Festligheter
Det har inte bara bjudits på sjukdomar för vår del den här månaden. Även festerna har duggat tätt. Två 40-årsfester och ett 70-årskalas under loppet av en och en halv vecka. De två förstnämnda utspelade sig på olika restauranger i Malmö. Det är inte ofta
jag kommer ut i vimlet, men nu fick jag som sagt chansen två helger i rad. Halleda, vad det tar på krafterna! Inte en bild har jag tagit på någon av tillställningarna heller, men det är ju ett GOTT tecken.
I tisdags fyllde mamma 70 år och vi åkte till Köpenhamn för att fönstershoppa och äta en bättre lunch. På kvällen var det släktkalas på plats. En riktigt lyckad dag!
Först passerade vi hotell D’Angleterre, där julskyltningen var i full gång. Det var även en mysig julmarknad på Kongens Nytorv. Jag ser ju faktiskt inte klok ut på bilden, vilket till mångt och mycket har att göra med kombinationen kappa, byxor, skor.
Mina skor gick nämligen sönder när vi gick av tåget och på just den här bilden kör jag låneskor av syster. Så det är så.
Fisklunchen på Café Victor gick inte av för hackor. Hur har jag aldrig varit där tidigare? Fantastiskt ställe! Fantastisk mat!
Dagen avslutades som sagt med att mormor firades hemma hos sig med snittar, tårta och bubbel. Kusinerna sammanstrålade, men en vägrade vara med på bild...
Såhär kan 70 också se ut!
Adventstid
Imorgon är det första december, tillika första advent. Man skulle väl kunna säga att november har slukats upp i något slags hav av sjukdomar för hela familjen. Efter Ottos astmaincident kräktes Victor en natt och därefter fick Otto en kraftig
ögoninfektion, som höll i sig en dryg vecka. Efter det andades vi ut. Äntligen tillbaka till rutinerna med jobb, förskola och skola. Inga bråk om vem som har viktigast möten och inga paniksamtal till mormor på morgonen. Trodde vi. I torsdags natt kräktes
Otto en gång och vi var tillbaka. Det blev dock inget mer av hans sjukdom, men igår kom kulmen. Crescendot. Jag, Erik och Victor blev alla magsjuka samma kväll och Otto fick diarré. Idag har hela familjen med andra ord varit helt sänkta. Eller
vänta! Har vi glömt någon? Just det! Alice. Hon har än så länge inte drabbats alls och varit ett unikum av pigghet och jobbighet hela dagen. Jag - liksom hon - hoppas nästan att även hon ska trilla dit. Ju förr, desto bättre liksom.
Imorgon är det första advent och då hoppas jag att vi ska ha tillräckligt med krafter för att orka med en sväng på julskyltningen. Fingers crossed för att faran är över.
Som om inte allt detta var nog flög en kråka in i Eriks ansikte under en löptur. HUR är detta ens möjligt? Har någon någonsin hört talas om något liknande?
Jo! Den italienske modellen Fabio åkte bergochdalbana på ett gig, då en gås flög in i ansiktet på honom. Erik är i gott sällskap, med andra ord.
Sjuktider
Den här hösten har fört med sig fler sjukdomar än vad vi någonsin haft i den här familjen tidigare. Man kan tycka att en liten man med två äldre syskon i skola och förskola borde stå pall för lite fler infektioner, men icke. Otto har fått förkylning
på förkylning och eventuellt även förkylningsastma. Denna presumtiva astma förde oss hela vägen till barnakuten i tisdags kväll. Otto verkar ha återhämtat sig bra efter den upplevelsen, men för egen del har jag fortfarande inte kommit ikapp.
Liten, trött och rosslig på barnakuten way efter sin vanliga läggningstid.
Inget ont som inte för något gott med sig. Det var rätt skönt att vabba och vila upp både mig och Otto. Kanske för att jag inte missade något superviktigt på jobbet, kanske för att det än så länge inte hör till vanligheterna. Men nu hoppas vi att vi får
hålla oss friska. Eller åtminstone hålla våra sjukdomar till helgerna.
November rain
Med undantag för idag har det praktiskt taget regnat hela november. November är vanligtvis en grå och trist månad som man bara ska klara sig igenom, men just i år duggar fester och tillställningar tätt. Detta i kombination med någon slags skarp deadline
på jobbet gör november till en hektisk period. För att inte tala om att den föregås av halloween och efterföljs av julen. Halleda!
Halloween, ja. Förra veckan var det dags för vad som har kommit att bli årets höjdpunkt. Det hade varit fester i både skola och förskola, men själva bus eller godis-momentet inföll ju på Halloween. Det var kaos! Med facit i hand borde jag ha jobbat
halvdag. Jag pyntade huset till tänderna, tände lyktor och köpte godis för ett par hundralappar. Sedan började anströmningen av små häxor, skelett och vampyrer samtidigt som jag gick med Alice och Victor på deras runda. Sällan eller aldrig har jag
sett lyckan lysa så ur deras ögon. En hel högtid som bara handlar om att klä ut sig och äta godis. Vad mer kan man behöva? Vad mer kan man begära?
Dracula och häxa på skolfirandet. Otto var ett litet, gulligt och självlysande skelett.
Han återanvände dräkten när han delade ut godis på Halloween, medan de stora barnen uppgraderade sina dräkter.
Nu laddar vi om för julpyntet och tar tag i alla aktiviteter som blivit lidande under höstlovet. Idag var det dags igen. Tennis, fotboll, dans och simskola. Söndagar ska inte vara till för vila, hur gärna man än önskar. Och så är det fars dag. Idag igen.
