Utslagen

Varje kväll slutar mer eller mindre på samma sätt för Lilleman; han blir gnällig och gnället eskalerar för att han slutligen ska däcka för natten. Detta är ett sådant ögonblick. Så tyst, så ljuvlig. 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0