Påsken
Så var påsken över. Tillika vår bröllopsdag, Eriks födelsedag och mitt allra sista bokslut för Pågen. Det börjar bli vår och vår långa födelsedagssäsong börjar lida mot sitt slut. Nåväl, hälften är klara i alla fall.
Eriks 41-årsdag innefattade lyxig frukost, vinlunch, tårta och sushi. Och en väldig massa blåsande för födelsedagsbarnets del.
På långfredagen hade vi - förutom tråkigt - även påskäggsjakt i trädgården. Påskafton firades med barnens mormor och kusiner och jag tog inte en enda bild på hela dagen. Det var dock en mycket lyckad tillställning med massa mat, äggjakt och
samkväm. Sedan cyklade vi hem till mer mat och lördagsgodis. Är det påsk så är det.
Det finns nämligen få högtider jag uppskattar mer än påsken. Inga måsten, bara ledigt. Inget mörker och snöblask som till jul, utan vår och lite ljusare kvällar. Och så massa godis, såklart. What's not to like?
Vi hann även med ett par utflykter under vår efterlängtade ledighet. Tirup och Smygehuk! Och så en mindre efterlängtad påskrunda i löpspåret. Är det nu jag är tillbaka?
Ledigheten var alltså - som vanligt - snabbt övergående. Det enda som räddar mig den här veckan är det faktum att det bara är fyra arbetsdagar. Och då jobbar jag ändå bara 40%. Hemifrån. Hur ska det egentligen gå när jag ska tillbaka på heltid? Och
när blir det? Frågorna är många, svaren få. Förhoppningsvis trillar allt - förskola, skola, jobb, bostad - på plats inom kort.
Varför längtar du..
.. till den dag då du ska fylla sju? För längtat, det har hon gjort om något. Och i söndags var det äntligen dags. Trötta och något slitna efter föregående kvälls 40-årsfest firade vi lilla Alice hela dagen. Från tidig morgon till sen kväll. Hon
fick även uthärda två visningar, men fick både cykel, ipad och hamburgerlunch för besväret. Det kan låta mycket, ja? Men ipaden var tänkt som julklapp, men då den inte fanns inne då fläskade vi på till födelsedagen istället. Det är tur att vi
inte har några andra utgifter nu.. hrm.
Efter många påpekanden om att hon var vaken fick hon presenter på sängen..
.. och i vardagsrummet. Cykeln kom kanske inte helt och hållet som en överraskning, eftersom Alice själv cyklade hem den från cykelhandlaren dagen innan. Lika glad för det blev hon ändå. Äntligen är dagarna på småbarnscykeln räknade!
Fina födelsedagskläder fick hon också. En så oerhört bortskämd flicka.
Bortskämdheten kulminerade väl något när hon även fick en iPad.
Och jordgubbstårta! Alltid jordgubbar på marängbotten. Min specialitet som alla barnen får tills de börjar önska sig något annat.
Hur som. Alice var - nästan hela dagen - på ett strålande humör och hennes mamma och pappa var nöjda och glada när det äntligen var läggdags. Nu stundar ännu en födelsedagsvecka innan vi tar påsklov!
På husfronten intet nytt
För ett par veckor sedan gick vi och sålde vårt hus. Bara sådär? Nja, det låg flera år av eftertanke och funderande bakom, men det var dags. Vi har sedan länge vuxit ur huset, men kommer oss aldrig för att buda på något nytt på grund av tryggheten
i att redan ha ett boende. Well, no more! Nu ska vi väl äntligen kunna få tummen ur och börja buda? Problemet är ju bara att det inte finns några hus ute och marknaden känner över huvud taget inte av en stundande räntehöjning. För tio miljoner får man…
ingenting. I princip ingenting. I bästa fall ett renoveringsobjekt. I alla fall om man, som vi, inte vill tumma på läget. Men! Jag har förtroende. Än så länge. Fråga mig igen i juni…
Älskade hus, vad jag kommer att sakna dig!
Vårnytt
Vår och vår - aprilvädret förnekar sig inte. Snö, sol, hagel och regn i en salig blandning. Icke desto mindre säger kalendern vår och det var dags för mina gulnande toppar att få sig en omgång hos frisören. Första frisörbesöket på evigheter utan vare
sig bebis i eller utanför magen. Underbart!
Hur kan håret bli så gult? Jag vågar inte ens tänka på vad som kommer hända under sommarmånaderna…
När jag var klar - fönad och fixad - stod regnet som spön i backen. Trots att jag gömde håret under luvan tog det såklart stryk under min - vad som kändes som - evighetslånga cykeltur hem.
Efterbilden blev inte bättre än såhär. Håret är nästan för långt för att kunna fastna på en selfie, men den här gången klippte "vi" upp det lite fram för att framkalla en känsla av lite mer frisyr. Det låter väl ändå bra?
Hår överallt.
Sjukdomsmånad
Mars har ju inte varit en kanonmånad ur ett hälsoperspektiv. Först fick hela familjen maginfluensa - i olika omgångar såklart - och nu har jag drabbats av halsfluss. Jag kände direkt att det varken var en vanlig feber eller ett vanligt halsont jag
drogs med och fick efter lite överdrifter och påtryckningar tid för provtagning. Med en snabbsänka på 85 (ja, den bör ligga under 5) och streptokocker i halsen fick jag äntligen penicillin till slut. Älskade Kåvepenin! Halsontet, som inte varit av denna
värld, har effektivt hindrat all typ av matintag samt all fysisk - och psykisk - aktivitet. Nu ska det väl ändå bli bra?
I väntan på provtagning utanför vårdcentralen. Jag fick ju inte komma in på grund av halsont. Pandemin har man ju nästan glömt bort. Vad som inte glömts bort är mina argrynkor. Tydligare än någonsin. Har jag nått the point of no return?
Kåvepenin! Bästa presenten jag kunde önska mig. Så snabbverkande!
Den enda maten jag var sugen på efter ett par dagar utan; torsk, smält smör, gröna ärtor och massor av riven pepparrot. Ingen succé hos övriga familjen dock, men vad gör väl det? Jag äter mat igen - hurra!
