Juloutfits
Julens färger går i rött och grönt, så även mina outfits den här julen.
På julafton hade jag en grön historia från Lindex, som jag inte lyckades fånga på en bättre bild än såhär.
Efter lite för mycket julmat svidade jag om till en helröd outfit, som satt lite skönare i magen. Samma kläder - också från favoritbutiken Lindex - körde jag på juldagen, då andra familjemedlemmar hakade på det röda. Mer eller mindre frivilligt.
Rödklädda tjejer på juldagen.
Julafton
Barnen - med sina begränsade minnen - kallade årets julafton för den bästa hittills och jag är faktiskt villig att hålla med. Oavsett hur god tid jag är ute i blir det dock alltid stressigt i slutet. En sista julklapp, lite mer julmat och så ett
obligatoriskt stopp på ett knökfullt Systembolag. Som löken på laxen infördes även nya restriktioner den 23:e samtidigt som snön yrde och begränsade framkomligheten. Ja, ni hör ju.
Lyckan var enorm sent på kvällen på lillejul när alla klappar var inslagna och skinkan äntligen var färdig. Vi var redo för jul!
Familjen kom upp till paket i strumporna och ett juldukat bord. Efter lite lek och fix bar det av till mormor för sen jullunch, champagne och Kalle Anka. Perfekt upplägg att köra det mitt på dagen.
Barnen och Bolle. Att få till en bra bild på fyra barn är - som bekant - omöjligt. Jag är numera glad om en tittar in i kameran och ingen blundar. Lättare sagt än gjort. Det gick lite bättre när den vilde i gänget lämnade för andra åtaganden.
Efter en kylslagen promenad hem kom den efterlängtade tomten. Han var en glad och kul, eventuellt finlandssvensk, prick, som jag tyvärr missade. Nåväl, kanske har jag turen att springa på honom nästa år.
Hedda sov sig lyckligtvis igenom hela julklappsutdelningen, men vaknade upp och fick sina klappar till slut. Här i en urgullig basker från Alices gudfar. Söt som socker.
Sen blev det middag med ett minijulbord. Vi lyckades i alla fall checka av det jag anser är viktigast; sill, lax, ägg, hemmagjorda köttbullar, skinka, äpplemos, rödbetssallad, prinskorvar och - en otroligt svåråtkomlig och därmed överprisad
- brunkål. Vi blev mätta!
Och som en avslutning på en härlig, men intensiv, dag tog vi den obligatoriska familjebilden. En person mer än förra året. Nu räcker det!
God jul!
Hårnytt!
December har hittills varit en ganska stressig månad, men i måndags hittade jag äntligen tid för lite avkoppling på ett välförtjänt frisörbesök.
Just här var det kanske inte så mycket lugn och ro, men strax efteråt droppade barnvakten in och jag kunde njuta av hårtvätt och föning i fred medan Hedda var på promenad med mormor.
Jag glömde såklart bort att fota barret innan jag fick på kvinnoträning i fuktigt utomhusväder i måndags kväll, så här har håret verkligen marinerats. Ett par slitna centimeter kortare och en lite mörkare, men fräschare hårfärg. Sa jag att det
var välbehövligt?
Ett annat välbehövligt frisörbesök stod Otto för i fredags. Där var vi dock inte ens i närheten att finna lugnet. Otto återhämtade sig ganska snabbt, men för mig krävdes det flera timmar och något glas vin innan jag kunde koppla av igen.
The many faces of Otto Stam. En chokladboll och det traumatiska besöket var glömt. För Ottos del. För er som inte tycker att han ser så nyklippt ut kan jag visa en förebild i form av årets julkort. Pottfrisyr 2.0.
De är ju glada i alla fall.. Hade jag fått en bra bild på alla fyra skulle jag nog haft en annan karriär.
Festmånad
Trots att större delen av månadens tillställningar blivit inställda har firandena gått i ett. För vad gör det väl att luciatåg, balettuppvisningar, glöggfester och gymnastikavslutningar har ställts in när ens syster fyller 40 och har fest i helgerna två?
Lägg till julbord med jobbet och - vad som känns som - ett dussin barnkalas så har ni en fullspäckad festmånad.
I Ystad på familjefirandet av 40-åringen. Hedda i ett sällsynt hårband, som det nog dröjer innan jag drar på henne igen. Hon har ju i ärlighetens namn inte så mycket hår. Det har ju däremot jag och min syster. Nio dagar innan ett efterlängtat - och
välbehövligt - klipp.
Såhär glad blev hon för presenten. En weekend (typ) i Köpenhamn. När får framtiden utvisa. En kvalificerad gissning är att det inte blir i år.
Vi har också firat advent nästan hela december. Dagen före lucia med både glögg, lussebullar och tända adventsljus. Ibland händer det.
På självaste lucia, tillika 40-årsdagen, åt jag lunch med festföremålet med familj på MJ’s. Lyxigt värre!
Sedan gick jag hem till mitt egna lilla luciatåg.
Tjejerna chillar efter ett bejublat uppträdande. En lucia och en tomtemor.
Helgen efter var det dags för den riktiga festen. Trots många coronarelaterade avhopp blev det en helkväll med myyycket bubbel och babbel. Jag lyckades med konststycket att ta noll bilder. Bara det måste väl bevisa hur roligt jag hade!? Nu stundar jul
och nyår, men därefter drar jag gärna ner på tempot tills typ mars!
December
Det är något speciellt med första december ändå. Första advent kom så hastigt och oväntat i år att jag inte ens hann tänka på pynt, men nu - tre dagar senare - är jag äntligen ikapp. Stjärnor, ljusstakar och en och annan tomte har gjort myset komplett.
Framför allt när regnet, som tidigare idag var snö, öser ner utanför fönstret.
Krans, krubba och julby - check! Blir det ens jul utan dessa attiraljer framme?
Något vi däremot har varit ikapp med är bakandet. Igår sattes årets andra batch och jag fick såklart all hjälp (eller stjälp) jag kunde önska. Men goda blev de!
Idag kände Victor sig tjyvig och fick stanna hemma från skolan. Vi åt en lång och sen frukost, tittade på adventskalendern, tände ljus och öppnade luckor. Mysigt! Imorgon är han skolklar igen.
Och medan Victor läste i sin bok (eller gameade) tog jag och den här lilla donnan igen oss efter nattens bravader. Snöblandat regn vräkte ned utanför fönstret och vi kröp ner i sängen. Det bästa med vintern, minus att vi var tvungna att hämta de
andra barnen i exakt samma väder..
