Livet leker?

Jo, men så gott som! Solen skiner och jag smuttar på morgonens första kopp kaffe. På fredag slutar jag tidigt och läget är under kontroll. Sommaren känns inte så avlägsen och mina många och långa veckor i Stockholm känns inte så tunga längre. Imorgon kommer Lloyden Banks än en gång på besök till huvudstaden och det ska såklart firas!

Idag välkomnar jag våren och onsdagen med ett par stilettos. Stilettklackar är festens motsvarighet till vinterns och sunkighetens uggs. Man kan ju i princip klä upp vilken dassig klädsel som helst med ett par stilettos. Det gillar jag! Nu blir det fullt fokus på PBC till revisorn, en liten detalj som helt sprungit mig förbi.

 



Dress me up in you!



Tuffa tider

Överallt förföljs jag av denna etta. Oavsett tidning. Jag letar frenetiskt information om kvällens flygning, men det enda jag hittar är nyheten om kärlekskrisen i kungahuset. Men hallå! Är det detta ett helt land ska fokusera på nu för tiden? Jag vill egentligen inte läsa, men kan inte låta bli. Bjuder inte den här rubriken in till slösurf lite mer än den om ett elakt askmoln?


Mat och jobb

Sitter på hotellrummet med en bättre tournedo framför mig. Efter ändlösa försök och ett besviket konstaterande att hotell Birger Jarl inte kan sin mat har jag äntligen hittat rätt. Och 35 kronor för denna blodiga mumsbit får man ju anse vara ett kap.

Den bakomliggande anledningen till matbloggandet beror egentligen inte alls på denna möra oxe, utan orsaken till att jag spiller sås på tangentbordet har snarare med en reflekterande rapport att göra. Om dryga 4 timmar är det deadline och jag gör mitt bästa för att förhala. I mitt arbete ingår nämligen inte bara en hel massa jobb och resor, utan även 4 sidors reflekterande tankar om sin personliga utveckling. På engelska. Och tid. Allt detta ska sedan ebba ut i ett hejdundrandes 48-timmarsprov i augusti. Kan knappt bärga mig...


Apati

Till allt, för tillfället. Jobbet, maten, Stockholm, hotellet, askmolnet. Jösses, vilken pessimism. Likt en gravid räknar jag veckorna. Bara 15 veckor kvar! Lite vemodigt, men ack så ljuvligt. Hem, ljuva, ljuva hem.

Tack, askmoln!

Tack vare askmolnet är alla flyg inställda. Tack vare askmolnet kommer jag alldeles strax befinna mig på en buss, med siktet söderut, 9 timmar framöver. Ingen sittplats garanteras. Härligt. Härlig början på helgen! Fördelen är att jag landar på svävarterminalen samma tid som mitt plan egentligen skulle lyfta. För att se det från den ljusa sidan. Hur ska det här sluta? Minns fortfarande med avsmak de två greyhoundresor jag gjorde i Australien nattetid. Och den skumpiga bussresan till Oskarshamn i nian. Hur ska det här sluta?


Tack askmolnet för allt, tack!


Idag..

Idag håller tröttheten mig i ett stenhårt grepp och har så gjort ända sedan klockan ringde klockan fem i morse. Efter fyra dagars flängande ser jag fram emot lite lugn och ro till helgen. Imorgon klockan 19 kan jag äntligen andas ut. En smidigt inplanerad kurs i Köpenhamn igår, onsdag, rubbade såväl min veckoplanering som min sömncykel, tillika dygnsrytm. Men jag fick avsätta en dag till en intelligensbefriad kurs och kunde samtidigt passa på att fira Eriks födelsedag med tapasmiddag och en nespressomaskin. De kostar skjortan, de där jävlarna! Nu är det simultanförmåga på hög nivå - försöker komma ikapp samtidigt som jag försöker hålla mig vaken. Tur att jag är född kvinna.

Administration och diktkategorisering

Två saker som verkligen inte är min grej. Men två saker som står mig upp över öronen just nu. Fråga inte!


Sköna söndag

En veckodag, som enligt mig, är alltför underskattad är faktiskt söndagar. Folk talar om fredagsmys och lördagsmys, men söndagsmys då? Javisst, jobbångesten hägrar bakom hörnet, men man kan göra bokslut över veckan som gått och man kan göra det med gott samvete. Inga måsten och ingen som tittar snett om du drar på dig mjukisbyxorna. På grund av mina tidiga måndagsflyg har söndagarna hemma i det närmaste blivit heliga. Söndagsmiddag eller take away, följt av film och Ben & Jerrys. Kan det verkligen bli bättre?

Fredag!

Fredag! At last! Livet känns lite lättare på fredagar. Regn och grå himmel, men vad gör väl det? Det är ju fredag. I eftermiddag, 16.15 för att vara exakt, puttrar jag neråt landet. Hejhej AW och fredagsmiddag, hejhej!

Flyg med barn

Om tågresor med barn är helvetet på jorden måste flygresorna med dem vara skärselden. Sällan eller aldrig har jag skådat så många konstant skrikandes småbarn som på långfredagens flygresa och jag kan bara skatta mig lycklig att sträckan mellan Stockholm och Malmö inte är längre. Inte nog med att alla barnfamiljer fick stiga på först av alla, de hade även mage att sprida ut sig. Och eftersom flygplan består av avsevärt mycket mindre yta än tåg är det svårt, för att inte säga omöjligt, att fly. Något gott kom ändå ur Flöng. Jag lärde mig att bita ihop, en egenskap det skulle visa sig att jag skulle ha nytta av i framtiden.

 



Sugen på 20 sådana här på 20 kvadratmeter i en timme eller två? Någon? Inte det.


Boktips!

Jag spenderar för tillfället kvällar och dödtid på diverse flygplan- och platser med Curtis Sittenfields Presidentens hustru. Den bygger på Laura Bush liv, i vilken den tillknäppta biblotikarien "Alice" träffar den rike festprissen "Charles"för att sedan bli USA:s första dam. Inte alls så chic-lit som den låter. Rekommenderas, till och med!



Ljuvligt!

Våren är här för att stanna! Basta! Snart, snart, snart kan jag slänga halsduken och glömma handskarna hemma. Snart är klumpiga stövlar och tjocka hästtäcken till jackor ett minne blott. Som jag har längtat. Och en kort vecka ovanpå det. Ljuvligt!

 



Krokus. Snart vardagsmat?


Ensam skärtorsdag

Nej, det är inget aprilskämt. Helt ensam sitter jag på mitt hotellrum, slötittandes på ett gaggandes Agenda på TV. Stängningen gick utmärkt. Eller helt okej i alla fall! Men oj, vad den drog ut på tiden. In i det sista hoppades jag på att kunna boka om långfredagens flygbiljett till nioflyget, kvart över nio insåg jag att det var för sent. Så nu sitter jag här med sushi direkt från Stockholms Chinatown - Luntmakargatan - och idel dåliga program på TV. Sockerchockad efter dagens påskägg inser jag att det nog blir en tidig kväll ikväll. Det enda jag tänker på och längtar efter är att få åka hem till Skåne. Och har plötsligt hittat en anledning att längta till hösten.

Glad Påsk!

RSS 2.0