Barret
En 40 minuter lång cykeltur i ett svenskt vinterlandskap; ösregn och stormvind, bjuder inte på de bästa förutsättningarna för en hårselfie. Detta till trots ser det tio gånger bättre ut än vad det brukar göra så det är väl lika
bra att slänga upp en bild innan det hinner förvärras ännu mer.
Så vad har jag gjort? Bara kapat det slitna och fått lite "mjukare former" på topparna. Så var det med det.
Trött? Svar: ja!
Lilla donnan
På grund av Victos 573 aktiviteter per helg, som denna lördag även innefattade ett klassiskt Leos lekland-kalas, tog Erik sitt sportsliga ansvar och skjutsade runt Victor som en äkta curlingförälder. Jag å min sida fick spendera desto mer tid med en mycket
bestämd liten dam som vet exakt vad hon vill. Och inte vill. Icke att förglömma. Gullig är hon oavsett. Och glad för det mesta.
Bus i affären när humöret fortfarande var på topp.
Stolt som en tupp över att ha tagit över Victors överslaf. En no-go-zone i vanliga fall.
Och efter en helg fylld av bus och lek däckade hon i sängen.
Onsdagsshopping
Igår blev jag lite mer försenad från jobbet än vad jag tänkt mig, vilket resulterade att min planerade shoppingtur på ICA uteblev. I alla fall i den form som jag föreställt mig. Det hela slutade istället med att jag fick hämta ut två hypade barn från
förskolan, slänga ner dem i cykelvagnen och trampa bort till affären med lite mer sällskap än brukligt. Hur det var? Ungefär lika stressigt som att ha läppglans och utsläppt hår en blåsig majdag. Barnen for runt med sina vagnar och packade ner allting
vi inte skulle ha och jag for skrikandes - och ursäktandes - efter och glömde hälften av allt det vi faktiskt skulle ha.
Mutade med varsin klubba kunde vi sent omsider äntligen cykla hem till hemmets lugna vrå. Och utflykten var inte helt förgäves. Jag fick med mig tre efterlängtade böcker från Adlibris hem, varav jag hittills börjat läsa ingen.
Såhär snälla och lugna kunde de visst vara sedan.
En av tre hemhämtade böcker. Ser med skräckblandad förtjusning fram emot att läsa om den här dåren.
Sushibonanza
Nytt år, nya fredagstraditioner. Vi har för tillfället övergett den vanliga indiska take-awayen till förmån för något mer lättsmält; sushi. Här är fredagens skörd. Imorgon är det dags igen och det vattnas redan i munnen på mig. Ska dock försöka hålla mig till min trista, medhavda matlåda idag och gå all in imorgon.
Sushi, som har skumpat runt i en låda i bilen. Smakade trots detta förträffligt. Nästa gång satsar vi dock på lite mindre lax kanske.
Vardagsrealism
Victor har utvecklat ett stort intresse för fotografering. Han knäpper ofta och gärna bilder. Helst med i-paden, där lite av skyddet täcker kameran. Väldigt arty. Nedanstående bild togs i samband med middagen ikväll. Jag kallar den "vardagsrealism".
Soffläge
Äntligen helg och jag hamnade i horisontalläge på ett gäng kuddar i soffan. Det ska krävas mycket för att få upp mig härifrån. Åtminstone ett mål mat eller en bättre godisbuffé. Veckan har känts onödigt lång och jag har varit inne på att det har
varit fredag i flera dagar. Men så äntligen fick jag rätt! Och sparade inte på krutet, utan åt schnitzel på Rådhuskällaren och åkte tidigare från en sömnig arbetsplats. För att - som sagt - landa här. Ikväll vankas sushi och film. Mys, som man väl säger.
Har sett både piggare och gladare ut i mina dar. Men även motsatsen.
Simskola
Med januari kommer också alla aktivitetsstarter. Victors tennisskola och fotboll drog båda två igång i helgen som gick, men nytt agendan är även simskola. Svårare att få platser till än en utsåld konsert, men efter en dramatisk förmiddag lyckades vi säkra en plats i vattnet till honom.
Det är ju alltid lite pirrigt med nya aktiviteter. Man vet ju inte huruvida barnen kommer att uppskatta det eller inte, men i det här fallet finns det ju inte riktigt något val. Ungen måste lära sig simma! Och bli av med sin vattenskepsis. Efter uppvärmning och en stund på bassängkanten hoppade han dock - något motvilligt - i och älskade det. Så mycket att han ville tillbaka samma kväll, men får nöja sig med nästa vecka. Detta bådar förhoppningsvis gott inför kommande simlektioner.
Som fisken i vattnet!
Januari
Månaden som aldrig verkar ta slut. Januari har pågått i en halv evighet, men ändå har bara halva månaden gått. Med andra ord är det långt kvar till löning, men ännu längre sedan man fick lön. Så nu blir det blodkorv och kranvatten ett par dagar till. Skämt åsido, väldigt lite skulle få mig att äta blodkorv, men jag kanske inte öser på med oxfilé till helgen. Kanske.
Året hade kunnat få en bättre start. Mitt humör är i botten samtidigt som jobbet inte flyter på helt osmidigt. Detta, i kombination med den enorma trötthet jag känner när mörkret är påtagligt vad som känns som dygnet runt nu när alla glada juleljus har plockats undan, gör denna månad till årets värsta. Hoppas jag innerligt, i alla fall.
Men nog om det. Det nya året kan ju inte bara inledas i moll. Lite ljusglimatar finns också. Vi går mot ljusare tider! Jag hade en trevlig bokklubbsmiddag igår, där det till mångas stora förtret, men till min glädje, valdes Fire and Fury till nästa träff. Nästa vecka är det tjejmiddag för första gången i mannaminne och inom en månad kommer jag att bli dubbelfaldig moster. Året har bara börjat!
Trettonhelgen
Hur tråkigt det än är att julen och all ledighet är över tycker jag att det är relativt skönt att vara inne i vardagslunken och alla rutiner igen. Trettonhelgen, som inte bjussat på en enda extra ledig dag, sätter p för alla helgdagar fram till påsk.
Vi gjorde det bästa - eller det enda - som fanns att göra av en sådan onödig helgdag och åkte till Leos lekland. Andra gången för mig, som hittills har lyckats ducka alla kalas där. Något jag även kommer att göra fortsättningsvis, med facit
i hand efter en eftermiddag där.
Idag visade solen sig för första gången i mannaminne; en lågt stående, jobbig-att-få-i-ögonen-sol. Vi kände dock att vi var tvungna att gå ut i den kyliga januarluften när det för en gångs skull inte regnade. Så det blev en fullproppad husvisning
och en utflykt till landet. Därefter städade jag undan kvarlevorna av julen och lagade en vegetarisk gryta. Det är hög tid att bli lite nyttig nu efter helgernas - och höstens - alla frestelser och onyttigheter. Om en vecka går
mitt gymkort påpssligt nog ut.
Alice hade i vart fall inte tråkigt i studsmattan på Leos.
Kallt väder kräver varma skor. Varmare än dessa från inuikki är nog svårt att hitta. Premiär idag. Jag både vill och inte vill behöva använda dem igen.
2018
Det har nu gått en vecka av det nya året och jag - som varit inställd på att skriva 2018 ända sedan budgeten gjordes i september - har redan hunnit acklimatisera mig. 2017 var väl inget toppenår; varken globalt eller privat, men jag har aldrig varit
med om att ett år har gått så fort.
Vi firade in det nya året relativt lugnt. Middag hemma, lite bubbel och fyrverkerier följt av en omgång sällskapsspel innan jag kastade in handduken. Den senaste veckan har det jobbats på och det har varit SVÅRT att komma in i rätt dygnsrytm igen.
För hela familjen. Förhoppningsvis går det bättre nästa vecka!
Löjrom hör nyår till. Eller hummer, men den var helt slutsåld. Oxfilé är ett annat måste, men den blev så god att den inte hann fastna på bild.
En sprakande efterrätt fick avsluta middagen.
Tolvslaget. Bubbel och fuskpäls.
