Dagens lunch

Från Salad and Smoothies. Den var LJUVLIG! Synd bara att jag måste förtära den framför datorn.


On my own

Vi är ett gäng tappra själar som kämpar på i mellandagarna. Väldigt skönt att jobba när nästan ingen annan gör det, om jag får säga det själv. Ingen som stör, inga mail som trillar in i parti och minut, kombinerat med vetskapen om att det snart är nyår. Eller en vanlig helg, om man så önskar.

Jag har precis satt Erik på tåget till Kastrup och hoppas innerligt att han kommer fram. Inte för att jag ser jättemycket fram emot att spendera nyår och nästkommande två veckor ensam, men för att det hade varit så tråkigt om hans flygbiljett brunnit inne. Det hade ju inte varit första gången..

Ikväll vankas, dagen till ära, storstädning (det gäller ju att passa på när ingen stökar ner efteråt) och en efterlängtad dejt med en gammal vän. Mellandagsshopping? Nej, det verkar inte bli mycket av den varan i år. Och lika bra är väl det. Det gäller att hålla i slantarna när recessionen kommer.

Forbi

Så var den julen över. Snabbare än den kom susade den förbi. Och halva juldagen ägnade jag susandes i en bil från Ängelholm till Karlshamn och tillbaka. Hade det inte varit för att jag varit ledig, julmiddagen i Ängelholm eller för att alla skyltfönster skriker ut mellandagsrea hade jag knappt reflekterat över att julen var här. Eller det är kanske just det jag hade gjort. Jag tänker på alla de som firar jul helt i sin ensamhet. För just dessa människor måste julen vara extra påtaglig. Ingen annan högtid fokuserar så mycket på familj och släkt som just julen. Minsta lilla dysfunktionalitet i en sådan konstellation kommer väl fram som aldrig förr denna tid på året.

Nåväl. Nu är det ett helt år kvar till nästa jul, då med lite extra, och helt gratis, julledighet i mellandagarna. Alltid ska man väl ha något att se fram emot.

God jul!

Med en temperatur på sju plusgrader, inte ett spår av snö och med en ynka julklapp packad i bagaget önskar jag en god jul. Efter en välförtjänt sovmorgon bär det av till Ängelholm och otraditionellt julfirande. God jul!

Jag och julen

Varje år försöker jag göra mitt yttersta för att få julkänslor i adventstid. Varje år fallerar den här planen mer eller mindre. Just i år har det gått katastrofalt dåligt. Kan det bero på att vädret har betett sig som en bångstyrig tonårsbloggerska? Eller för att hela hösten har rusat förbi? När jag för fem år sedan satt på en solig strand på pittoreska Stradbroke Island i 30 graders värme hade jag nog mer julkänslor än vad jag har i år.

Mina tilltänkta förberedelser har varit utstuderade, om än inte så raffinerade. Julfilmer, tända ljus och julmusik i överflöd. Till och med det sistnämnda, och mest lättillgängliga, har sprungit mig helt förbi i år. Och så var det det här med julklapparna. Andra år har jag varit sent ute (detta skyller jag helt och hållet på utplaceringen av övriga familjemedlemmars födelsedagar), i år har jag inte ens börjat. Kvart över tre dan före doppardagen har jag alltså hittills införskaffat noll stycken. Färdigspråkat här, nu blir det till att trängas med fotfolket i stans butiker. Kan nästan inte bärga mig!

Snön ligger vit på taken..

Såhär roligt är det i Kista dan före dan före doppardan. Endast tomten är vaken.


Tillbaka till verkligheten

Medan alla andra så gott som är i färd med att gå på semester har jag precis återvänt från min. Tillbaka till väckarklockan, efterlängtat morgonkaffe och marathonpass framför datorn. Hur länge ska det dröja innan jag får åka iväg igen? Medan jag fnular över svaret på den frågan drömmer jag mig tillbaka till ett kyligt, men underbart, New York. Häng med!










Fjärde advent

Äntligen börjar jetlagen släppa helt och hållet och jag kan förhoppningsvis snart klassa mig som en normal människa igen. Min episka jetlag har gjort mig trött, groggy och lite dum. Men nu är jag nog tillbaka på banan igen. Lagom till att fira fjärde advent. Mindre än en vecka kvar till julafton. Var är snön? Var är julkänslorna?



Uppmärksamma läsare kan notera att ytterligare en tomte flyttat in sedan andra advent. Men nu får det vara nog! För i år...


Sista morgonen

Hastigt och lustigt drog jag på en överraskningsresa till staden som aldrig sover. Uttrycket The big apple är för turister, har jag lärt mig så jag kallar den kort och gott för The City.

Idag avnjöts resans sista frukost i the city. Om ett par timmar bär det av hemåt. Jetlagsuppdatering följer.


Godnatt

Somnar dunderförkyld och sönderstressad till regnets behagliga droppande mot fönstret. Det gör mig lugn. Imorgon är det fredag, gudskelov! För allas skull bjuder jag inte på en bild av min skepnad. Jag tror att vi är flera som skulle hålla med om att jag har varit vackrare.


Business as usual

Att jag aldrig lär mig. Att mina överordnade aldrig lär sig. Varje bokslut blir det samma stress med att få fram såväl siffror som analyser. Aldrig någon framförhållning, men jag antar att det är en del av charmen. Det värsta är att det helt enkelt inte finns utrymme för datorkrångel eller avvikande spontanrapporter till en tredje part. Vilket är exakt den sitsen jag hamnat i nu. Antar att det får bli ännu ett samtal till help desk. Och ännu en all-nighter.

Andra advent

Nu har julen flyttat in även hos oss. Erik menar att jag har fått dille på tomtar och kommer att sluta som moster Elsie, hos vem han en jul räknade antalet tomtar till 113 stycken. Det kan ligga något i det, men avsaknaden av julkänslor har fått mig att gå till extremiteter. Dock inte 113 tomtar. Än. Glad andra advent!


Det här med barn

Jag får - förvånansvärt - ofta frågan när jag ska skaffa barn. För det första är det väl inget man bara "skaffar" och för det andra är det ju svårt att tidsbestämma. It takes two to tango, så att säga.

Mitt standardsvar på frågan är alltid att jag redan har ett stort barn, så jag kan gott vänta. Folk brukar då skratta lite, le i mjugg, övertygade om att jag skämtar. Skrattar bäst som skrattar sist, tänker jag. De har uppenbarligen aldrig träffat min sambo.

Igår hämtade jag ut mitt efterlängtade paket med nya, fräscha handdukar och lakansset på posten, samtidigt som jag passade på att ta en sväng inom åhléns för att uppdatera vårt hem på ljusstakar och julprydnader. När jag kom innanför dörren ringde telefonen hastigt och lustigt, jag började jobba, det var middagsdags, jag fortsatte jobba och påsarna glömdes bort. Av mig. Min käre sambo hade däremot inte missat dem. Utan att ha burit ut en enda sopsäck i hela sitt liv kände han i morse att det var dags. Sagt och gjort. Alla mina - en del fortfarande obetalda - inköp åkte ut i soptunnorna. Samma soptunnor som tömdes en timme senare.

Nej, jag behöver i dagsläget inga "nya" barn. Jag har redan ett stort barn.

Lunchrast

Jag har haft bättre luncher. Och längre. Och trevligare.


Here we go again!

Bokslutstider. Igen! Vart tog november vägen? Jag håller både tummar och tår för en frisk hals, korrekta bokningar och att det inte blir alltför mycket helgjobb detta bokslut. Men för säkerhets skull har jag avsatt helgen till just detta. Inga andra planer. Känns konstigt och alldeles, alldeles underbart.

RSS 2.0