Statusuppdatering

Mars fortgår och vi har redan kommit halvvägs! Vädret är ömsom bra, ömsom dåligt. Jag pendlar mellan frustration över att ha glömt vantar hemma till att slänga av mig mössan på promenaden och få hopp om våren. Mars och skånsk vår i ett nötskal. 
 
Ett par ljusglimtar har dock flimrat förbi. Mitt nya glasögoninköp gick mycket snabbare än förväntat. Redan efter en vecka plingade det till om leverans och jag är faktiskt nöjd över resultatet. Mest nöjd är jag över de bågar jag tvekade kring länge, men sedan bestämde mig för var lite kul. Och dyra, men det var ju ingen fördel i sammanhanget.
 
(null)
 
Ett par klassiska Gucci-bågar kan aldrig slå fel. De är faktiskt inte fullt så mörka som de ser ut på bilden, utan mer sköldpaddsfärgade, vilket - enligt mig och butikssäljaren - ger ett mjukare intryck. 

(null)
 
Och så de "roliga" bågarna från Oscar Eide. Lyxvarianten. Glasögonens Rolls Royce. Ja, ni fattar. Och nej, så dyra var de faktiskt inte. Bara något dyrare än Gucciglajorna. Är ändå nöjd över att ha något annorlunda, något ljusare än alternativet.
 
(null)
(null)
(null)
 
Som om det inte vore nog med utlägg har jag även uppdaterat inredningen något. Sådant som tål att tänkas på när man spenderar drygt 90% av dagarna i hemmet. Nytt soffbord, tillika soffa för vissa, ny fåtölj för att främja Victors gamblande och en liten sänghimmel för Otto att dra i istället för att sova. En fördel med att sitta hemma är ju att tiden till att fixa allt sådant här plötsligt finns. Det är bara lusten som ibland saknas.
 
(null)
 
En annan födel med att sitta hemma är att jag kan få till trevliga lunchpromenader vid havet, och inte vid ett industriområde i Sofielund, som hade varit alternativet. Dagar som dessa; när solen strålar från en klar himmel, man ser bron i horisonten och vattnet glittrar, är oslagbara. En dos energi mitt på dagen. 
 
(null)
 
Även träningen rullar på om än så sakteliga. Efter en långdragen förkylning har jag nu kämpat mig tillbaka till ett folktomt gym. Jag spritar så mycket jag bara kan och försöker hålla mig på min kant med mina redskap. Bättre än inget och träningsvärk, det får jag. Livet rullar på, med andra ord.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0