Mismatch

Mars fortgår och vi har redan kommit halvvägs! Vädret är ömsom bra, ömsom dåligt. Jag pendlar mellan frustration över att ha glömt vantar hemma till att slänga av mig mössan på promenaden och få hopp om våren. Mars och skånsk vår i ett nötskal. 

 

Ett par ljusglimtar har dock flimrat förbi. Mitt nya glasögoninköp gick mycket snabbare än förväntat. Redan efter en vecka plingade det till om leverans och jag är faktiskt nöjd över resultatet. Mest nöjd är jag över de bågar jag tvekade kring länge, men sedan bestämde mig för var lite kul. Och dyra, men det var ju ingen fördel i sammanhanget.

 

 

Ett par klassiska Gucci-bågar kan aldrig slå fel. De är faktiskt inte fullt så mörka som de ser ut på bilden, utan mer sköldpaddsfärgade, vilket - enligt mig och butikssäljaren - ger ett mjukare intryck. 

 

Och så de "roliga" bågarna från Oscar Eide. Lyxvarianten. Glasögonens Rolls Royce. Ja, ni fattar. Och nej, så dyra var de faktiskt inte. Bara något dyrare än Gucciglajorna. Är ändå nöjd över att ha något annorlunda, något ljusare än alternativet.

 

 

En annan födel med att sitta hemma är att jag kan få till trevliga lunchpromenader vid havet, och inte vid ett industriområde i Sofielund, som hade varit alternativet. Dagar som dessa; när solen strålar från en klar himmel, man ser bron i horisonten och vattnet glittrar, är oslagbara. En dos energi mitt på dagen. 

 

.. och ett steg närmare våren! Jag har inte berörts avsevärt av vintern i år, men det är ju alltid skönt med vår i luften; fågelkvitter, vintergäck och att slippa klä sig lager på lager på lager. Just idag är det gråmulet, men bara känslan av att de tunga, gråa månaderna - januari och februari - äntligen har kommit till vägs ände är lättare att hantera. 

 

Med våren kommer shoppingsuget åter. Men den här gången är jag sugen på pastellfärger och trenchcoats, gympaskor och jeansjackor. Och glasögon, tydligen. Just det sistnämnda gick jag loss på idag. Efter ett snabbt besök på Synsam när Victor spelade tennis i förra veckan fick jag konstaterat det jag länge misstänkt; mina älskade Guccibågar som någon har "råkat" trampa på är 1. slut i lager och 2. olagningsbara. Jag fick även bekräftat att jag inte köpte dem "för något år sedan" utan för hela sex år sedan. Så jag screenade av butiken på deras nya - betydligt mer uppdaterade - utbud och hittade mycket som jag var sugen på som inte var ett par gamla vinda bågar från 2009, som jag numera tittar på TV i. Idag var jag åter på synundersökning och intentionen att hitta ett par nya glasögon. Basic bitch som jag är, är jag inte sen med att hoppa på nya erbjudanden och kunde inte motstå månadsabonnemang på glasögon. Så nu blir det inte bara ett nytt par utan två - och ett par solglasögon. Äntligen ska jag kanske kunna visa mig ute utan att skämmas ögonen ur mig med glajorna på! Hur mina nyförvärv ser ut blir en cliffhanger i cirka tre veckor till.

Snart är alltså mina tejpade glasögon ett minne blott. Det är däremot inte den syrenlila tröjan. Plötsligt vill jag bara ha allt i den färgen. 

Med februari kom vinterkylan. Den riktiga vintern. Inte en skånsk, slaskig historia utan flera minusgrader och snö. Kanske inte enbart positivt, men jag var ändå lite glad över kylan å klimatets vägnar tills jag insåg att detta är en del av den globala upopvärmningen.  Polar vortex split. Den kalla luften över Arktis delar på sig när temperaturerna höjs och sprider sig hit. Typ. Så isarna smälter fortfarande och min klimatångest är intakt.

 

Men. Det betyder inte att vi inte har passat på att åka pulka och "njutit" av kalla vinterpromenader. Det är betydligt svårare att ta sig framåt i misstänkt halka och snömodd, men jag är glad att jag slipper cykla dryga sju kilometer enkel resa till jobbet då. En mindre stressig lunchpromenad ger betydligt mer energi. För att inte tala om hur skönt det är att komma in i värmen efteråt. Varm choklad och mustiga grytor är plötsligt befogat liksom min favoritbakelse, vars högtider närmar sig med stormsteg - fastlagssöndagen och fettisdagen.

 

Om två veckor är det sportlov och visst vore det kul om snön låg kvar - och eventuellt har tilltagit - till dess, men sedan får det gärna bli vår. Jag drömmer om den första vårsolen, pastelliga färger på kläderna och lite färg på mina vinterbleka kinder. För ett år sedan drog vi till Kanarieöarna såhär års, vilket - med facit i hand - var det bästa vi kunde göra. Vintern blev så mycket kortare, energidepåerna så mycket större och vi hann precis komma hem innan pandemin slog till på riktigt. Frågan är bara när - och om - nästa resa blir av. Det lär, enligt nya, dystra prognoser, inte bli än på ett tag.

Till och med vattnet har frusit på - något jag aldrig tror att jag har sett här tidigare. Såklart inget för den skridskosugne, men det finns det mindre dammar till. 

De har legat på hyllan i ett par säsonger, men i år är jag extra glad för mina varma boots från Inuikki. Välinvesterade kronor såhär i efterhand. Lätta att hoppa i - och ur, varma och mysiga. Även den långa dunkappan värmer gott. Tillsammans med en tjock mössa är detta plaggen jag lever i för tillfället. 

Till och med mötena är bättre hemifrån!

Och det är ju inte bara jobbet som är digitalt. Allt har flyttats till denna plattform, inklusive bokklubben, som hade sitt första Teams-möte häromdagen. Fungerade perfekt! Inga tankar om tåg eller vem som ska köra eller stå för maten. Men just det sociala får ju gärna övergå till fysiska möten. Någon gång i alla fall. 

Vi började dagen med avslutningen på julkalendern, följt av paketöppning av innehållet i strumporna, frukost och allmänt mys. Sedan fick de stora barnen gå ut och leka medan jag och Otto gick till Ica för att vila upp oss inför vad som komma skulle respektive inhandla den sista julmaten. 

Victor hade även högläsning ur den sista boken i Pixi-kalendern. Högtidligt!

Och jag lyckades knäppa en inte alltför dålig bild av alla barnen - finklädda framför granen. Synd att jag inte hade denna till årets julkort. 

Det åts julmat i mängder. Både till lunch och middag. Och därefter. Efter denna jul vill jag aldrig mer se, tänka på eller än mindre tillaga julmat igen.

Efter Kalle Anka och ett välkommet besök av mormor, som lämnade finfina julklappar kom tomten. Så efterlängtad! Otto grät av rädsla medan Alice och Victor tyckte att årets tomte hade många gemensamma beröringspunkter med deras pappa... 

När jag tröttnade på att ha packat upp cirka femtusen bitar av omslagspapper, åtskilliga kartonger och mängder av presentsnören svidade jag om inför kvällen. Trots att vi firade själva kan man väl få klä upp sig? 

Det var inte bara barnen som hade varit snälla i år. Jag fick det här fina armbandet från Tory Burch. Tack tomten!

X antal kilo julmat i magen senare, följt av  timmar av lek med julklapparna avslutade vi kvällen med att ta en familjebild. Efter oändligt antal försök med självutlösaren fick vi till en där alla 1. fick plats och 2. tittade in i kameran. Lycka!

När barnen äntligen hade somnat kom dagens verkliga höjdpunkt; jag svidade om till myskläder och såg i lugn och ro en julfilm (som jag sedermera somnade till..) i soffan. Njöt av lugnet efter stormen och den - trots allt - lyckade dagen. Skönt ändå att det är ett år till nästa gång!

Jag är som synes inte jätteglad över att vara tillbaka på kontoret, men vad gör man inte när städerskan härjar hemma och datorn strular? Jo, man åker in. Jag tycker att hela hemmajobbsbiten känns betydligt bättre nu än vad jag tyckte i våras. Det är rätt skönt att slippa göra sig iordning och cykla hela vägen till Pågens kontor. Och interaktionen med maken funkar mycket bättre. Det är till och med rätt mysigt att äta frukost ihop i lugnan ro varje morgon, utan barn som stör och stökar. Något som annars ALDRIG händer. Klart jag då och då kan önska att han kunde hålla volymen nere under sina zoom-möten eller att vi hade lite mer, lite mindre öppen, planlösning, men det FUNKAR.

 

Idag är jag dock som sagt på plats på kontoret. Firar det med en selfie i en mysig, men lite krånglig tröja. Vad ska man göra med kragen liksom? Vill man blotta axlarna eller blir det för naket?

 

 

Välkommen till släkten Amelie! Längtar tills minskade Coronarestriktioner så att jag får träffa dig! Men den som väntar på något gott...

Min träning flyter på BRA. Uteträning måndagar och onsdagar, lunchpass på fredagar och under helgen försöker jag klämma in någon typ av rörelse. I onsdags sprang jag till och med ett virtuellt lopp på lunchen, men det blev lite mycket för mina stackars ben, som var helt stumma i torsdags. Lärdomen? Lagom är bäst!

Drygt tre månader efter min födelsedag damp presenten med; en rosa Apple-klocka. Äntligen kan jag ha koll på rörelse, träning, ståmål och puls. Mycket bra i hemmajobbstider så att jag kommer ihåg att gå och stå. Bästa presenten någonsin!

Så till det som upptog nästan varje vaken minut första veckan i november; USA-valet. Jag är varken amerikansk medborgare eller bosatt i landet, så man kan ju fråga sig varför det var så viktigt för mig. Och för resten av Sveriges befolkning. Men det var väl bara förhoppningen om att få bort Donald Trump från Vita huset; att ha en president i världens stormakt som vill kämpa för klimatet, jämlikhet och minskad polarisering. Tvärtemot vad the Donald vill, så att säga. Och måhända har han gjort något bra för den gemene amerikanen de senaste fyra åren (det är ju ändå hisnande nästan 70 miljoner som har röstat på honom), men för världen just nu tror jag att det behövs en förändring. Efter fyra dagar av nagelbitande och ständigt uppdaterande av grafer, rösträkningsstatus och CNN live stod det slutligen klart; Biden/Harris vann. Enligt de flesta. Enligt Trump själv är valet ännu inte avgjort och det görs upp planer på stämningar och omräkningar. Min tvååring är en bättre förlorare än denne trumpne 74-åring. 

Mer än halva oktober har passerat och hösten är här med besked. Det märks inte minst på de kyligare temperaturerna, men också på den torra fläck i ansiktet jag får varje år det börjar bli kallt ute. Jag har inventerat garderoben - ut med sandaler och svala sommarkläder och fram med tjocka tröjor och boots. En hel del åkte även till återvinningen. Så skönt!

 

Jag lyckades gräva fram den här gamla Dagmartröjan, som jag invigde i Stockholm för ganska exakt tre år sedan. Jag gillar den inte mindre nu. 

 

Och det är inte bara min garderob som har inventerats. Även för barnen ska vinterskor, vantar, mössor och överdragsbyxor uppdateras. Stackars lille Otto får ärva allt. Mycket rosa blir det, som han bär upp med bravur. 

 

Såhär gullig är han till exempel i storasysters gamla jacka. 

 

Det har inte enkom varit dåligt väder och svala temperaturer. Hösten har även visat mig varför den är min absoluta favoritårstid. 

 

Kanelbullens dag avnjöts utomhus. Tanken var från början att gå på fik, men då allt var slutsålt landade vi på en bänk i solen med bullar och saft från Ica istället. Min plånbok tackade och bugade. 

 

Igår drog vi till Slättarps utanför Trelleborg. Efter lunch och lek blev föräldrarna, som en del av det sistnämnda, satta i fängelse och fick inte lämna trästocken. Vi klagade inte, utan tog - som sig så bör - chansen till varje vila vi får. 

Högsommarvärmen fortsätter att leverera (lagom till jobbstarten) och jag vill inget annat än att klä mig i ljusa fräscha - dessvärre mycket spillvänliga - färger. Det svarta och mörka är ett minne blott och jag fyller garderoben med vitt, creme och beige. Älskar att kombinera de nyanserna.

 

När jag inte längre kommer undan med en strandtunika, utan nu är tillbaka på arbetsplatsen är det exakt detta jag söker i garderoben på morgonen.

 

 

Vit gammal tisha från Filippa K. Gammal favoritkjol från Totême och slipins från Vagabond. Nagellack i samma härliga nyans. 

Så kom det äntligen lite sol och värme. Vi var inte sena med att passa på; packa strandväskan och kasta oss ut till stranden. I bilen söderöver upptäckte vi vansinniga köer åt Vellingehållet och styrde kosan mot Beddingestrand istället. En underbar liten pärla, där vi nu har spenderat tre hela stranddagar, upptäcktes. Folktomt, sandrikt och långgrunt. Alla goda ting är tre.

Liksom dessa tre. Två badsugna, en desto mer avvaktande.

 

 

Sedan blev det liv i luckan. Att stå naken vid strandbrynet och kasta stenar i vattnet - är det ens möjligt att tröttna?

 

De äldre plaskade på innan det var dags för fika på stranden. Som vi saknat detta! Som vi älskar sommaren!

 

 

I den mysiga omgivningen i Beddinge. Taggade för en dag vid havet.

 

 

Och här är vi nybadade och glada. Och sandiga. Just nu vill jag aldrig mer se ett sandkorn till i hela mitt liv. 

 

Springer runt i de mysiga omgivningarna, men vill framför allt visa sommarens bästa - mest älskade - köp. Denna klänning från Arket. BH-befriad och underbar!

Blommigt med en kofta för att hantera kontorskylan och att inte känna mig alltför avklädd. En klänning som för övrigt funkar FÅ dagar om året. Efter midsommar har den nästan redan gjort sitt. 

Blåa toner. En gammal favoritkjol med en lika gammal blå tisha. Något mer påklätt, inte desto mindre FÖR VARMT så fort jag gick utanför dörren. Man ska inte klaga, men jag hoppas att värmen håller i sig till när även jag är på semester. Knappa tre veckor kvar kommer jag - sist i Sverige - hoppa på en efterlängtad semester. 

En avhuggen bild från Pågens damtoalett. Jeansskjorta känns som en lagom kompromiss. Jag väntar med kavaj och klackskor tills... ja, framtiden. 

En lite mer negativ aspekt av att inte arbeta hemifrån längre är att vardagsmotionen minskar. Eller kanske inte. Jag cyklar ju till jobbet nu och det där med att jag skulle ut och springa varje lunch var ju mest önsketänkande från min sida. Men. Igår gav jag mig ut i blåsten till ett utegym. Trots att det inte var helt självklart för mig hur jag skulle använda all (eller någon) utrustning har jag otrolig träningsvärk idag.

Delar av utegymmet med härlig havsutsikt. Kanske blir det ett återbesök snart. 

På helgerna rullar barnens aktiviteter på och idag var det avslutning på Alices dans. Nästa vecka är det simskoleavslutning och veckan därefter terminsslut för tennisen. Äntligen blir det lite luft i schemat på helgerna, vilket bådar gott för våriga utflykter. Om hälsan håller, vill säga. 

Alice var allvarlig när hon uppträdde och lika allvarlig när hon tog emot sitt diplom. Det här skojar man inte bort. 

Både Victor och Otto har gjort stora vårklippet. Nu hänger ingen lugg i ögonen när eller om värmen kommer. Skönt!

Det var otroligt längesedan jag bjöd på ett blogginlägg i allmänhet och en dagens i synnerhet. Så here we go. På toaletten på Slättarps gård förevigade jag min outfit efter en sämre räksallad. Tröja från Carin Wester, jeans från Lois och urgamla ballerina från Rizzo. Samt väska, tillika julklapp, från Mulberry. Väskan kommer alltså därifrån. Julklappen kom från Erik. 

Over and out!

I natt gick den 92:a Oscarsgalan av stapeln. Kulmen av galasäsongen kom tidigt i år. Jag har naturligtvis spenderat förmiddagen till att - med mitt lekmannaöga - inspektera röda mattan. Jag var till en början inte alltför imponerad. Det var mycket svart och många fransar. Nu är inte jag den som skulle tacka nej till en svart klänning, men kan man inte spexa till det mer än så på galornas gala? Men som så många andra gånger växer klänningarna på en och här nedan försöker jag sammanfatta det jag - än så länge - tyckte var bäst på mattan.

 

Med syftet att pigga upp trista februari och aktivera min - inte alls så diminutiva - garderob har jag hoppat på en garderobsutmaning. Varje dag innebär en ny hållpunkt. Först ut var vita skjortan i måndags. Lätt! Det har därefter följts av färgglatt, monokromt, "oldie, but goldie" och randigt. Nedan följer ett par exempel på ett morgontrött, februaritrött och allmänt trött ansikte iklätt vissa av dessa kreationer. Många plagg jag har dragit fram har jag inte använt på år. Många är flera år gamla, men används fortfarande flitigt (retroaktivt tack till alla blusar jag köpte under Deloittetiden!). En mismatch, kort och gott.

 

Om det någonsin föreligger några osäkerheter kring klädvalet; klä dig i svart! Det går naturligtvis att kombinera flera olika nyanser av svart, men grundregeln är alltid detsamma. Måndagmorgnar är till exempel stressiga för mig, då jag sköter lämning och hela ruljansen på morgonen och det finns noll tid över till att stå och vela i garderobeen. Vad jag gör? Just det - svart!

Just i måndags piffade jag upp det hela med en lite (med betoning på lite) färgglad scarf från By Malene Birger. I övrigt; gråsvart och svart från Totême. Gräslig belysning på E.ON:s personaltoalett. 

I hissen, på väg hem i tisdags. Med en väska knökfull med träningskläder, matlådor, vitaminer, datorer och bankdosor. I en gammal jacka från Hofmann och vida Rodebjer-jeans. Och då är jag kanske den minst casual på hela kontoret. Glamouren på jobbet kommer jag inte att sakna. Eller?

9 år gammal blus från Filippa K. Nykemad och som ny! Till inte lika gamla jeans från Rodebjer. En mötestofs till detta. Det vill säga en tofs som slängs ihop under ett möte när man har tröttnat på att ha allt hår i ansiktet. 

Även i onsdags var jag casual. Även i onsdags bar jag byxor från Rodebjer. Och en märklig tofs. Älskar byxor med vidd! Älskar Rodebjer! Här med städad hylla i bakgrunden. Och en topp från Carin Wester. 

I natt gick så 2019 års Oscarsgala av stapeln. Jag har - min vana trogen - sett inga av de nominerade filmerna, men har faktiskt planer på att se många av dem. Mahershala Ali, som redan briljerar i säsong 3 av True Detective, vann en Oscar för bästa biroll i Green Book, en film jag gärna vill se. Liksom Bohemian Rhapsody (ÄLSKAR Queen! Och Rami Malek, även han Oscarsvinnare från och med i natt), Vice, och The Favourite. För att nämna några. Men detta inlägget ska handla om något helt annat. En färgsprakande (eller ska jag säga rosasprakande) fest på röda mattan. Here we go!

 

Och slutligen - Academy Award Winner - Lady Gaga. Varken rosa eller prinsessigt, men en värdig vinnare på röda mattan. Och av sin statyett.

Måndag i början av januari, tillika min första jobbdag på... länge! Min så kallade handledare är dock inte på plats, så jag scrollar mail och fräschar upp minnet på systemen, samtidigt som jag försöker njuta av lite egentid. Och kaffe. Svepte två koppar hemma i morse och har nog hunnit med ytterligare tre koppar på kontoret. Får bli stopp efter denna. 

 

Saker man hinner göra framför datorn på en icke-fullspäckad arbetsdag är ju att gå igenom internet. Och inte bara det gamla vanliga; sociala medier och lite nyheter, utan faktiskt läsa hela artiklar och besöka siter utöver de vanliga. Jag läste till exempel hela blogginlägg idag för första gången i mannaminne. Samt insåg att Golden Globe-festligheterna gick av stapeln i natt. Vad passar då bättre än att göra en liten sammanfattning av mina favoriter? Ifall någon skulle bry sig. Just det, ingenting.