Säfsen
Efter ett par års dvala insåg jag att plötsligt är ALLA på skidresa. Hela tiden! Har det alltid varit så? Eller har våra barn varit för små för att jag ska ha insett det? Hur som haver - att göra som alla andra är sällan en god idé, men att ta en kortare
avstickare till det sydligaste av fjällen kan vara det. Jobbigt, men kul!
Vi fick tag i en mysig liten stuga inte alltför nära backarna till hyfsat pris. En halv vecka fick räcka, eftersom det var vad jobbet tillät. Om det var mysigt? Ja! Om det var jobbigt? Ohja! Men mest mysigt. Och kul att se barnen på skidor röra på sig
hela dagarna och sedan somna helt utmattade på kvällarna. Det gällde visserligen inte bara barnen. Även om Hedda var i minsta laget fortfarande fick vi ändå ut lite mer av resan den här gången än vad vi fick för två år sedan. Fast vädret var finare
då. Man kan aldrig få allt.
Finns det något mysigare än stugmys? Skrota runt i underställ, äta en god middag, tända en brasa och kanske avrunda med en bastu.
Hedda var som vanligt needy och inte överdrivet förtjust i snön. Men hon gjorde bästa av situationen. Spexa kan man ju aldrig få nog av. Snö eller ej. Något hon däremot var desto mer förtjust i var...
... after-ski. Kids edition. En Filurius, tack!
Och en Filurius till Alice, som kämpat på i backen hela dagen.
Någon annan som kämpade på bra var Otto. Skidskolan var inte favoriten, men han tog sig igenom den. Åkte lift och plogade. Plogade och åkte lift.
Också jag!
Två barn som verkligen fick blodad tand för skidåkning. Jag är OBESKRIVLIGT trött på alla inlägg från skidsemestrar där uteslutande ALLA föräldrar skriver samma sak; "det lossnade verkligen för lille xxx". Med det sagt - det lossnade. Typ.
Til next year, Säfsen!
Nyårsafton
Efter en evighetslång hosta, som tog ny fart i juldagarna, kom nyårsafton och hopp om hälsan. På grund av ett evinnerligt hostande och dålig sömn firade vi hemma - bara familjen. Precis som jag vill ha det.
Jag lyckades få alla att klä upp sig och ställa upp på bild. Inte helt lätt med julafonsfotandet i färskt minne. Men skam den som ger sig.
Nyår equals hummer. Och champagne! Och noll stress när det bara är familjen och inga gäster att bry sig om.
En familjekonstellation, en outfit. Och brist på en i Heddas fall.
Delar av familjen del 2. Här hade jag svidat om till långbyxor och en topp, som jag aldrig verkar få användning för. Alice bytte också till byxor av förekommen anledning och Hedda lyckades få på sig en klänning. Erik oförändrad.
Fyrverkerier i ösregn från fönstret. Bättre bilder har väl förekommit. Både bättre och sämre nyårsaftnar också, men denna var ändå helt okej. Regn och rusk och pigga barn. Och även pigga föräldrar dagen efter, vilket kändes otroligt välkommet. Bakfylla
känns väldigt 2023. Nu ser jag frame mot ett nytt år - trots att januari är något av det värsta jag vet. Men sedan! 2024 - bring it on!
Julafton
Det blev en mysig jul i år! Snön och kylan, som kom tidigt i år låg såklart inte kvar. Plusgrader och regn stod på menyn, men vem är jag att klaga!? Vi har ett hus i år! Och när är det egentligen bättre bo i hus om inte till jul?
Julgranen kvällen innan med alla paket under granen. Det blev för många - även i år. Och ett litet helvete att paketera in allting, kan tilläggas.
På morgonen slets paketen i strumporna upp. Strumpor på spiselkransen - eller över öppna spisen - i alla fall. Precis som när jag var barn. Precis som hos Fanny och Alexander.
Grötfrukost och julduken på plats. Eftersom julen i mångt och mycket går ut på att äta mat vankades det - strax efter frukosten - jullunch hos mormor. Vi tog en promenad dit, drack bubbel och åt mer mat.
Sedan väntade det värsta med julen - att ta en bra bild på alla barnen. Till slut gav jag upp bra och nöjde mig med en bild där alla tittade mot kameran och ingen tramsade. Svårt med det sistnämnda när Otto inte var på humör och Hedda lyckats haffa - och få igång - en ficklampa.
Väl hemma igen var det dags för mer mat. Mormor följde med och lagom tills att pappa skulle ut och köpa tidningen knackade det på bakdörren...
Döm om vår förvåning - och rädsla - när tomten stod där med en yxa i högsta hugg. Men julklappar blev det! Så att det räckte och blev över.
Julaftonskvällar bör alltid innehålla lek med julklappar och lågmält surr om highs and lows under dagen.
Och en sällsynt bild på oss. Äntligen fick jag änvänding för mitt guldiga rea-kap från Dagmar. Allt som allt en mycket lyckad jul!
Stockholm
Efter att jag avslutat ett intensivt konsultuppdrag för gott tog jag ett par dagars välbehövligt höstlov. Efter att ha skjutsat Victor till olika fotbollscamper över hela Malmö i tre dagar och en heldag med alla barnen på Stadsbiblioteket åkte jag,
Alice och Victor tåg till huvudstaden för att bo på hotell, gå museum och äta på restaurang. Bland annat.
Men first thing first.
Vi inledde ledigheten med ett besök på biblioteket. Pyssel, lek, tipspromenad och lån av tåglektyr. Världens roligaste förskola, tyckte Otto.
Dagen efter bar det av till Stockholm. Barnen var jätteduktiga på tåget och varken gnällde eller kräktes. Detta kan dock inte sägas om alla övriga medpassagerare.
Väl incheckade fick vi en drink i baren på hotellet med världens värsta belysning.
Sober October var slut så jag firade med ett glas bubbel innan vi begav oss ut på stadsvandring..
.. och ett välbehövligt besök på Vapiano. Vi hade ju inte ätit på hela dagen. Jag vet att Vapiano finns i Malmö, men vi har inte varit där på evigheter och pizzorna smakade så bra. Mycket godare än jag minns dem.
På lördagsmorgonen styrde vi kosan mot Djurgården och Vasamuseet. Alice var trött i benen, men Victor var taggad. Därefter blev det kultur i form av slottet, vaktavlösning och riksdagen.
Regnet hängde konstant i luften.
Vi hann även med ett 1-årskalas för lilla Ingrid. Det var hyrd lokal, bubbel, bullar och tårta. Är det en Stockholmsgrej?
Vi gick inte hungriga många minuter under resan. Direkt från kalas till Kho Phangan - himmelriket för barnen. Och krypavstånd hem.
Sista dagen gick vi tillbaka till slottet, och in den här gången. Här i representationsvåningarna.
Hela stan var fylld av höstlovsskoj för barn och även på museet Tre Kronor - källaren av det som återstår av det gamla slottet - bjöds det på skattjakt och priser.
Sedan var det dags att åka hem! Fullspäckade, men härliga dagar med mycket mat i magen och många steg i benen. Tack för det Stockholm!
Halloween
Barnens favorithögtid är äntligen här. Jag pratar såklart om halloween.
Alice och Victor var först ut med halloweenfirande i skolan. Alice gick som synes som Wednesday. En fullträff, men för att vara helt ärlig gör ju peruken det stora jobbet. Dagen efter var det halloweenkalas hos en kompis och samma kostym åkte på igen.
Varför krångla till det?
Hemmet var pyntat till Halloween. Årets fulaste högtid.
Och slutligen var det även dags för smååringarna att ha halloweenfest på förskolan. Otto var fullt inställd på att vara utklädd till Batman. Lyckligtvis har vi en hel arsenal av sådana dräkter, så det var bara att välja och vraka. Hedda hittade en lite
för stor Spidermandräkt…
.. som hon vägrade ta av sig, till och med när hon skulle sova.
Dagen efter kom hon dock på bättre tankar och gick på festen som världens gulligaste häxa. Spana in den lilla hatten. Hur gulligt!? Och snipp, snapp, snut så var Halloween slut för den här gången.
Slut på semestern
Semestern, som bestod av fyra veckors sammanhängande ledighet, vilket är längre än någon tidigare sommarsemester jag haft, kom även den till ett slut. Efter oerhörda mängder regn kom pyttelite solsken och sen ännu mer regn. Men varför klaga?
Vi hittade våra egna små ljusglimtar och tog till vara på den lediga tiden tillsammans. Nu är vi SÅ redo för att barnen ska börja förskola, fritids och skola igen. Vad mig själv anbelangar hade jag nog utan problem kunnat vara ledig fyra veckor till.
Sista lediga helgen åkte vi till Strandhuset i Sibbarp för en bättre middag. Barnen kan spela minigolf utanför - om vädret tillåter. Vilket det stundtals gjorde.
Själv drack jag Sancerre och väntade på maten. Gott!
Röding. Väl värd väntan.
Lilla modelejonet.
Och här var jag. Hemkommen efter småregnig cykeltur. Klädd i Toteme och Dagmar.
Häpp!
Skolavslutning
Ett helt läsår har gått till ända och för Victor är hela lågstadiet över. Det var inte utan känslor jag stod på skolgården det här året.
Innan barnen gav sig iväg på morgonen var det inte stressfritt. Jag hade bakat kakor hela natten till Alices avslutningsfika och kämpat med att få på Victor annat än fotbollskläder.
Alice överraskade med att vara en av tre i sin klass som läste dikt inför alla. Så duktig och modig tjej!
Efter avslutningen åkte vi till Geijersgatan 53 och firade barnens avslutning. Så snart chokladcroissanterna var uppätna var de dock väldigt ivriga att komma därifrån.
De små hade också klätt upp sig för avslutning. Bilden är dock tagen efter dagens slut, varav alla smutsfläckar.
Ombyte innan fredagsmys. Nu stundar ett par veckor på fritids innan det är dags för ett rejält sommarlov.
Fler födelsedagar
Jag fick ett litet andrum, det fick jag. Efter Eriks födelsedag hade jag ganska exakt tre födelsedagsfria veckor och gott om tid att förbereda mig på vad som komma skulle. Det gjorde jag såklart inte utan tog allt på uppstuds dagen innan. Heddas födelsedag
sammanföll olyckligt nog med en konferens i Karlshamn, men jag kom hem och kunde fira henne hela kvällen och helgen. Även Victors födelsedag sammanföll med en konferens, men denna gång tackade jag nej. Och skönt var det, trots att det såklart kändes lite
deppigt att inte få hänga på Mölle med kollegor. Men vad är väl en bal på slottet när man kan fira sin alldeles egna 10-åring på Bakken? Och inte lider jag av fomo, utan snarare jomo (joy of missing out).
Hedda på 2-årsdagen. När blev hon så stor? Hon var ju nyfödd alldeles nyss.
På lördagen grattade vi Hedda med skönsång och presenter. Allt noggrant förberett innan min konferensresa. Och alla barn fick hjälpa till att öppna paketen. Men…
Det var inte idel glada miner, det var det inte. En 2-åring kommer också med en hel del humör och en stark vilja. I alla fall i Heddas fall.
Lyckligtvis vänder humöret lika snabbt som det slår till. Här med en av de mest uppskattade presenterna; solglasögon. Eller ögon-glas, som Hedda säger.
Sötaste lilla Hedda. Mitt hjärtas stora fröjd!
En annan fröjd är ju såklart hennes storebror, som fyllde hela 10 år. Det skojar man inte bort!
Fantastiskt skönt att barnen "lyckats" pricka sina födelsedagar med helgdagar det här året. Även Victor fick hjälp med presenterna i sängen.
Tvåsiffrigt calls for munk till frukost. Precis som födelsedagsbarnet önskade sig.
Efter en fotbollsmatch packade vi in hela familjen i bilen och styrde kosan över bron. Mot Danmark och Bakken. Nöjesfält på födelsedagen slår väl aldrig fel!? (Men oj, vad fel det skulle slå om jag får det i 40-årspresent…).
Dagen bjöd på strålande sol. Helst hade jag kanske velat avnjuta ett glas rosé i solen, men istället fick jag ställa upp som barnens medpassagerare i alla åkattraktioner. När jag - efter att ha köat i 40 minuter - hängde upp och ner 20 meter upp i luften
samtidigt som jag snurrade runt, runt kände både jag och min mage någonstans att botten var nådd.
Det blev lugnare aktiviteter. Såsom att vinna en jättestor fotboll. Och allt var såklart värt det när Victor - med svenska som modersmål - yttrade orden "best birthday ever" hela hemresan.
För gamla goda tiders skull. Jag - något yngre - och Victor - mycket yngre. Blott tre veckor gammal, lite skelögd och helt underbar. Grattis till killen som gjorde mig till mamma!
Alice, 8 år!
Knappt hinner en födelsedag tona ut förrän nästa tar vid. Och så ser den ut för oss, våren. Nu var det Alices tur att fira sin hett efterlängtade 8-årsdag. Lyckligtvis sammnföll den med påsken, så vi slapp hasta iväg till olika håll.
Glad, nöjd och förväntansfull tjej med en alldeles lagom mängd paket.
Frukost med färska bär och än fler paket.
Iklädd sina nya gymnastikkläder var lyckan över att få en smartklocka enorm. Mycket större glädje än när storebror fick en sådan för två (eller var det tre?) år sedan.
Efter utflykt till Ljunghusen bjöds det på traditionsenlig marängtårta hemma. Mormor kikade förbi och Alice öppnade ännu fler paket.
Glad och nöjd tjej efter firande hela dagen lång. Ganska glad och nöjd mamma, som inser att två av fem av vårens födelsedagar har seglat förbi. Det återstår dock att se om det blir något kalas för kompisarna i år...
Otto, 5 år!
I lördags fyllde Otto äntligen 5 år. Som han har längtat. Han har längtat så länge och så mycket att han till och med var inne på att han skulle fylla 6 år. 5-årsdagen kan helt enkelt inte ligga så långt bort i tiden. Men så plötsligt var det dags!
Det var längesedan vi hade en födelsedag i familjen så alla var lika taggade. Alla ville hjälpa till med Ottos - inte helt blygsamma - samling presenter.
Lyckligtvis fyllde Otto år på en lördag, vilket innebar noll stress att komma iväg till diverse förehavanden.
Födelsedagsfrukost och en femma i bullen. Äntigen en hel hand!
Och födelsedagsbarnet själv var på strålande humör!
På eftermiddagen blev det tårtkalas och fler presenter. Bästa presenten kom från mormor; en Messidräkt med tröja, shorts och strumpor.
Själv bytte jag också om till kvällen, men körde på en mindre fotbollsfokuserad outfit. Svart, för ovanlighetens skull.
Nu laddar vi om batterierna för fler födelsedagar. En av fem på sex veckor avklarad. Lika bra att lämna ballonger och girlanger uppe ett tag framöver.
Nystart!
Nytt år! Nytt jobb! Och nya resolutioners att ta hänsyn till på gymmet.. Jag vet att 2022 var ett stressigt och värdelöst år här inne, men nu är jag på banan och taggad på att SKRIVA igen. Eller? Varken motivation eller humör är på topp just nu samtidigt
som jag är mitt uppe i en stökig upplärning och jobbig flytt, men jag tänker ändå att 2023 är året jag kommer tillbaka. Häng med!
På nytt jobb. Hade glömt hur svettigt det är att vara ny.
På gymmet. Svettigt på ett annat sätt! Här är det många nya, som inte verkar bekommas alls över att de inte hör hemma här. Längtar till februari!
Och nytt år - nya sjukdomar. Här har vattkopporna härjat sedan juldagen och nu har vi massa nya sjukdomar att se fram emot i år. Vabruari är på ingång!
Gott slut!
Så var 2022 till ända. Jag har svårt att göra en resumé över året för jag har fortfarande inte landat i om det var bra eller dåligt. Men fort - det gick det. Och nyårsafton spenderades precis som julafton i Ystad. Vårt go-to-ställe när det vankas fest.
Killgänget i soffan. Alltid överskott på killar i alla sammanhang.
Småtjejerna höll dock ställningarna på sitt eget lilla vis. Genom att vara uppklädda och bråka om samma leksaker. Gulligt, ändå!
Och så den stora tjejen! Glad och förväntansfull över ett nytt år. Med tomtebloss skålade hon in det nya året i ösregn. Skånskt nyårsväder as its... worse!?
Jag och Erik skålade också in nyår. Erik var ju chaufför och skålade i alkoholfritt, men en skål är väl ändå en skål? Nu laddar vi för ett 2023 som kommer att bjuda på nya jobb för oss båda, en flytt och vem vet vad mer?!
På nyårsdagen var det ingen rast, ingen ro. Jag skulle upp och ta bild till passerkortet på mitt nya jobb, som börjar imorgon. Ett projekt jag har fördröjt länge nog. Det här får duga. Imorgon kör vi - hur osugen jag än må vara.
Julen 2022
Så kom julafton och barnen var förväntansfulla - minst sagt. Jag kämpade på som en liten tok in i det sista och stupade i säng närmare tvåsnåret på lillejul. Vad gör man inte? I elfte timmen fick vi även för oss att vi nog skulle ha julgran ändå. Fem minuter innan stängning högg Erik en gran på Plantagen. Var fanns julgransfoten då? Ingen vet. Fem minuter innan stängning högg jag den sista - svindyra - designjulgransfoten på Åhlens. Är det jul så är det.
På julaftonsmorgon. Livets andra jul och fortfarande något obekant med begreppen. Här med strumpan och dess innehåll.
Mellanbarnen framför den beryktade julgranen. Stor var den inte, men ändock en gran. Spänningen, precis som förväntningarna, var på topp.
Allt bestyr på lillejul betalade av sig; det blev både skinka och gröt till frukost på julaftonsmorgon. Här var jag RÄTT nöjd över allt jobb jag gjort kvällen innan. Det blev en jul ändå. Trots lägenheten.
Resten av julen gjorde jag inte många knop i matväg. Det gjorde däremot min syster, som hade julen hos sig. Inte mindre än sju kusiner räknar vi dem till nu. Sju and NOT counting.
Systrarnas årliga julbild. Med ett uppehåll för två pandemiår. Gissa om vi var taggade på att ta en ny bild!?
Inte nog med att tomten kom hela vägen till Ystad, när vi kom hem kom han även till Malmö. Och hade barnen verkligen varit så snälla att det stod i paritet till deras julklappar? Jag vet inte!
På juldagen andades vi ut och njöt av ledigheten. Jag tog mellanbarnen på bio, som sig så bör i mellandagarna. Ottos första bioupplevelse någonsin...
... som på kvällen följdes av hans första - och enda - vattkoppsupplevelse någonsin. Tajmingen var lysande.
Vattkoppor till trots åkte vi hela vägen till barnens farmor på annandagen. Det var längesedan vi var där hela familjen, och nej, jag har kanske inte varit drivande i att resan ska bli av heller. Men nu blev den det. Ett år till nästa gång?
Och sent omsider fick jag äntligen min älskade ris alá Malta. Anledningen till att jag står ut med julmat och firar jul över huvud taget. Som vanligt; julens absoluta höjdpunkt!
Julen står för dörren..
.. och jag har inte ens kommit halvvägs i allt jag skulle ha fixat. En ovanligt sjukdomstät december för hela familjen, toppas av festligheter, överlämning och massa jobb gör att jag ligger back på prick alla plan. Och imorgon är det julafton..
Men ska den som ger sig! Idag är jag - och fyra barn - lediga och jag ska köra hela slutspurten in i julkaklet. Sedan blir det väl soffläge resten av julhelgen.
Julavslutningarna är avklarade. Nu blir det stress för hela slanten!
Halloween
Så var det dags för barnens - tillika världens längsta - högtid i år igen. Halloween! Just i år känns det som att det firats som aldrig förr och då har inte ens "riktiga" Halloween varit än. För den här familjen har vi dock satt p för i år. Halloween
är över.
Det började redan i torsdags med Halloweenfest och spökrunda för stora och små på förskolan. Hedda var måttligt road.
Otto var desto nöjdare. Inte varje dag man får gå klädd som en fullfjädrad spindelman, trots att masken fick ryka när han satte foten på förskolan.
Dagen efter var det syskonens tur. Victor, som är för cool för Halloween (Halleluja!) gömde sin dräkt under tröjan och satte bara på sig den i klassrummet på den uttalade festtimmen. Alice var mer förnöjd och häxklädd hela dagen.
Dagen efter var det dock dags igen. Både Halloweenfest hos en klasskompis och klassiskt trick-or-treat i våra före detta hoods stod på agendan för Alices del. Denna gång något modigare med både blod runt mun och färg i hår. Ett litet helvete att få bort
bådadera.
Så fort Otto hörde ordet "godis" haffade han en påse och hakade på att hämta hem Alice. Han knackade bara på hos ett par familjer, men lyckades samla ihop förvånansvärt mycket godis på den korta tiden.
Och världens minsta och gulligaste häxa kämpade på. Ramlade och rumlade, snubblade på sin mantel och hade sig.
Sedan var det dags att åka hem med en årsförbrukning av godis i pumpaväskan...
.. som såklart den lilla häxan gick loss på. Är det ens möjligt att bli arg på henne?
Och det var Halloween för i år. Själva Halloween är ju först imorgon, men då får det bli stängda dörrar, släckta lampor och hopp om att alla spöken och häxor söker sig vidare. Någon fördel ska man väl ändå åtnjuta av att bo i lägenhet?
39!
Så att ännu ett år passerat och jag har blivit ytterligare ett år äldre. Det här är även sista året innan 40! Vad hände med 30-årsåldern egentligen - vart tog alla bra år vägen? Obegripligt! Men jag antar att jag varit alltför uppfylld av jobb, graviditeter
och barn för att ha tid att stanna upp och reflektera.
Åter till födelsedagen. En bra dag förutom en smärre incident med en borttappad vigselring. Jag blev väckt av skönsång, presenter och sedermera frukost med hela familjen, följt av sen lunch i Skanör, träning, middag och packning inför
morgondagens semestertripp. Tajmingen är inte alltid på topp.
Här sjunger de. Vissa pigga, vissa halvvakna, alla halvnakna. Och Alice i mitt gamla nattlinne från NK på 80-talet. Låt oss ta en närmare titt på det.
Jordgubbsnattlinnet i lila. Otroligt att några trådar fortfarande hänger ihop.
Lunch på Badhytten i Skanör. Jag åt moules; en het och mäktig historia som jag kanske inte väljer nästa gång. Jag måste lära mig att alltid gå på de säkra korten.
Drack även ett glas chablis, som var ett säkert kort.
Födelsedag innebär finklädd. Jag invigde min enarmade färgglada klänning i bäckombölja dagen till ära.
På kvällen blev det ännu ett klädbyte. Och tomtebloss i brist på ljus. 39 år och tillbaka på ruta ett. Boende i lägenhet i stan igen. Större familj än någonsin, mindre lägenhet än någonsin. Kaoset är totalt. Jag HOPPPAS att det bara kan bli bättre till
40-årsdagen. Till dess önskar jag mig inte bara en - utan två! - hus. För vad är egentligen livet utan sommarstuga? Det är den enda frågan jag har grubblat på i sommar. Svaret följer eventuellt.
Midsommar
Till allas stora förvåning blev det en riktigt varm och solig midsommar. Som svensk blir man nästan helt ställd av detta; vad gör man när det inte är ömsom regn, ömsom sol på midsommarafton? Tja, man gör det bästa av situationen helt enkelt och njuter
så länge det varar.
Vi drog till traditionsenligt midsommarfirande, som varit inställt i två år på grund av pandemin. Det var sång, dans och majstång. Allting som innefattar en riktig midsommar.
Barnen var försiktigt positiva. Otto körde förskolekransen i papp.
Alla vet att det är vitt eller bl,ommigt som gäller på midsommar. Jag körde på det förstnämnda, vilket visade sig vara ett smart val med tanke på värmen.
Erik körde också på vitt och vattenkammat hår. Strax efter bilden togs kastade vi oss i havet och den fina frisyren var ett minne blott.
Blommig pappersduk, rosé och blommor plockade i trädgården. Åh, vad jag kommer att sakna vårt hus dagar som dessa.
Även Alice plockade blommor senare på kvällen. Sju för att vara exakt, under tystnad, som hon sedan sov med under huvudkudden för att drömma om sin tilltänkte. Ett något förlegat koncept kan tyckas, vars enda effekt var att det stank gamla blommor
i hennes rum på morgonen...
Tack midsommar för det här året! Den sista i huset, så vemodigt.
Bara fester hela tiden
Förskolans dag, klassträffar, förskoleavslutning, jobbfester, skolavslutningar och tjejmiddagar har avlöst varandra i ett hiskeligt tempo. Juni har börjat bra, men intensivt.
En något kylig, men nederbördsfri, torsdag samlades hela klassen med syskon och föräldrar på Ribban för grill, lek och samkväm. Klassen uppträdde med låtarna de övat in med tvåornas kör. En mysig avslutning på tvåans läsår. Nästa år blir de äldst på lågstadiet.
Jag har sagt det förr, men det tål att upprepas; vart tar tiden vägen?
På fredagen var det middag med sex vuxna och nio barn. Outnumbered sedan länge!
Något soligare blev det ett par dagar senare när det var dags för picknick med Ottos förskola. Femåringarna, tillika de blivande skolbarnen, tog förskolestudent och föräldrar, barn och lärare samlades för mer mat, lek, prat och stoj.
Sedan var det dags för mitt eget jobbs sommarfest. Som vanligt sparades det på inget när Mpya bjöd på dans. Alla är ju inte lika pigga på att tacka ja till precis allt, men jag - som sällan kommer ut - passade såklart på när tillfället erbjöds. Här på
lilla torg innan jag trampade hemåt. Den enda bilden jag knäppte på en i övrigt mycket trevlig kväll.
Och så blev det skolavslutning. Den första som vi föräldrar fick vara med på sedan Victor började skolan. Pandemin har ju minst sagt satt en del käppar i hjulen.
Jag klädde också upp mig. En randig historia från Gina Tricot. Den påminner mig om hur min föräldrargeneration klädde sig på skolavslutningar när jag var barn. Tyvärr fick jag ha en stickad tröja över, då vädret inte riktigt visade sig från sin bästa
sida. Men vad gjorde väl det? Det regnade inte och vi fick se barnen uppträda. Gåshud!
Sen tittade solen fram och trots att jag inte fick ta bilder under framträdandena lyckades jag knäppa av några på Alice och Victor utanför skolan. Alice var uppklädd i ny klänning dagen till ära och Victor hade inte på sig sina fotbollskläder. Alla småsegrar
räknas. Nästa år ska jag lura på honom en skjorta.
Efter Otto hämtats blev det traditionsenlig glass. Alltid glass efter skolavslutning. Tyvärr gjorde regnet ett kort framträdande exakt då, men vi satte oss under tak och brydde oss föga.
På kvällen var det fest igen. Ja, ni hör ju. Nu börjar det spåra. Denna gången med Eriks jobb och med respektive. Vi gick till det ökända rökelse- och provrörsstället Bloom in the park. Mysigt beläget, fantastisk ambiance och... annorlunda mat. Men
på det hela taget en trevlig - om än lite torr - kväll. I dubbel bemärkelse.
Som om inte detta vore nog hade vi även avslutning för tjejmiddagarna i Ystad igår. Bubbel och babbel, middag, rosé och några insikter rikare avslutade jag kvällen med att komma hem och känna att det är dags att ta sommarlov. Från allt. Nu ser jag
fram emot några slappa och slöa veckor innan vi måste packa ihop allt vi äger och har och flytta till en - ganska mycket mindre - lägenhet i stan. Livet är ett äventyr. Ett spännande sådant.
Mors dag
Sista söndagen i maj infaller alltid mors dag. Det kommer alltid som en chock för min familj, som såklart inte har hunnit förbereda något. I år gav jag dem lite tid på att ställa in sig på detta och det blev både frukostbullar och utflykt. Samt fotbollsmatch,
som alla andra helger hela våren förstås.
Att då fyra barn att bli bra på bild som hobbyfotograf är så gott som en omöjlighet. Här är ett axplock av de bilder jag tog, men ingen blev väl bra på alla om jag säger så. Det blev dock en mysig eftermiddag på Kulturen i Lund där vi både åt lunch (alla),
skrattade så vi kissade på oss (Otto), fick på förekommen anledning nya kläder (också Otto), sjöng psalmer i den gamla kyrkan (alla utom Hedda) och drack kaffe (jag och Erik). En toppendag som ni hör. Och glad är väl jag att jag faktiskt inte bor
i Lund, men kan besöka det då och då. Nästa gång på onsdag då det vankas läkarbesök för Otto. Hur någon har tid att jobba i dessa tider övergår mitt förstånd.
En teckning med några ord säger mer än tusen ord.
Mer födelsedagar
Knappt hann vi ladda om efter lillasysters kalas innan det var dags för Victors 9-årsdag. En dag som det har längtats efter och tjatats om i evigheter. Som sig väl så bör i den åldern. Fredagen den trettonde var det äntligen dags!
Traditionsenligt väcktes han med sång (jag ville skriva skönsång, men insåg att det låg så långt från verkligheten man bara kan komma och någon slags trovärdighet vill jag ju uppbåda i den här bloggen) och presenter. Samt samarbetsvilliga syskon som mer än gärna ville hjälpa till att öppna presenter till Victors stora förtret.
Den bästa presenten serverades dock vid frukosten; en alldeles egen iphone. Konceptet "wait til eight" har blivit "wait til nine" här hemma. Nu ska det bli spännande att se hur lång livslängd den här mobilen får.
Nya kläder stod inte på önskelistan, men gavs ändå. Det gör mig alltid på gott humör när Victor har på sig något annat än den sedvanliga, alltid smutsiga, fotbollskostymen.
Födelsedagen, tillika min sista arbetsdag samt rapporteringsdag på Pågen, och vi lyxade till det med middag på stan Barnvänliga Fridays visade sig inte vara fullt lika barnvänligt som jag mindes det med hög musikvolym (hejhej tant!) och långa väntetider, men det var ändå trevligt och ett glas prosecco hann slinka ner under väntetiden. Innanför min väst, ingen annans.
Sedan gick vi hem och åt marängswiss med tomtebloss. Festligt värre! Och jag blev nostaligisk när jag hittade en bild från ettårsdagen. Tänk vad mycket vatten som runnit under broarna sedan dess ändå!
Lille glade Victor med den fina 1-årstårtan. Tänk att det är åtta år sedan!
