Efterskalv

Min förkylning har varit ihärdig och hållit i sig hela veckan. Påpassligt nog samma vecka som Erik är i Stockholm. Typiskt. Men! Idag är det fredag och utsikterna är goda. Erik kommer hem ikväll, både jag och Lilleman mår bättre och ska snart svida om för att ge oss ut på stan och dagens lunchdejt. Innan dess tar vi oss dock en aptitretare i sängen. 




Sjuka familjen

Igår eskalerade hela familjens sjukdom och vi låg alla däckade med te och aledon som enda räddning. Lilleman fick Renässans näsdroppar och snorfrida. Vi andra bafucin, nezeril och glass. Idag känner vi oss något bättre, men sviterna från gårdagen sitter fortfarande i. Vilken pärs!


Orkanen som drog fram i samband med våra förkylningar. 

Lunchdax

Jag vaknade upp med ett extremt halsont i morse. Egentligen var det väl bara en tidsfråga. Erik har varit krasslig hela veckan och nu har turen kommit till mig. En kopp te och bafucin till frukost gjorde att jag var riktigt hungrig till lunch. Med förkylningsblåsor i hela munnen var valmöjligheterna dock små. Kall mat var inte ens att tänka på. Det enda som jag var riktigt sugen på var en gammal favorit den barndomen. Spaghetti med skink- och ärtsås. Så som jag minns den. Sagt och gjort. Detta var vad som fick stilla min hunger. 




Sittdelspremiär

En stark ovilja att ligga i vagnen ledde till att jag igårkväll bytte den impopulära liggdelen mot sittdel. Efter en extra check hos BVC för att vara på den säkra sidan fick jag grönt ljus. Jag var dock lite osäker på hur Victor skulle kunna sova i sittdelen, men det ser inte ut att vara några problem. Alls. Och själv har jag fått mig en mindre, smidigare och förhoppningsvis bebisvänligare vagn. Mange tak. 


Sover gott i "nya" vagnen. Själv kommer jag äntligen åt varukorgen!

Mot vallokalen

I söndags kväll ryckte jag vagnen och begav mig till församlingshemmet i regnet för att avlägga mina röster i årets kyrkoval. Jag är egentligen inte av åsikten att man bör blanda ihop religion och politik - och framför allt inte med samma partiet som i riksdagen - men när detta är alternativen och ett främlingsfientligt och odemokratiskt parti har mobiliserat sina (lobotomerade?) väljare fanns det inte så mycket annat att göra. Varje röst som inte går till Sverigedemokraterna måste ju vara värt något?

Som väntat fick SD en hel del mandat jämfört med tidigare år, men hade förmodligen fått ännu fler om det inte vore för sociala medier. Troende eller ej, kyrkan är en del av samhället och ett stöd för många genom livets ibland svåra bana. För att visa att jag står för ett samhälle där alla är lika mycket värda röstade jag. En röst som inte tillföll Sverigedemokraterna. 

Sleeping beauty

Lilleman är söt i alla lägen, men när han sover rofyllt tar nog priset. Så lugn, så avslappnad, så söt. Tyvärr sover han inte så länge som jag önskat om morgnarna, men jag gissar att jag ska vara glad att han åtminstone sover på nätterna. En lyx som jag har förstått att alla föräldrar inte har. 


Med leksaker, filt och napp kan man inte annat att sova som en prins. 

Glutenfritt fröknäcke

Det här kan vara något av det godaste som finns just nu; glutenfritt fröknäcke. Helt klart beroendeframkallande. Receptet? Easy as can be;
 
2 dl mandelmjöl
3 dl blandade frön (jag använde chiafrön, pumpakärnor, linfrön och solrosfrön)
1 tsk salt
2 dl kokande vatten
1/2 dl olja 
 
Blanda alla ingredienser, tryck ut på bakplåtspapper och grädda i ugnen, 175 grader i cirkus 40 minuter. Sedan; njut!
 
 
 



Favoriter

Byxor från Dagmar. Jag har dem nästan varje dag. Någon gång per dag i alla fall. Perfekta för alla sorters fläckar också. De bara absorberas upp. Fläckarna, alltså.
 
Gula höstlöv är en annan favorit. En liten del av sommaren hänger fortfarande kvar, men vi går mer och mer åt höst och jag älskar det. 
 
 



Utslagen

Varje kväll slutar mer eller mindre på samma sätt för Lilleman; han blir gnällig och gnället eskalerar för att han slutligen ska däcka för natten. Detta är ett sådant ögonblick. Så tyst, så ljuvlig. 
 

Karlshamn tur och retur

Den här veckan har sannerligen gått i resandets tecken, men dessvärre har inga alltför spännande resmål stått på agendan. Idag begav sig hela lilla familjen till Karlshamn för ett besök hos Victors farmor. In i bilen, köra hela långa tråkiga vägen, fika hos farmor och hela vägen hem igen. Där gick den lördagen. Lyckligtvis var det inte jag som satt bakom ratten, så jag - liksom Victor - fick ett par välförtjänta timmars sömn i bilen.

Resterande delen av lördagskvällen tänkte jag spendera framför TV:n med den senaste Maria Lang-filmen. Ja, så får det bli.


Rutiner?

En tuff natt och en grå himmel utanför fönstret gjorde att vi förtjänade att ligga kvar i sängen ett par minuter extra i morse. Vi var alltså inte tvungna att gå upp klockan sex, vilket Victor annars brukar föredra.

När börjar barn få rutiner? Så fort jag tror att Victor vänjer sig vid ett visst beteende ändras det. Skräckhistorierna från min kompis Anna, vars son över huvud taget inte sov på nätterna fram till ett års ålder ligger och gror i bakhuvudet. Detta kan väl ändå inte gälla Lilleman? Det skulle ju göra honom till en riktig mutation.


På väg!

På väg hem efter ett dygn i Ängelholm. Tågresan hem är kaotisk, som vanligt. Det verkar inte spela någon roll vilken tid på dygnet man åker sträckan, det är alltid något sattyg som ska inträffa på vägen.

En full kupé till trots - Lilleman har lyckats somna och nannar, till sin mammas stora glädje, gott i vagnen. Med en skön stajl dessutom!


Photo shoot

En av veckans jobbigaste aktiviteter har varit att efter förra helgens festligheter städa iordning till onsdagens fotografering. Jag kände mig rentav lättad när fotografen tog sitt pick och pack och tackade för sig. Äntligen kan vi stöka ner igen! I fredags fick jag resultatet och är mer än nöjd. Nu gäller det bara att invänta rätt tid och rätt köpare. Lättare sagt än gjort?
 
 
Vardagsrummet - något mer städat än det brukar vara.

September

Nu har den första riktiga höstmånaden anlänt. Med buller och bång. Regn och rusk. Vi gjorde det bästa av situationen och efter en kort, men kylig, promenad bestämde vi oss för att strunta i söndagsträningen och istället stanna inne och titta på film. Mitt val; Side effects, visade sig vara ett mycket bra val, något som inte hör till vanligheterna när jag väljer film. Intressant och lagom spännande utan att bli alltför invecklad och intrikat. Och Jude Law är ju aldrig fel att vila ögonen på. En bra start på hösten med andra ord.

 

 

RSS 2.0