Sista dagen i januari
Äntligen är januari slut. Bara timmar återstår av denna evighetslånga och utfattiga månad. Jag minns inte ens vad jag gjorde på nyårsafton för att det var så längesedan. Men snart väntar februari - ytterligare en seg liten slaskmånad som just i år
är extra lång. Men förhoppningsvis bjuder den på mer sol, mer pengar och lite ledighet.
Försöker frammana vårkänslor med hjälp av tulpaner. Färskt vatten till blommorna gånger två.
Nytt jobb - ny hiss. Januaris sista dag i Acne på jacka, mössa och tröja. Och den obligatoriska kaffetermosen.
På grund av sin längd har jag hunnit med oräkneliga träningspass i januari. Inget ont som inte för något gott med sig.
Nyårsafton
Efter en evighetslång hosta, som tog ny fart i juldagarna, kom nyårsafton och hopp om hälsan. På grund av ett evinnerligt hostande och dålig sömn firade vi hemma - bara familjen. Precis som jag vill ha det.
Jag lyckades få alla att klä upp sig och ställa upp på bild. Inte helt lätt med julafonsfotandet i färskt minne. Men skam den som ger sig.
Nyår equals hummer. Och champagne! Och noll stress när det bara är familjen och inga gäster att bry sig om.
En familjekonstellation, en outfit. Och brist på en i Heddas fall.
Delar av familjen del 2. Här hade jag svidat om till långbyxor och en topp, som jag aldrig verkar få användning för. Alice bytte också till byxor av förekommen anledning och Hedda lyckades få på sig en klänning. Erik oförändrad.
Fyrverkerier i ösregn från fönstret. Bättre bilder har väl förekommit. Både bättre och sämre nyårsaftnar också, men denna var ändå helt okej. Regn och rusk och pigga barn. Och även pigga föräldrar dagen efter, vilket kändes otroligt välkommet. Bakfylla
känns väldigt 2023. Nu ser jag frame mot ett nytt år - trots att januari är något av det värsta jag vet. Men sedan! 2024 - bring it on!
Julafton
Det blev en mysig jul i år! Snön och kylan, som kom tidigt i år låg såklart inte kvar. Plusgrader och regn stod på menyn, men vem är jag att klaga!? Vi har ett hus i år! Och när är det egentligen bättre bo i hus om inte till jul?
Julgranen kvällen innan med alla paket under granen. Det blev för många - även i år. Och ett litet helvete att paketera in allting, kan tilläggas.
På morgonen slets paketen i strumporna upp. Strumpor på spiselkransen - eller över öppna spisen - i alla fall. Precis som när jag var barn. Precis som hos Fanny och Alexander.
Grötfrukost och julduken på plats. Eftersom julen i mångt och mycket går ut på att äta mat vankades det - strax efter frukosten - jullunch hos mormor. Vi tog en promenad dit, drack bubbel och åt mer mat.
Sedan väntade det värsta med julen - att ta en bra bild på alla barnen. Till slut gav jag upp bra och nöjde mig med en bild där alla tittade mot kameran och ingen tramsade. Svårt med det sistnämnda när Otto inte var på humör och Hedda lyckats haffa - och få igång - en ficklampa.
Väl hemma igen var det dags för mer mat. Mormor följde med och lagom tills att pappa skulle ut och köpa tidningen knackade det på bakdörren...
Döm om vår förvåning - och rädsla - när tomten stod där med en yxa i högsta hugg. Men julklappar blev det! Så att det räckte och blev över.
Julaftonskvällar bör alltid innehålla lek med julklappar och lågmält surr om highs and lows under dagen.
Och en sällsynt bild på oss. Äntligen fick jag änvänding för mitt guldiga rea-kap från Dagmar. Allt som allt en mycket lyckad jul!
Slut på semestern
Semestern, som bestod av fyra veckors sammanhängande ledighet, vilket är längre än någon tidigare sommarsemester jag haft, kom även den till ett slut. Efter oerhörda mängder regn kom pyttelite solsken och sen ännu mer regn. Men varför klaga?
Vi hittade våra egna små ljusglimtar och tog till vara på den lediga tiden tillsammans. Nu är vi SÅ redo för att barnen ska börja förskola, fritids och skola igen. Vad mig själv anbelangar hade jag nog utan problem kunnat vara ledig fyra veckor till.
Sista lediga helgen åkte vi till Strandhuset i Sibbarp för en bättre middag. Barnen kan spela minigolf utanför - om vädret tillåter. Vilket det stundtals gjorde.
Själv drack jag Sancerre och väntade på maten. Gott!
Röding. Väl värd väntan.
Lilla modelejonet.
Och här var jag. Hemkommen efter småregnig cykeltur. Klädd i Toteme och Dagmar.
Häpp!
Greklandsoutfits
Under en sommar som mest har präglats av regn än så länge (och framöver, om jag utläser prognosen rätt) var det kul att i alla fall på lufta sommarkläderna en liten sväng i Grekland.
På min födelsedag fick jag en chans att bära denna röda kreation, som inhandlades för ett par år sedan, men bara plockas fram när jag åker utomlands. Senast i Kroatien, nu i Grekland. Nu hänger den i garderoben igen och lär väl göra det.. tja, ett tag.
En svart tubtoppsklänning men lite för genomskinliga ben kankse inte gör sig på jobbet, men gott och väl på ett stekhett Kreta.
En mycket dålig bild på en i övrigt ganska omtyckt outfit. Eftersom jag solade axelbandslöst konstant (bye, bye konstiga ränder) fick jag ju också passa på att bära axelbandslöst på kvällarna. Tillsammans med ett par silkiga knälånga shorts i gräll färg
från Rodebjer. Me like!
Och tränades gjordes det väl lite halvdant. På gymmet fanns det någon slags svalka, men efter ca tre minuter var jag genomsvettig. Kläderna ovan - med en touch av camel toe - var på tok för varma för gymmet.
Slutligen fick jag lufta magen i en klänning jag aldrig riktigt lyckats komma överens med. Jag har svårt att förstå hur den ska knytas och hur högt upp den ska sitta, men en riktigt varm sommar skulle den kunna bli en favorit eftersom det är en spännande
modell. Döljande och avslöjande på samma gång.
Jag känner mig inte redo för höstmodet riktigt än, men visst kan man köra på bara ben och stickat en lång bit in på hösten!?
Otto, 5 år!
I lördags fyllde Otto äntligen 5 år. Som han har längtat. Han har längtat så länge och så mycket att han till och med var inne på att han skulle fylla 6 år. 5-årsdagen kan helt enkelt inte ligga så långt bort i tiden. Men så plötsligt var det dags!
Det var längesedan vi hade en födelsedag i familjen så alla var lika taggade. Alla ville hjälpa till med Ottos - inte helt blygsamma - samling presenter.
Lyckligtvis fyllde Otto år på en lördag, vilket innebar noll stress att komma iväg till diverse förehavanden.
Födelsedagsfrukost och en femma i bullen. Äntigen en hel hand!
Och födelsedagsbarnet själv var på strålande humör!
På eftermiddagen blev det tårtkalas och fler presenter. Bästa presenten kom från mormor; en Messidräkt med tröja, shorts och strumpor.
Själv bytte jag också om till kvällen, men körde på en mindre fotbollsfokuserad outfit. Svart, för ovanlighetens skull.
Nu laddar vi om batterierna för fler födelsedagar. En av fem på sex veckor avklarad. Lika bra att lämna ballonger och girlanger uppe ett tag framöver.
Dagens för gamla goda tiders skull
Det var ju ett bra tag sedan vi körde en dagens. Sååå.. Här kommer den!
Inget särskilt alls. Förutom underbar bouclestickad tröja från Toteme, svarta byxor och snörkängor. Och ett ben, som inte riktigt ser ut att hänga med.
Julen 2022
Så kom julafton och barnen var förväntansfulla - minst sagt. Jag kämpade på som en liten tok in i det sista och stupade i säng närmare tvåsnåret på lillejul. Vad gör man inte? I elfte timmen fick vi även för oss att vi nog skulle ha julgran ändå. Fem minuter innan stängning högg Erik en gran på Plantagen. Var fanns julgransfoten då? Ingen vet. Fem minuter innan stängning högg jag den sista - svindyra - designjulgransfoten på Åhlens. Är det jul så är det.
På julaftonsmorgon. Livets andra jul och fortfarande något obekant med begreppen. Här med strumpan och dess innehåll.
Mellanbarnen framför den beryktade julgranen. Stor var den inte, men ändock en gran. Spänningen, precis som förväntningarna, var på topp.
Allt bestyr på lillejul betalade av sig; det blev både skinka och gröt till frukost på julaftonsmorgon. Här var jag RÄTT nöjd över allt jobb jag gjort kvällen innan. Det blev en jul ändå. Trots lägenheten.
Resten av julen gjorde jag inte många knop i matväg. Det gjorde däremot min syster, som hade julen hos sig. Inte mindre än sju kusiner räknar vi dem till nu. Sju and NOT counting.
Systrarnas årliga julbild. Med ett uppehåll för två pandemiår. Gissa om vi var taggade på att ta en ny bild!?
Inte nog med att tomten kom hela vägen till Ystad, när vi kom hem kom han även till Malmö. Och hade barnen verkligen varit så snälla att det stod i paritet till deras julklappar? Jag vet inte!
På juldagen andades vi ut och njöt av ledigheten. Jag tog mellanbarnen på bio, som sig så bör i mellandagarna. Ottos första bioupplevelse någonsin...
... som på kvällen följdes av hans första - och enda - vattkoppsupplevelse någonsin. Tajmingen var lysande.
Vattkoppor till trots åkte vi hela vägen till barnens farmor på annandagen. Det var längesedan vi var där hela familjen, och nej, jag har kanske inte varit drivande i att resan ska bli av heller. Men nu blev den det. Ett år till nästa gång?
Och sent omsider fick jag äntligen min älskade ris alá Malta. Anledningen till att jag står ut med julmat och firar jul över huvud taget. Som vanligt; julens absoluta höjdpunkt!
Slättarps
Ett av de mysigaste utflyktsställena i "vår" trakt måste ändå vara Slättarps. Här finns mat, shopping, möbler, blommor, kläder och lek för barnen. Samt helt rimligt avstånd för en dagsutflykt.
Hedda mumsar på..
.. och spexar lite.
Jag gör ingetdera, men lyckades ändå föreviga min tröja på bild. Jag har inte köpt den på Slättarps, men den finns även där. Det gällde att inte få personalen att tro att jag provade deras upplaga. Man är ju inte jättesugen på att dubbeldebiteras.
Arket
Jag är inte överdrivet förtjust i fast fashion - efter min utrensning under flytten var faktiskt ett av mina löften att aldrig mer köpa ett billigt* plagg - och minst av allt greenwashande H&M. Däremot är jag förtjust i H&M-ägda Arket. Motsägelsefullt?
Kanske. Men kläderna från Arket känns inte alls lika billiga och kortlivade som moderkoncernens. Lite dyrare, lite mer kvalitet.
Igår kom det sig så att när jag - trött som vanligt - kom in på kontoret upptäckte att jag var klädd från topp till tå i just Arket. Tröja, byxor, skor. Om inte det förtjänar en toa-selfie; vad gör då det?
Randig tröja, skrynkliga linnebyxor (fördelen med linne är ju att det ALLTID är skrynkligt och därmed helt meningslöst att ens försöka stryka) och spetsiga skor. Och så ett OTROLIGT slitet sommarhår som ska få sig en rejäl omgång nästa vecka. Är det då
jag klipper page?
39!
Så att ännu ett år passerat och jag har blivit ytterligare ett år äldre. Det här är även sista året innan 40! Vad hände med 30-årsåldern egentligen - vart tog alla bra år vägen? Obegripligt! Men jag antar att jag varit alltför uppfylld av jobb, graviditeter
och barn för att ha tid att stanna upp och reflektera.
Åter till födelsedagen. En bra dag förutom en smärre incident med en borttappad vigselring. Jag blev väckt av skönsång, presenter och sedermera frukost med hela familjen, följt av sen lunch i Skanör, träning, middag och packning inför
morgondagens semestertripp. Tajmingen är inte alltid på topp.
Här sjunger de. Vissa pigga, vissa halvvakna, alla halvnakna. Och Alice i mitt gamla nattlinne från NK på 80-talet. Låt oss ta en närmare titt på det.
Jordgubbsnattlinnet i lila. Otroligt att några trådar fortfarande hänger ihop.
Lunch på Badhytten i Skanör. Jag åt moules; en het och mäktig historia som jag kanske inte väljer nästa gång. Jag måste lära mig att alltid gå på de säkra korten.
Drack även ett glas chablis, som var ett säkert kort.
Födelsedag innebär finklädd. Jag invigde min enarmade färgglada klänning i bäckombölja dagen till ära.
På kvällen blev det ännu ett klädbyte. Och tomtebloss i brist på ljus. 39 år och tillbaka på ruta ett. Boende i lägenhet i stan igen. Större familj än någonsin, mindre lägenhet än någonsin. Kaoset är totalt. Jag HOPPPAS att det bara kan bli bättre till
40-årsdagen. Till dess önskar jag mig inte bara en - utan två! - hus. För vad är egentligen livet utan sommarstuga? Det är den enda frågan jag har grubblat på i sommar. Svaret följer eventuellt.
Bara fester hela tiden
Förskolans dag, klassträffar, förskoleavslutning, jobbfester, skolavslutningar och tjejmiddagar har avlöst varandra i ett hiskeligt tempo. Juni har börjat bra, men intensivt.
En något kylig, men nederbördsfri, torsdag samlades hela klassen med syskon och föräldrar på Ribban för grill, lek och samkväm. Klassen uppträdde med låtarna de övat in med tvåornas kör. En mysig avslutning på tvåans läsår. Nästa år blir de äldst på lågstadiet.
Jag har sagt det förr, men det tål att upprepas; vart tar tiden vägen?
På fredagen var det middag med sex vuxna och nio barn. Outnumbered sedan länge!
Något soligare blev det ett par dagar senare när det var dags för picknick med Ottos förskola. Femåringarna, tillika de blivande skolbarnen, tog förskolestudent och föräldrar, barn och lärare samlades för mer mat, lek, prat och stoj.
Sedan var det dags för mitt eget jobbs sommarfest. Som vanligt sparades det på inget när Mpya bjöd på dans. Alla är ju inte lika pigga på att tacka ja till precis allt, men jag - som sällan kommer ut - passade såklart på när tillfället erbjöds. Här på
lilla torg innan jag trampade hemåt. Den enda bilden jag knäppte på en i övrigt mycket trevlig kväll.
Och så blev det skolavslutning. Den första som vi föräldrar fick vara med på sedan Victor började skolan. Pandemin har ju minst sagt satt en del käppar i hjulen.
Jag klädde också upp mig. En randig historia från Gina Tricot. Den påminner mig om hur min föräldrargeneration klädde sig på skolavslutningar när jag var barn. Tyvärr fick jag ha en stickad tröja över, då vädret inte riktigt visade sig från sin bästa
sida. Men vad gjorde väl det? Det regnade inte och vi fick se barnen uppträda. Gåshud!
Sen tittade solen fram och trots att jag inte fick ta bilder under framträdandena lyckades jag knäppa av några på Alice och Victor utanför skolan. Alice var uppklädd i ny klänning dagen till ära och Victor hade inte på sig sina fotbollskläder. Alla småsegrar
räknas. Nästa år ska jag lura på honom en skjorta.
Efter Otto hämtats blev det traditionsenlig glass. Alltid glass efter skolavslutning. Tyvärr gjorde regnet ett kort framträdande exakt då, men vi satte oss under tak och brydde oss föga.
På kvällen var det fest igen. Ja, ni hör ju. Nu börjar det spåra. Denna gången med Eriks jobb och med respektive. Vi gick till det ökända rökelse- och provrörsstället Bloom in the park. Mysigt beläget, fantastisk ambiance och... annorlunda mat. Men
på det hela taget en trevlig - om än lite torr - kväll. I dubbel bemärkelse.
Som om inte detta vore nog hade vi även avslutning för tjejmiddagarna i Ystad igår. Bubbel och babbel, middag, rosé och några insikter rikare avslutade jag kvällen med att komma hem och känna att det är dags att ta sommarlov. Från allt. Nu ser jag
fram emot några slappa och slöa veckor innan vi måste packa ihop allt vi äger och har och flytta till en - ganska mycket mindre - lägenhet i stan. Livet är ett äventyr. Ett spännande sådant.
Otto 4 år!
I fredags fyllde Otto hela fyra år. Galet! Vart tar tiden vägen? Jag har ju hunnit få en nästan 1-åring efter honom, så helt orimligt gissar jag att det inte är.
Vi väckte en exalterad och förväntansfull liten kille, som för första året verkligen förstod och uppskattade konceptet födelsedag. Han visade sig även vara en naturbegåvning på att öppna (slita) upp paket.
Syskonen hjälpte trots detta mer än gärna till. Längtan efter deras egna födelsedagar har ju inte blivit mindre nu. Tur att det inte dröjer länge förrän det är deras tur.
Världens gulligaste fyraåring. Med en vilja av stål och ett temperament som heter duga. Undrar var det kommer ifrån..
Med sina presenter innan avgång till firandet på förskolan. Hela dagen var en fest!
Jag och Hedda klädde också upp oss dagen till ära. Vi fick båda utanför våra comfort zoner; jag i färg och Hedda i klänning och tofs.
Dagen avslutades med att Otto fick en cykel. Visserligen Victors - och Alices - gamla som vi rustade upp och gav till Otto. Älskar att slippa köpa nytt! Och födelsedagsbarnet - han var mer än nöjd!
Fortfarande januari
Är det ens möjligt att januari kan vara såhär lång? Det känns som evigheter sedan det var nyårsafton och det har inte ens gått en månad. Så vad har jag hunnit med?
Under världens längsta jullov stod jag även värdinna för årets första bokklubb. Det är alltid lite skakigt när jag ska hålla i det - tycker jag - med tanke på mängden barn och vår begränsade boyta. Här hade jag dock fått iordning såväl mat som dukning
och inväntade bara gästerna. För övrigt den enda bilden jag lyckades knäppa under kvällen, som avlöpte över förväntan. Familjen höll sig borta, barnen gick och lade sig i tid och vi diskuterade flitigt Nobelvinnaren Gurnahs Paradiset. Bland
annat.
Dagen efter bokklubben blev Hedda åtta månader. Åtta! Var tar tiden vägen? Snart flyttar hon väl hemifrån.
Sedan började skolorna äntligen, men dessförinnan hann jag och Alice med lite shopping och fika på "stan". Alice hann gå i skolan en hel dag innan hon kräktes på bänken och blev hemskickad resten av veckan. Veckan efter var det Ottos tur
att åka på sin sedvanliga hosta och få spendera några dagar hemma.
Jag har även hunnit med en del träning i evighetslånga januari. Både utomhusträning på skolgården, mammaträning med bebis och egenkomponerad träning på gymmet. Som bevis för detta lägger jag upp två olika bilder från två olika tillfällen på gymmet. Det
säger väl ändå något?
Det bästa med januari är väl ändå att julen åker ut? Detta firade jag med att ta in det första vårtecknet i form av tulpaner. Och det är redan ljusare på kvällarna. Snart är det vår!
Redan på nyårsdagen börjar affärerna bulla upp med semlor. Jag klagar inte och har hittat min personliga favorit i Pågens minisemlor. Så små att man med gott samvete kan ta två. Och med en hel månad kvar till såväl fastlagssöndag som till fettisdag
finns det gott om tid för fler!
Eftersom alla aktiviteter inte har dragit igång än heller har vi haft tid för utflykter och samkväm helgtid. Här ovan på restaurang i Ljunghusen, tålmodigt inväntandes dagens lunch. Dock finns det nog bättre månader att spendera i Ljunghusen än just januari…
Så avslutar jag januariinlägget med ett av mina egna reafynd. Eller fynd och fynd, men jag gillar verkligen den här tröjan från Soft Goat. Den känns varm och lyxig och underbar att slänga över i princip vad som helst. Och 20 procent är väl bättre
än inget?
Booster
I fredags var det äntligen dags för vaccinspruta nummer 3, den så kallade boostern. Föga anade jag att den skulle klubba mig resten av helgen. Redan i fredags kväll kom de första symtomen smygandes; frossa, muskelvärk, trötthet och allmän orkeslöshet. Först
i söndags kände jag mig bättre och återfick lite hopp om livet igen. Men! Nu är jag färdigvaccinerad - med nya och färre restriktioner att förhålla mig till. Om någon i familjen blir sjuk behöver till exempel jag - om symtomfri - inte sitta i
karantän. Bara en sådan sak är ju värd att få lite biverkningar av. Hoppas jag!
Nyvaccinerade och lyckligt ovetandes om vad som komma skulle.
Fredagens höjdpunkt. Alvedon, en varm dusch och skrynklig pyjamas. Just här mådde jag rätt okej.
Sedan klämde jag ett par avsnitt av Hacks med en bebis under en filt. Fortfarande med Alvedon i kroppen. Hacks är för övrigt den enda serien jag rekommenderar just nu. Skrattar högt varje avsnitt!
I söndags, åter på banan efter en jobbig lördag, tog vi en promenad och en kaffe to go. Jag är mycket glad över min varma och långa dunkappa från Arket. Älskar faktiskt allt jag har från Arket, vilket är mer än vad man kan säga om systerbolaget (?) H&M.
Jag får panik varje gång jag går in på H&M och ser deras masstillverkning och bedrövliga material. En liten passus.
Och ja, visst kan jag fortfarande få covid IGEN med spruta nummer tre i kroppen, men jag tycker att den här bilden sammanfattar det hela rätt bra.
2022
Även nyår blev en lyckad tillställning trots att den firades hemma med familjen. Vi fokuserade på god - men ej överarbetad - mat och mycket glitter. I alla fall gjorde jag det sistnämnda. När är ett bättre tillfälle att dra på sig paljettklänningen än
på nyårsafton?
Paljetter, som sagt. Och vintage anno 2015 för Heddisen.
Det kanske inte är den VACKRASTE dukningen jag sett, men nog så festlig. Spara på inget när det är nyår!
Och så årets sista försök till en bild framför granen på alla barnen. Så skönt att det nästan kommer att dröja ett år innan jag ger mig på detta igen.
Heddas första nyår och smååringarna i varsin partyhatt. Är det fest så är det!
Till tolvslaget vaknade alla. Utom Otto, som sov en riktig Törnrosasömn. Gott nytt år! Nu väntar årets absolut tråkigaste månader, men nog är man väl nyfiken på att se vad 2022 har att erbjuda. Eller?
Juloutfits
Julens färger går i rött och grönt, så även mina outfits den här julen.
På julafton hade jag en grön historia från Lindex, som jag inte lyckades fånga på en bättre bild än såhär.
Efter lite för mycket julmat svidade jag om till en helröd outfit, som satt lite skönare i magen. Samma kläder - också från favoritbutiken Lindex - körde jag på juldagen, då andra familjemedlemmar hakade på det röda. Mer eller mindre frivilligt.
Rödklädda tjejer på juldagen.
Hämtningsoutfits
Egentligen är det ju outfits för hela dagen, men det är oftast när jag hämtar som jag är på språng och träffar andra människor. Hösten kom, med besked, och jag har äntligen fått dra fram lite höstkläder ur gömmorna.
Efter pandemi och graviditet har jag 1. Glömt vilka kläder jag har, 2. Glömt hur man klär sig och 3. Tappat bort min stil. Jag gör ett försök att komma tillbaka på alla tre punkterna.
Väst är det absolut bästa plagget just nu. Väst är bäst, helt enkelt. I kombination med stickat rea-kap från Rodebjer (som helt hade glömts bort i garderoben), favoritjeans från Totême och favoritboots med över åtta år på nacken från RM
Williams. Jag kommer gråta den dagen de inte går att använda längre. Mest för att det är så sablans dyrt att köpa nya.
Här med kavaj (!!) på. Älskar kavaj! Älskar rutigt och fodrat. Perfekt att slänga på sig över vad som helst dagar det inte regnar. Här tillsammans med grova (chunky på modespråk?) boots, som i sin tur är perfekta att trampa igenom vattenpölar i.
Båda från & other stories.
Frisyren på båda bilderna är urtunnat amningshår, som enbart fungerar i en ful tofs med syfte att tappa så lite hår som möjligt under dagen. Återkommer eventuellt med tutorial för denna senare.
Sensommar
Folk har ropat höst sedan augusti, men jag är beredd att hävda att sommaren varar ända till september. Lite kyliga morgnar och kvällar till trots är det sensommarvärme mitt på dagen. Boots och stickade tröjor får alltså vänligt vänta i garderoben
(deras tid kommer) och klänningarna får leva vidare. Igår drog jag på mig en amningsvänlig historia från Rodebjer till sommarens bästa köp - kardborretofflor! De ska jag leva i tills strumporna blir ett måste.
Och så kan man dölja den trötta och osminkade looken med ett par solglasögon.
Idag!
Eller i förrgår om jag ska vara helt ärlig. Det var så otroligt längesedan jag slängde upp en bild på vad jag hade på mig och som en seriös bloggare är det väl nästan straffbart att inte göra det? Jag ville i alla fall bara visa min favoritväska,
som jag köpte i tidig push present till mig själv, men som jag började använda först i somras. Musubi mini från Acne. Älskar den!
Jeans från Totême, köpta i Facebook-grupp, skor från Other stories och randig tröja som får anses vara något slags garderobsfynd.
