledning mindre taggad än någonsin. Den bästa presenten jag skulle kunna få just nu är en ledig eftermiddag och massvis med sömn. Och kanske en ros och en bit geisha på det.
Därför skippar vi som vanligt det storslagna firandet och nöjer oss med en järnrik middag i all enkelhet i hemmets lugna vrå och kanske ser (början av) en film efter det. Precis som jag vill ha det.
Samtidigt som man kan skratta bäst man vill åt detta uppdiktade fenomen som varje år får tusentals svenskar att gå bananas och plötsligt uppskatta sin älskade tycker jag att tanken med en dag i kärlekens tecken är rätt fin.
.. den här månaden är självaste bankkontot. Hur kan januari och februari vara så tunga, jobbiga, men framför allt dyra månader? För att ha legat hemma i förkylning, tittat på TV, ätit blodkorv och för att inte nämna den i princip obefintliga shoppingen ekar det ovanligt tomt i kassan. Hur är detta ens möjligt?
Jag antar att det blir fler blodkorvar, medhavda luncher och besparingar i shoppingkassan även denna månad. Suck och pust. Finns det något tråkigare än att spara?
Det känns lite tröttsamt att gå runt och klaga på att det är kallt hela tiden. Temperaturen är ju densamma för alla. Men ändå. Den här vintern. Har den inte pågått lite väl länge nu? Och man blir ju ständigt påmind om dess ihärdighet och ovilja att ge vika.
Ibland överraskas jag av mig själv. Har jag frivilligt valt att bosätta mig i ett land där det är iskallt halva året? Väderprognoserna ger heller ingen anledning till att dra på smilbanden. Snö och minusgrader så långt ögat når. Men snart. Mars, april har knopp i håret. Låt oss verkligen hoppas det.
Om jag kunde ha vilken frisyr som helst skulle jag satsa på en lång page. Det finns få frisyrer jag tycker är snyggare än den långa pagen, men dessvärre är mitt hår helt ovilligt att sporta den looken. Så för egen del finns det alltså flera frisyrer som är snyggare. Typ alla.
Det känns dock som om jag aldrig får någon bukt med mitt hår - page eller ej. Så nu har jag varit lite proaktiv innan frisörbesöket och tagit fram lite inspirationsbilder. Vem vill inte ha ett sådant här svall? På mig skulle det nog vara hur fint som helst. Timmarna efter frisörbesöket. Sedan är vi förmodligen tillbaka på ruta ett igen.
Så var det måndag igen. Och en alldeles typisk sådan. Vädret utanför fönstret påminner mest om någonting från en postapokalyptisk film, men lyckligtvis har dagen gått i ett och jag ska snart skutta hemåt. Av ren artighet klämde jag en bit prinsesstårta vid trehugget, och det ångrar jag bittert nu. Inte just för kalorierna, utan för att jag verkligen inte gillar prinsesstårta. Och hamnade i någon slags matkoma efter det.
Men som sagt. Måndagens arbetsdag börjar lida mot sitt slut, men dessvärre bjuder inte veckan på några större höjdpunkter. På torsdag är det alla hjärtans dag och om jag har tur och är riktigt, riktigt snäll får jag kanske ett fång med rosor. Hoppet är det sista som lämnar människan, inte sant?
En härlig dag på stan, bestående av bland annat lunch på omtalade La Bonne Vie och fastlagsbullar från Hollandia, avslutades med en kväll i biomörkret. Jag älskar att gå på bio. Det är en helt annan upplevelse än att titta på halvtaskig kvalitet hemma i soffan. Såklart!
Just ikväll var det Django Unchained som stod på filmmenyn. Tarantinos senaste rulle om slavhandeln i 1800-talets Amerika. Dåligt påläst om amerikansk historia som jag är hade jag inte kunnat ana exakt hur grym slavhandeln faktiskt var. Att slavarna var livegna och diskriminerade har jag ju förstått, men att de snarare behandlades som boskap än som människor, och att slavägarna fick göra som de behagade med sina ägodelar, har jag nog blundat för.
Jag förstår att Django tilldelats många Oscarsnomineringar och jag skulle bli förvånad om de inte lyckas knipa en statyett eller två. Leonardo di Caprio som skurk för första gången i filmhistorien är förmodligen en lågoddsare. Om jag skulle se om filmen om jag fick chansen? Svar nej. 2 timmar och 45 minuters slavhandel och prisjagande räcker gott och väl en gång. Hur bra filmen än må vara.
Varje månad är det samma sak. Det antiklimax som uppstår efter all stress, press och hets efter månadsrapporteringen är färdig. Det är som om luften går ur mig. Alla sena nätter och huvudbryderier tar ut sin rätt. Jag vill bara hem och bädda ner mig och rensa huvudet. Mumsa på lite choklad och ha det bra. Kanske bläddra i en dålig skvallertidning eller titta på en rom-com.
Så varför gör jag då inte detta? Nej, för nu ska allt efterarbete och alla uppföljningar planeras och utföras. Jag kanske har uppfattat hälften, varav hälften i sin tur förmodligen har missuppfattats. Det är inte så lätt alla dagar. Men snart är det helg och en jobbfri sådan. Den första för i år! Tjoho!
Kvart i fem, på väg hem och det är fortfarande ljust ute! Mycket kan man säga om vädret, men ljuset går i alla fall i rätt riktning. Varde ljus! Snart är våren här!
Istället för söndagens traditionsenliga frukost hemma sparade vi på krutet igår morse och gick istället på Kalks sena brunchsittning på Victoria Park i Limhamn. Och vilken brunch! Trots att jag var hungrig som en varg när jag kom dit orkade jag inte ens äta hälften av de läckerheter jag hade velat stoppa i mig. Som vanligt när det gäller brunch var jag dessutom urdålig på att planera mitt matintag och gick ut alldeles för snabbt på mat som jag egentligen inte alls ville ha. Orutinerat! Men inte förrän närmare klockan nio kunde jag ens tänka på mat igen. Lite valuta ska man ju ha för pengarna.
Att klä upp sig när man ska till kasinot visade sig vara totalt onödigt. Vi var nio tjejer iklädda glitter och glamour, förutom jag, som istället tog det jag kom i. Resterande klientel var mestadels asiater i mjukisbyxor.
När jag besökte MoMa i New York i december fick en Roy Lichtenstein-affisch följa med mig hem i bagaget. Efter många om och men lämnade jag in den på inramning och efter ytterligare några om och men beslutades det att den lämpade sig bäst upplimmad på en bit papp istället.
Detta var tydligen lättare sagt än gjort för först i förra veckan fick jag hämta ut resultatet. Nu pryder "tavlan" passande nog den del av väggen som jag råkat göra ett stort hål i.
Jag klarade mig helskinnad från stormen igår samtidigt som januari efterlängtat nog kom till sin ände. Årets tråkigaste månad är över! Den näst tråkigaste har dock bara börjat. Men nu blickar vi framåt. När jag sprang ut en sväng på lunchen tidigare idag var vädret vårlikt och jag vågar nästan svära på att jag hörde fågelkvitter. Ett par timmar senare var den känslan ett minne blott.
Nu har jag avslutat den första och stressigaste dagen i bokslutet. Innan jag ska på det igen ska jag vila upp mig en hel helg. Eller vila och vila. Imorgon vankas tjejträff med både fördrink, kasino (!?!) och middag på agendan. Något säger mig att jag kommer att sova gott på söndag.
