Mismatch

Jag får - förvånansvärt - ofta frågan när jag ska skaffa barn. För det första är det väl inget man bara "skaffar" och för det andra är det ju svårt att tidsbestämma. It takes two to tango, så att säga.

Mitt standardsvar på frågan är alltid att jag redan har ett stort barn, så jag kan gott vänta. Folk brukar då skratta lite, le i mjugg, övertygade om att jag skämtar. Skrattar bäst som skrattar sist, tänker jag. De har uppenbarligen aldrig träffat min sambo.

Igår hämtade jag ut mitt efterlängtade paket med nya, fräscha handdukar och lakansset på posten, samtidigt som jag passade på att ta en sväng inom åhléns för att uppdatera vårt hem på ljusstakar och julprydnader. När jag kom innanför dörren ringde telefonen hastigt och lustigt, jag började jobba, det var middagsdags, jag fortsatte jobba och påsarna glömdes bort. Av mig. Min käre sambo hade däremot inte missat dem. Utan att ha burit ut en enda sopsäck i hela sitt liv kände han i morse att det var dags. Sagt och gjort. Alla mina - en del fortfarande obetalda - inköp åkte ut i soptunnorna. Samma soptunnor som tömdes en timme senare.

Nej, jag behöver i dagsläget inga "nya" barn. Jag har redan ett stort barn.