Mismatch

Så var det ÄNTLIGEN dags för ett besök hos frisören. Jag tappar - i vanlig ordning tre månader efter en förlossning - hur mycket hår som helst, men det värsta var nog hårfärgen. Att kalla det gulaktigt var en underdrift. Fem månader och en varm sommar har inte gjort underverk för mitt hår, kan jag lugnt påstå. 

Eller i förrgår om jag ska vara helt ärlig. Det var så otroligt längesedan jag slängde upp en bild på vad jag hade på mig och som en seriös bloggare är det väl nästan straffbart att inte göra det? Jag ville i alla fall bara visa min favoritväska, som jag köpte i tidig push present till mig själv, men som jag började använda först i somras. Musubi mini från Acne. Älskar den! 

Igår började Alice skolan. Skolan! Vad hände? Om jag hade ägnat mig åt normalt familjeplanerande hade vi väl nöjt oss med två barn och jag skulle inte längre ha några "småbarn". En lockande och skrämmande tanke på samma gång. Men jag är ju självklart glad över att Otto och lilla Hedda har säkrat oss platser på Älggårdens förskola i totalt 13 år. Framför allt är jag ju genuint glad över deras blotta existens. 

Jag mådde inte hallon och meloner efter min första spruta, om jag säger så och var relativt orolig för hur den andra skulle ta sig. Men det hela förlöpte relativt smärtfritt andra gången. Jag fick inte ens speciellt ont i armen nu. Möjligtvis en viss trötthet, eventuellt orsakad av sprutan. Eventuellt orsakad av vanlig hederlig sömnbrist. Så! Nu är jag färdigvaccinerad. Om knappa två veckor kan jag ta mig an världen. Som om det vore ett alternativ. Jag har - i likhet med många andra - börjat uppskatta vårt vackra land mycket under pandemin. En mindre åtråvärd egenskap jag har dragit på mig under pandemin är en plötslig oförmåga att kallprata med folk. Jag har helt enkelt blivit folkskygg och fruktansvärt asocial. Detta är något som framkommit först efter jag börjat röra mig ute. Plötsligt har jag inte längre något att säga till någon ytlig bekant. Eller är det tvärtom? Ska bli intressant att se om det är här för att stanna.

Som vanligt har vi haft otroligt svårt att enas om ett namn till vår lilla fyra. Det har helt enkelt känts OMÖJLIGT när Erik helt seriöst har kommit med förslag som Bodil, Ann-Charlotte och Rakel. Allt jag har föreslagit har röstats ned med en svårslagen beslutsamhet. Samtidigt vet jag ju att jag har någon slags utslagsgivande röst. Det måste jag väl ha, efter allt jag har gått igenom? Gravid med tillhörande illamående och viktuppgång, förlossning med tillhörande eftervärkar, blödningar och lite random smärta. Samt någon mjölkstockning på det. Då blir det ju ännu svårare. Så definitivt att jag har hela hennes namnöde i mina händer. Och vill jag verkligen välja ett namn som hennes pappa hatar? Efter att Erik för fjärde gången föreslog namnet Lena insåg jag att jag verkligen vill det. Så dagen innan tremånadersdagen skickades lappen in. Det blev en liten Hedda. Hedda Filippa Eleonora. 

En sommar på hemmaplan medför många utflykter. Efter en dag utan några särskilda planer - som såklart också kan vara skönt ibland - upplever jag att barnen klättrar på väggarna och blir som besatta av sina skärmar. Då är det skönt att vi 1. Har havet och ett dopp däri på armlängds avstånd och 2. Har hela Skåne och en radda utflyktsmål att ta vår tillflykt till.