Julafton
Barnen - med sina begränsade minnen - kallade årets julafton för den bästa hittills och jag är faktiskt villig att hålla med. Oavsett hur god tid jag är ute i blir det dock alltid stressigt i slutet. En sista julklapp, lite mer julmat och så ett
obligatoriskt stopp på ett knökfullt Systembolag. Som löken på laxen infördes även nya restriktioner den 23:e samtidigt som snön yrde och begränsade framkomligheten. Ja, ni hör ju.
Lyckan var enorm sent på kvällen på lillejul när alla klappar var inslagna och skinkan äntligen var färdig. Vi var redo för jul!
Familjen kom upp till paket i strumporna och ett juldukat bord. Efter lite lek och fix bar det av till mormor för sen jullunch, champagne och Kalle Anka. Perfekt upplägg att köra det mitt på dagen.
Barnen och Bolle. Att få till en bra bild på fyra barn är - som bekant - omöjligt. Jag är numera glad om en tittar in i kameran och ingen blundar. Lättare sagt än gjort. Det gick lite bättre när den vilde i gänget lämnade för andra åtaganden.
Efter en kylslagen promenad hem kom den efterlängtade tomten. Han var en glad och kul, eventuellt finlandssvensk, prick, som jag tyvärr missade. Nåväl, kanske har jag turen att springa på honom nästa år.
Hedda sov sig lyckligtvis igenom hela julklappsutdelningen, men vaknade upp och fick sina klappar till slut. Här i en urgullig basker från Alices gudfar. Söt som socker.
Sen blev det middag med ett minijulbord. Vi lyckades i alla fall checka av det jag anser är viktigast; sill, lax, ägg, hemmagjorda köttbullar, skinka, äpplemos, rödbetssallad, prinskorvar och - en otroligt svåråtkomlig och därmed överprisad
- brunkål. Vi blev mätta!
Och som en avslutning på en härlig, men intensiv, dag tog vi den obligatoriska familjebilden. En person mer än förra året. Nu räcker det!
God jul!
Kommentarer
Trackback
