Mismatch

Klämde dryga 200 sidor av Hypnotisören igårkväll. 50 sidor från slutet gav jag upp. Kände mig konstigt mätt på boken. Verklighetsförankringen, som länge varit på glid, tappades plötsligt helt. Det intresserade mig inte längre att läsa färdigt boken. Jag kunde inte relatera till den. Jag vet inte om det beror på det faktum att klockan var kvart över ett på natten eller att Kepler helt enkelt tappat det. Någonstans kring följande citat smällde jag ihop Keplers opus;

"..den stora finanskrisen slog till som en följd av de nyliberala vägvalen och plötsligt hade landstingen inga resurser..."

En ny teori kring finanskrisen, känner jag. Jag suckar tungt och återgår till Johan Norberg. En man som inte gör mig besviken.

Är det något i vattnet eller är det jag som börjar bli äldre? Förmodligen det sistnämnda, eller det faktum att jag numera världsvant forcerar arbetslivet. Plötsligt ska alla ha barn. Vart jag mig än vänder ser jag en gravid kvinna. Som ett direkt resultat av detta har jag utvecklat en enorm gravidradar. Jag bara VET. Har precis eftermiddagsfikat med inte mindre än 4 gravida kvinnor, varav en outade sin nyhet under fikat. Jag spelade överraskad, men har i själva verket misstänkt det sedan lunchtid. Mig lurar ingen. Åh, gravidradar. En välsignelse och förbannelse i ett.

Tillbaka till Stockholm. Börjar gilla den här staden riktigt mycket nu. Inte för att jag ser så mycket av den, men för att den inte är Ghettomalmö. Eller Köpenhamn, för den delen. Lite mindre snö, mer sol och närmare sommaren skulle dock inte skada. Men till dess kommer jag nog vara long gone. Ser ändå lite fram emot att sluta veckopendla och kunna ha ett liv igen. Mmmm.

Då jag inte bloggat på ett tag nöjer jag mig inte enbart med en färglös statusrapport (som inte skiljer sig nämnvärt från tidigare veckor), utan slänger även inte en helgrapport på menyn. Fredagen spenderades arbetandes i Köpenhamn, därefter tacofrossa i Jennys supermysiga lägenhet i Christianshavn. På lördagen bjöds det på grisfotspaj och grisrygg (mycket godare än det låter) på urtrevliga Mrs. Brown och för att sona för alla kaloribrott jag begått under helgen avslutades den med 75 minuters spinning igår. Nej, jag slant inte på siffertangenterna, ni läste rätt. 75 minuter. Jag har nog aldrig varit så svettig tidigare. Idag har jag - förutom en otrolig tröttma - otroligt svårt att gå.

Sommarstockholm. Ett Stockholm jag längtar efter.

Äntligen är den min. Hur har jag någonsin kunnat leva utan den?

Så var årsbokslutet i princip färdigt. C5 är över, böckerna stängda och rapporteringen så gott som avslutad. På min avdelning är det märkligt tyst och lugnt. Kan tänka mig att det var lite liknande stämning efter stormen Gudrun gjort sin framfart (den bokstavliga stormen, inte Schymans karriär i Let's Dance).

Någon slags lättnad blandad med utmattnad. Och mitt i detta en gles oro. Är det verkligen över? Självklart inte. Nu börjar dokumentationsarbete blandat med alla dagliga arbetsuppgifter som legat på vänt till förmån för bokslutet. Och 2010 rullar på.

Här är den igen. Söndagskvällen. Kommer lika tätt och ovälkommet som en skånsk vintervind, men nu är vi i alla fall här. Börjar få lite rutin på det här. Städ, tvätt och pack. Alltid lika roligt. Jag gör mig redo för en lång vecka i Stockholms tecken, men när jag tänker på att alternativet är Köpenhamn känns det genast lite bättre. Jag vet inte varför, men jag har börjat känna en sådan otrolig avsmak inför att arbeta i Köpenhamn. Det sägs att man blir mer patriotisk ju mer man reser i världen, men aldrig hade jag anat att ett besök till vårt röd-vita grannland räckte för att få detta bekräftat. Nog om det. Idag har jag investerat i en härligt dunig och fjädrig jacka, som förhoppningsvis ska hålla mig varm i norr. Kyla, hit me! Jag är redo.

Jag vet att jag är duktig på att klaga på väder och vind, men nu har det banne mig gått över styr. Inte med mitt klagande, utan med vädret. Att vakna och vädra 18 minusgrader utanför fönstret är inte trevligt. Inte någonstans. Sedan spelar det ingen roll hur fint det är med snö, hur mycket den än lyser upp eller hur mycket skidor man kan åka. Ingen vettig människa vill (eller kan) vara ute i det här vädret.

Jag drömmer mig bort till varma sandstränder, svalkande azurblåa hav, läskande drycker och en hudton i en annan nyans än kritvit. Ge. Mig. Nu.

Mexico nästa?

.. är inte alltid det lättaste.

Samtal på jobbet;

Kollega: Jag har varit utomhus nästan hela helgen, det har ju varit så himla fint väder.

Jag: JAAAHAAA! Har du varit utomlands? Gud, så härligt! Var?

Kollega (förvånad och lite nedvärderande): Ehh nej, jag har bara varit i Stockholm.

Jag (ännu mer förvånad och ännu mer nedvärderande): Men det har ju varit 17 minus!!

Kollega (triumferande): Just det!

Just det. Distansen mellan oss har aldrig känts större.

Vad jag drömmer om just nu. Mmmm, bara 5 månader to go...

Så har ett nytt decennium tagit fart. Vi hade ett fantastiskt avslut på det förra, följt av en dag full med TV, vila och god, men onyttig, mat (nyårslöftena börjar väl inte gälla förrän vecka 1? Eller möjligtvis 2:a januari..). Sedan har det bara rullat på. Innan jag så mycket som hann blinka befann jag mig på flyget med en fullpackad resväska och tusen to-do-notes i kalendern. Och nu sitter jag här i ett svinkallt Stockholm och knappar in det sista som ska knappas in innan årsbokslutet. Jag vill gärna understryka att det är söndag idag. Vilans dag. Men inte här, inte. Här är tomteverkstaden i full gång. Ikväll återvänder jag till mitt hotellrum, denna gång med fönster. Aldrig trodde jag väl att jag skulle kunna bli så glad för ett fönster..

Jag längtar redan intensivt till vecka 4, eller möjligtvis vecka 5 (hatar det här med att bokslut och de som arbetar med det bara pratar i veckor. Vad är det för fel på datum?). Då ser jag främst fram emot lugn och ro. Eller varför inte längta till pensionsåldern redan? För er som antingen redan är pensionerade eller hinner med lugn och ro måste jag förresten starkt rekommendera Sherlock Holmes, som jag och Erik var och såg på biffen igår. Robert Downey Jr. verkar inte bara ha gjort en stark insats på rehab, utan gör det även i filmen, som nådde högt över förväntningarna. Gå och se!

Perfekt underhållning i vintermörkret. En ren Downey Jr som en spetsfundig, men knivskarp Sherlock Holmes