Sista dagen i januari
Äntligen är januari slut. Bara timmar återstår av denna evighetslånga och utfattiga månad. Jag minns inte ens vad jag gjorde på nyårsafton för att det var så längesedan. Men snart väntar februari - ytterligare en seg liten slaskmånad som just i år
är extra lång. Men förhoppningsvis bjuder den på mer sol, mer pengar och lite ledighet.
Försöker frammana vårkänslor med hjälp av tulpaner. Färskt vatten till blommorna gånger två.
Nytt jobb - ny hiss. Januaris sista dag i Acne på jacka, mössa och tröja. Och den obligatoriska kaffetermosen.
På grund av sin längd har jag hunnit med oräkneliga träningspass i januari. Inget ont som inte för något gott med sig.
Fler födelsedagar
Jag fick ett litet andrum, det fick jag. Efter Eriks födelsedag hade jag ganska exakt tre födelsedagsfria veckor och gott om tid att förbereda mig på vad som komma skulle. Det gjorde jag såklart inte utan tog allt på uppstuds dagen innan. Heddas födelsedag
sammanföll olyckligt nog med en konferens i Karlshamn, men jag kom hem och kunde fira henne hela kvällen och helgen. Även Victors födelsedag sammanföll med en konferens, men denna gång tackade jag nej. Och skönt var det, trots att det såklart kändes lite
deppigt att inte få hänga på Mölle med kollegor. Men vad är väl en bal på slottet när man kan fira sin alldeles egna 10-åring på Bakken? Och inte lider jag av fomo, utan snarare jomo (joy of missing out).
Hedda på 2-årsdagen. När blev hon så stor? Hon var ju nyfödd alldeles nyss.
På lördagen grattade vi Hedda med skönsång och presenter. Allt noggrant förberett innan min konferensresa. Och alla barn fick hjälpa till att öppna paketen. Men…
Det var inte idel glada miner, det var det inte. En 2-åring kommer också med en hel del humör och en stark vilja. I alla fall i Heddas fall.
Lyckligtvis vänder humöret lika snabbt som det slår till. Här med en av de mest uppskattade presenterna; solglasögon. Eller ögon-glas, som Hedda säger.
Sötaste lilla Hedda. Mitt hjärtas stora fröjd!
En annan fröjd är ju såklart hennes storebror, som fyllde hela 10 år. Det skojar man inte bort!
Fantastiskt skönt att barnen "lyckats" pricka sina födelsedagar med helgdagar det här året. Även Victor fick hjälp med presenterna i sängen.
Tvåsiffrigt calls for munk till frukost. Precis som födelsedagsbarnet önskade sig.
Efter en fotbollsmatch packade vi in hela familjen i bilen och styrde kosan över bron. Mot Danmark och Bakken. Nöjesfält på födelsedagen slår väl aldrig fel!? (Men oj, vad fel det skulle slå om jag får det i 40-årspresent…).
Dagen bjöd på strålande sol. Helst hade jag kanske velat avnjuta ett glas rosé i solen, men istället fick jag ställa upp som barnens medpassagerare i alla åkattraktioner. När jag - efter att ha köat i 40 minuter - hängde upp och ner 20 meter upp i luften
samtidigt som jag snurrade runt, runt kände både jag och min mage någonstans att botten var nådd.
Det blev lugnare aktiviteter. Såsom att vinna en jättestor fotboll. Och allt var såklart värt det när Victor - med svenska som modersmål - yttrade orden "best birthday ever" hela hemresan.
För gamla goda tiders skull. Jag - något yngre - och Victor - mycket yngre. Blott tre veckor gammal, lite skelögd och helt underbar. Grattis till killen som gjorde mig till mamma!
Nystart!
Nytt år! Nytt jobb! Och nya resolutioners att ta hänsyn till på gymmet.. Jag vet att 2022 var ett stressigt och värdelöst år här inne, men nu är jag på banan och taggad på att SKRIVA igen. Eller? Varken motivation eller humör är på topp just nu samtidigt
som jag är mitt uppe i en stökig upplärning och jobbig flytt, men jag tänker ändå att 2023 är året jag kommer tillbaka. Häng med!
På nytt jobb. Hade glömt hur svettigt det är att vara ny.
På gymmet. Svettigt på ett annat sätt! Här är det många nya, som inte verkar bekommas alls över att de inte hör hemma här. Längtar till februari!
Och nytt år - nya sjukdomar. Här har vattkopporna härjat sedan juldagen och nu har vi massa nya sjukdomar att se fram emot i år. Vabruari är på ingång!
Valborg
En valborg - och en helt vanlig fredag. Men helt vanlig är den inte för min del. Det är min allra sista arbetsdag på Pågen och även om det kan låta soft är det inte alltid det. Historik ska rensas, mail ska besvaras, out of office ska läggas in och -
såklart - allt arbete ska slutföras. Nu återstår bara det lilla momentet att lämna in datorn, vilket får bli måndagens projekt. Sedan är jag klar! Och det som jag sedan i somras velat avsluta känns plötsligt vemodigt att lämna. Som vanligt är jag inte
helt i samklang med alla känslor.
Nu blickar vi framåt! Vår! Ledighet! Rosévin! Träning! Det är i alla fall mina förhoppningar och kanske, kanske ett och annat fysiskt möte med vänner också.
Vissa av oss har redan invigt sommarkläderna. Det kanske jag också skulle göra om jag kunde bära upp en blommig klänning med samma bravur.
Grillen var inte helt impopulär, trots allt. Nu googlas det grillredskap och tillbehör för hela slanten. Varenda present de närmaste åren är säkrad!
Hemmajobb
Jag har verkligen kommit in i jobba-hemifrån-matchen och till skillnad från så många andra ser jag inte alls fram emot att gå tillbaka till jobbet. Jag har skapat små rutiner som fungerar alldeles utmärkt för mig och saknar över huvud taget inte kontoret.
Men det kanske säger mer om kontoret.. När jag jobbade på Fujitsu åkte jag mer än gärna in trots att jag egentligen aldrig behövde. Men tiderna ändras och vi med dem!
En vanlig jobb-outfit nuförtiden. Tights, t-shirt, mjuka tofflor och en skön sjal. Perfekt när man skrotar runt i hemmets lugna vrå.
Till och med mötena är bättre hemifrån!
Och det är ju inte bara jobbet som är digitalt. Allt har flyttats till denna plattform, inklusive bokklubben, som hade sitt första Teams-möte häromdagen. Fungerade perfekt! Inga tankar om tåg eller vem som ska köra eller stå för maten. Men just det sociala
får ju gärna övergå till fysiska möten. Någon gång i alla fall.
Mellandagarna
Mellandagarna har flutit på i ett lugnt och makligt tempo och trots att jag jobbat ett par timmar om dagen har jag verkligen lyckats komma in i ett skönt ledighetslunk. Sovmorgnar, långa frukostar, bokläsning, dåliga julfilmer och lite
träning. Jag hade (kors i taket) gärna sett lite snö dessa dagar, men istället har regnet hällt ner. Dagligen. En av nackdelarna med att bo i Skåne.
När det var uppehåll besökte vi dock en lekplats. Det var rått och kallt, men barnen verkade inte misstycka.
Här trivs jag allra bäst och det är detta jag kommer att sakna mest med julledigheten. Har fått på nya Lassemaja till barnen och själv varvade jag läsning med jobb. Perfekt!
Annars har jag mest glidit runt såhär. Luvtröja och pyjamasbyxor. Vad mer kan man behöva? Det kommer att bli jobbigt den dagen jag måste gå tillbaka till jobbet.
Otto har däremot varit bättre på att klä upp sig, här ovan i en fin tröja som han fick i julklapp av sina kusiner. Lätt medtagen efter en oklar gråtattack, men väl så söt.
Victor har spenderat (för) mycket tid med sina julklappar. Nintendo OCH ny TV. Lite i mesta laget om ni frågar mig, men han får snällt dela med sig till sina syskon. Som än så länge är måttligt roade av just FIFA, men var sak har sin tid.
Nu laddar vi om för årets sista högtid - amatörernas afton - nyårsafton. Vi kommer att spendera kvällen hemma med familjen och massa godsaker. Kanske blir det lite fyrverkerier och - förhoppningsvis - tidig sänggång. Nyår - det mest överskattade
vi har.
Första december
Idag inleddes sista månaden på detta minst sagt annorlunda år. Jag har haft fullt upp - inte så mycket på grund av bokslut - utan på grund av massa andra saker. Städerska på hemmaplan gjorde att förmiddagen spenderades på Espresso House. Det var
rätt mysigt att sitta där och jobba; lyssna på musik, sippa på en kaffe och titta på julgransförsäljningen utanför.
En bättre frukost! Vet inte varför jag har varit ett så stort fan av Gateau tidigare. De har inte ens Wi-Fi!
Efter några timmars jobb trampade jag in till stan och ett minst sagt efterlängtat besök hos frisören. Äntligen är hennes mammaledighet över och äntligen fick mitt hår den omsorg det förtjänar.
Otvättat hår med slitna toppar och gulaktiga nyanser. Det kunde ju bara gå åt ett håll. Det bästa med att vara tillbaka hos "min" frisör är att jag inte ens måste förklara hur jag vill ha det; hon bara vet!
Och se så fint det blev! Från alla håll och kanter, faktiskt.
Nu ska jag ladda med lite nyheter och slötittande på TV innan en tyngre arbetsdag tar vid imorgon. Eventuellt somnar jag i soffan. Men med dagens kaffemängd i systemet är jag inte säker.
En god morgon
Mina planer på lunchspinning omkullkastades, då ett "viktigt" möte bokades in exakt den tiden. Istället för att vara besvärlig och flytta mötet tänkte jag om och flyttade spinningen. Jag vet att de nya restriktionerna säger att man inte ska
gå på gym, men när fem personer befinner sig på varsin välsanerad cykel i en spinningsal som rymmer 30 känns det faktiskt okej. Betydligt bättre än att dela vikter och stänger ute i gymmet. Där går min gräns.
Hur som haver. Jag ställde klockan på sex och hoppades på det bästa. Det var inte igår jag gick upp så tidigt. Mysigt ändå med ett helt mörkt och tyst hus i ett helt mörkt och tyst kvarter. Sedan trampade jag iväg till gymmet och rev av ett 45 minuter
svettigt pass. Och det kändes så skönt efteråt. Framför allt när jag kunde slänga mig i duschen med vetskapen om att det är fredag och dagens träning redan är avklarad.
Det man inte vill mötas efter en sådan bra start på dagen är ett frukostkonto som ekar tomt hemma. Vi kör - sist på bollen- Linas matkasse den här veckan, vilket har gjort att vi nästan inte har handlat någonting under veckan som gått. Inklusive
frukost, tydligen. Men skam den som ger sig. Jag slängde på mig myskläder och svängde förbi ett julpyntat Gateau, där det införskaffades färska frallor, croissant och lyxkaffe att avnjuta på hemmakontoret. En mycket god start på helgen!
Åter på kontoret
Jag är som synes inte jätteglad över att vara tillbaka på kontoret, men vad gör man inte när städerskan härjar hemma och datorn strular? Jo, man åker in. Jag tycker att hela hemmajobbsbiten känns betydligt bättre nu än vad jag tyckte i våras. Det är rätt skönt att slippa göra sig iordning och cykla hela vägen till Pågens kontor. Och interaktionen med maken funkar mycket bättre. Det är till och med rätt mysigt att äta frukost ihop i lugnan ro varje morgon, utan barn som stör och stökar. Något som annars ALDRIG händer. Klart jag då och då kan önska att han kunde hålla volymen nere under sina zoom-möten eller att vi hade lite mer, lite mindre öppen, planlösning, men det FUNKAR.
Idag är jag dock som sagt på plats på kontoret. Firar det med en selfie i en mysig, men lite krånglig tröja. Vad ska man göra med kragen liksom? Vill man blotta axlarna eller blir det för naket?
Dagen till ära har jag till och med piffat mig med örhängen. Helt förgäves, eftersom kontoret i övrigt är relativt tomt. Tur det när jag upptäckte att jag glömt dra upp gylfen efter toalettbesöket.
En annan bra sak med att vara på jobbet är detta. Saffransgifflar och kaffe, som jag varken är ansvarig för att göra eller diska upp efter.
Höstlov
Visst förtjänar väl oktober ett sista inlägg innan vi går över till november? Månaden avslutades med höstlovsvecka och nya Coronarestriktioner för Skåne och stora delar av övriga Sverige. För att sammanfatta det. Sällan har en månad flugit fram så fort
samtidigt som så lite har hänt. Jobb, barn och träning. Typ så. Och ju senast ett höstlov som avslutades med lediga, lata dagar för familjen.
På jobbet, som jag inte vet när jag kommer att återse. I en kofta med dinosaurieknappar, som gör att barnen tycker jag är lite cool. Med betoning på lite. Och se vad som händer när min frisör är mammaledig - håret utom all kontroll. Bara en månad kvar
till nästa besök!
Ett annat besök som hänger på en skör tråd är det på gymmet. Känns ju lite skakigt att springa dit och svettas just nu, men visst borde det gå om man spritar ordentligt och håller avstånd? Se så tomt det var i söndags till exempel! Pre nya rekommendationer.
Det var Halloweenfest på förskolan. Alice rotade fram en häxutstyrsel och blev en klassisk zombievampyrhäxa, medan vi hittade en gammal skelettdräkt till Otto. Det känns alltid bra när kläder har använts av alla tre barnen.
För att göra något kul på höstlovet åkte vi in till stan och gick på Pinchos tidigare idag. Pinchos kanske kostar mer än vad det smakar, men konceptet är ju tacksamt och barnvänligt. Sedan tog vi en tur på stan för att rasta barn. Här ovan i full
fart med att spionera på pappa. Han märkte nästan ingenting.
Därefter bar det av hemåt för att fira en annorlunda och coronasäkrad Halloween. Jag fäste klubbor i en pumpa, så att barnen slapp ringa på. För våra barn anordnades en skattjakt skala mindre för att hitta belöningen och det man egentligen är ute
efter - godiset.
Nu är det bara minuter kvar tills det är november och jag avslutar oktober med att eventuellt utlova fler blogginlägg då. Eventuellt.
Slut
Det är inte bara september som är slut nu, även jag är helt färdig. Inte mindre än två högintensiva träningspass klämde jag in efter jobbet idag och ligger nu utslagen i sängen och undrar stilla när jag kommer att kunna använda benen igen. Inte denna
vecka, om jag får dra till med en kvalificerad gissning.
Annars då? September har mest bestått av tråkigheter, såsom otaliga mängder vab, men även en klimatutmaning med jobbet, lite jobb och lite träning. Kort sammanfattat. Och festligheter! Förra veckan klämde jag både in sommarefterfest med jobbet och tjejmiddag.
Sen var det fullt i kalendern. Månaden har antingen varit så ospännande eller händelserik att jag knappt lyckats ta en enda bild, så istället för att bjuda på en trött selfie bjuder jag på det senaste - och enda - alstret i mobilen sedan jag sist
bloggade. Alice i sina nya gympabyxor på väg till gymnastik. Söt som socker.
Oktober månad SKA bli månaden då jag ska bli bättre på att använda min nya fantastiska kamera. Looovar jag...
Tillbaka på kontoret
Nytt uppdrag innebär att det är slut på att jobba hemifrån som en ostbåge över datorn. Det innebär även att jag varit tvungen att lägga hoodien på hyllan och leta fram någorlunda respektabla kläder. Föna håret och sminka
mig. Det var inte igår. Rätt skönt, men också lite jobbigt.
En avhuggen bild från Pågens damtoalett. Jeansskjorta känns som en lagom kompromiss. Jag väntar med kavaj och klackskor tills... ja, framtiden.
En lite mer negativ aspekt av att inte arbeta hemifrån längre är att vardagsmotionen minskar. Eller kanske inte. Jag cyklar ju till jobbet nu och det där med att jag skulle ut och springa varje lunch var ju mest önsketänkande från min sida. Men. Igår
gav jag mig ut i blåsten till ett utegym. Trots att det inte var helt självklart för mig hur jag skulle använda all (eller någon) utrustning har jag otrolig träningsvärk idag.
Delar av utegymmet med härlig havsutsikt. Kanske blir det ett återbesök snart.
Full fräs
Helgerna är verkligen full fart framåt! Alla aktiviteter - för stora som små - intryckta på ynka två små dagar. Helgen som gick bjöd dessutom på fotbollsmatch i Staffanstorp, vilket medförde extra insatser; såväl tid- som resursmässiga.
Tennis, fotboll, dans och simskola avlöste varandra på löpande band. Lyckligtvis hjälpte mormor till att passa lille Otto så jag kunde flänga runt på cykel med Alice till diverse utsvävningar.
Här är hon till exempel på dans och simskola. När man ser bilderna kan man lätt få det felaktiga intrycket av att hon var glad och lycklig hela dagen.
Otto fick följa med till tennisen i lördags, där han intresserat följde varenda boll. Alla andra åskådare stirrade ner i sina mobiler. Inklusive Mats Nileskär, som var där!
Victor börjar bli en van matchdeltagare vid det här laget. Notera fotarbetet. Det kan vara en blivande Zlatan vi har att göra med.
Och viktigast av allt; även jag hann riva av ett pass medan Alice dansade loss på Fair Play! 45 minuter. Vad mer behövs?
Nu är jag mer än redo för en ny arbetsvecka. Förhoppningsvis utan vab-avbrott, men med någon slags gudomlig insikt i vad sjutton det är jag sysslar med på jobbet.. Fortsättning följer!
Ny månad, nya tag
Helt plötsligt befinner vi oss en vecka in i oktober. VART TAR TIDEN VÄGEN? Mitt gamla jobb känns som ett - romantiskt - minne blott och mitt nya känns - en vecka in - som ett virrvarr av nya intryck, nya system och oklarheter. Så allt är som det ska.
Frågan är bara hur länge jag ska orka känna såhär. Att alltid vara ny. Förhoppningen är väl att förr eller senare hitta rätt. Eller att vara mycket bekväm i att aldrig göra det och bara vilja testa nytt hela tiden. Oavsett vad det landar i blir det säkert
en väldigt bra erfarenhet. Vi hoppas det.
Den nya jobbveckan kom tillsammans med höstens första förkylning, höstens första pms och den riktiga höstkylan. Det kan ju nästan inte bli bättre. Jag var helt oförberedd på nästan allt, men framför allt på det sistnämnda. Strumpor har jag inte använt
den jag-vet-inte-när och även resten av garderoben är klart sommarväderbetonad. Så pass att ingenting är anpassat för strumpväder eller mössa och vantar. Om min förkylning inte hade hindrat mig från allt annat än att vila på sofflocket hade
jag kanske styrt upp situationen, men det går sparas till den här veckan. Hösten är ju trots allt den härligaste årstiden. Väder- och modemässigt!
Ett lite komprimerat inlägg, men jag vill egentligen bara säga att nu kör vi! Nystart på riktigt! Nytt jobb, ny årstid och nya omtag med bloggandet. Det blir kul!
Snälla små gullungar, håll oss vab-befriade i höst!
Slutspurten
September har verkligen flugit fram. Jag kan inte förstå hur en hel månad bara kan glida mig ur fingrarna på det här sättet. Vad jag har ägnat mig åt kan sammanfattas i ett ord; budget. Jag har nog inte jobbat såhär mycket sedan jag började
på mitt nygamla jobb för två år sedan. Även då var anledningen budget samt det faktum att jag var ny. Nu ska jag ju sluta och hade kanske tänkt mig att övergången skulle vara lite.. lugnare. Nåväl. Ingen tackar mig för att jag har jobbat järnet,
så egentligen var det väl förgäves, men så dags att komma på det nu. Imorgon är min enda omställningsdag innan det är dags för nya tag på tisdag. Jag ser med skräckblandad förtjusning fram emot min nya utmaning som kan gå.. tja, hur som helst.
Jag har också hunnit med lite annat under månaden. Jag har lyckats chilla en del. Lämnat och hämtat och tränat lite på luncherna.
Att komma hem med dessa är dagens höjdpunkt. Eller så är det antiklimaxet efter en ganska stressig eftermiddag. Jag ska cykla under oklara vindförhållanden och hämta på två olika ställen inna klockan slår halvsex. Helst tidigare såklart.
Aldrig problemfritt.
Barnen har uppdaterat höstgarderoberna. Jag vill kopiera Alices stil rakt av till kläder i vuxenstorlek (vilket inte känns helt omöjligt). Minus diademet kanske.
Victor har varit hos tandläkaren som en riktigt stor kille. Slipade ner en tand lite och fick smaka på den berömda banankrämen. Han gillade den inte.
Sist, men inte minst har jag också varit i Åre. En hel dag fick jag där med en dag vardera för dit- och hemresa. Så värt! Not! Åre bjöd på ett par höjdpunkter, men framför allt bjöd det på två grader, regnrusk och utomhusaktiviteter. En ekvation
jag inte uppskattade fullt ut. Så jag avslutar det här svamlande, sammanfattande inlägget med den enda bilden jag tog i Åre. Enjoy!
September
Idag är det första dagen i september och hösten borde vara här, eller åtminstone på väg. Istället upplever vi ett par alldeles för heta sensommardagar. Det är ingen normal värme som figurerat den senaste veckan, utan snarare en kvav åskvärme
i väntan på en åska som aldrig bryter ut. Nätterna är rent ut sagt vidriga. Dagarna utan AC likaså. Men jag får väl äta upp mina ord i sinom tid och få en kyla som heter duga.
Annars? Det rullar på. Jag jobbar min allra sista månad på nuvarande jobb och påbörjar imorgon mitt allra sista bokslut. Dock med en budget för 40 enheter som ska vara klar innan oktober tar vid så smekmånaden jag tänkte avsluta anställningen med
verkar utebli.
Barnens inskolningar är så gott som färdiga och imorgon börjar de riktiga veckorna. Frukost på förskolan och hela långa dagar för alla parter. För första gången i min inskolningskarriär känner jag ångest över att lämna en liten ettåring på förskolan.
Kanske för att det är sista barnet, kanske för att jag har glömt eller förträngt hur det var förr. Oavsett vilket blir det nog bra. Förr eller senare.
Alla tre på promenad. Ibland är de riktigt gulliga mot varandra. Ibland inte.
Alice har blivit stor och börjat gå på kalas även hon. Äntligen! Kerstin var först ut för terminen. Nu är det egna 5-årskalaset det enda Alice pratar om. Bara dryga sju månader kvar.
Otto har varit hos frisören. En mycket mindre traumatisk upplevelse än när Victor gick dit första gången. Och andra. Och tredje. Kort blev det och fin blev han. Även om jag kan sakna barret så växer det ju ut igen.
Och vi har börjat lunchträna tillsammans. Något som har varit helt omöjligt under föräldraledigheterna Två gånger måste ju klassas som en trend. Och nästa vecka blir det nya tag!
Back to reality
För ett litet tag i alla fall. Jag har varit inne och jobbat i en och en halv vecka innan det vankas inskolning för Otto och den ljuva semestern - med alla dess sovmorgnar och lugna stunder - är ett minne blott.
Att inleda första jobbveckan efter semestern på en torsdag var en fullträff. Två dagar - sedan helg igen! Kanske den sista med riktigt fint väder. Jag fick min försenade födelsedagspresent av Erik - en SUP-bräda. Eventuellt mer en gåva till
honom själv än till mig. Högst eventuellt.
Han paddlade på. Till ön och tillbaka. Jag paddlade också, men det ville ingen föreviga.
Vi som stannade på land hade inte tråkigt mellan badvarven. Sedan blev vi hungriga; åt lunch, köpte glass och tog en promenad.
Det var en helt fantastisk lördag och en nästan lika fantastisk söndag. Den spenderade vi dock på Ribban, där det fanns aktiviteter för ALLA, men framför allt för barn i talför ålder.
Skumbad och hoppborg, för att nämna några saker. Sedan var det måndag och dags för jobb och tillhörande bokslut. Jag har dock hunnit med en del annat skoj ändå. Lunch på stan, bokklubb i Trelleborg och grillmiddag på altanen. I elfte timmen - sista fredagen
för i år - hann vi även med ett efterlängtat besök på Sommarlov! Barnen var eld och lågor. Malin, Alex och Sommarskuggan på samma ställe. På måndag sitter vi bänkade vid sändningen.
Glada barn med alla programledare på inspelningsplatsen.
På kvällen grillade vi korv, hamburgare och drack vin på altanen. Kan ha varit sommarens sista grillning. Samt sista utemiddag. Jag ska dock inte klaga. Det har varit en fin sommar!
Semester
Så var det äntligen min tur att gå på semester! Klappade ihop datorn och tog med mig cirka hundra pryttlar hem för att återvända om knappa tre veckor. Ett telefonmöte till idag, sedan är jag helt fri till nästa bokslut. Det är förhoppningen i alla fall!
Det var längesen jag hade en semester som inte sammanföll med en graviditet, en mammaledighet, ett jobbyte eller båda. Nu ska jag försöka leva i nuet och njuta och sedan se fram emot två ynka månader innan det är dags igen. För jobbyte, vill säga.
I hissen, på väg hem i tisdags. Med en väska knökfull med träningskläder, matlådor, vitaminer, datorer och bankdosor. I en gammal jacka från Hofmann och vida Rodebjer-jeans. Och då är jag kanske den minst casual på hela kontoret. Glamouren på
jobbet kommer jag inte att sakna. Eller?
Livet
Livet rullar på - på gott och ont. Lycka och sorg i en salig blandning. Och plötsligt befinner vi oss mitt i högsommarvärmen. Det är juli imorgon och en annalkande semester i sikte. Bara ett bokslut kvar först.
Den senaste veckan har varit.. intensiv. Tråkiga besked, en intensiv jobbvecka med en Stockholmsresa ebbade slutligen ut i uppsägning och.. lättnad. Jag sa alltså upp mig i fredags och kan väl helt ärligt medge att jag går från någonting
snarare än till någonting. Men. Inte en dag för tidigt. Helgen har spenderats hos mormor och på stranden. Kameran har i vanlig ordning hållit sig vilande, men jag ska ändå försöka - i bilder - att sammanfatta den senaste tiden.
För två helger sedan åkte jag till Stockholm IGEN för att gå på en möhippa. Något som inte händer mig alltför ofta. Det var strålande sol; brunch, tennis, bubbel och fest. En lyckad - men dyr! - dag. Bröllop nästa!
Det har varit midsommar! Även då bjöd vädret på sol, vilket kändes väldigt lyxigt. Och ovanligt! Värdparet bjöd på ett traditionellt midsommarfirande i en STOR trädgård med något för alla. 16 vuxna och 14 barn räknade jag sällskapet till.
Det var alltså inte en lugn stund.
Alice har gått på sitt första kalas! Det var en lycklig tjej, som midsommarhelgen till ära hade blommor i sitt hår, som lämnades av i Djupadalsparken. Storebror var också med, men hade fullt upp med sitt. Hela, hela tiden.
Förutom när han dagen efter äntligen fick gå till frisören för att klippa sig som doldis-idolen Henry Danger. Nu är det ett ständigt fixande och kammande med nya frillan. Framför allt tycker jag att det verkar skönt att han har en
bar nacke när värmen är här. För det är den. Idag var det 30 grader och dagen har spenderats på stranden. Nu strilar dock ett efterlängtat regn, så vi får se vart det landar. För min del kan det gärna vara mulet en vecka nu, när jag ändå bara
ska sitta inne på ett kontor. Sedan - semester!
Vilken vecka!
Förra veckan var helt galen och jag lider fortfarande av sviterna av den. Måndagen inleddes med en heldag i Växjö, följt av bokslut i dagarna tre. Innan bokslutet ens var färdigt kastade vi oss i en taxi för att åka till ledardagar i Stockholm. Det var
fullspäckat schema i två dagar och efter en sen lunch och en tidig AW sladdade jag inte hem först sent på fredagskvällen. I lördags var det - förutom sedvanliga aktiviteter - dags för Alices och Ottos gemensamma kalas. Efter detta var jag SLUT.
Den här veckan har börjat svagt; jag känner mig trött och hängig och har inte riktigt fått något gjort. Imorgon hoppas jag på andra bullar då jag har mötesbonanza OCH Alices efterlängtade 4-årsdag på agendan. Till helgen stundar bröllopsdag och 38-årsfirande.
Tjolahopp!
Alice fick en omåttligt populär gitarr på sitt kalas. Och en fin blomklänning.
Otto var omåttligt glad över att äta tårta och få busa ohämmat.
