Mars
Mars har kommit och hopp om våren med den. Ibland. Just nu är det nollgradigt och frost ute, vilket är anledningen till att jag sitter inne med mobilen istället för på cykeln i full karriär mot jobbet. Men snart så! Inläggen har - i vanlig ordning - inte duggat tätt här, men jag har haft fullt upp. Jobb och jobbrelaterade Stockholmsresor varvat med barn och barnrelaterade aktiviteter samt middagar och träffar med vänner. Allt i ett.
Helgen som precis gått har bestått av allt ovan. Minus de jobbrelaterade Stockholmsresorna (men på onsdag är det dags igen). Den inleddes med att jag stängde ned datorn tidigt efter en intensiv bokslutsvecka och hämtade barnen. Mysigt! Det var inte igår.
I hissen på jobbet. Redo att checka ut för helgen. På fredagskvällen drog vi på middag i Slottsstaden. Hela familjen och en vagn åkte buss.
Bara Victor var - ofrivilligt - vaken av barnaskaran på hemresan. När bussen stannade slängde vi upp honom på ståbrädan och gick hem. Det gick över förväntan.
I lördags var det dags för en efterlängtad Melodifestivalenfinal. Fem lördagar har lett upp till det här. Crescendot. Det var dock blandade känslor hos publiken hemma hos oss. Någon tyckte att rätt låt vann. Någon grät sig till sömns för att Bishara inte tog hem det. Och så vidare. Rätt lycklig är man ju ändå över att spektaklet äntligen är över.
Sedan har helgen som sagt bestått av barnrelaterade aktiviteter. Otto fick ta ett bad. Jag och Alice tog en selfie i vårsolen efter hennes gympa.
.. och medan Alice gympade passade jag på att riva av ett snabbpass på gymmet. Bästa upplägget. Snart blir det inte mycket av den varan. På torsdag går mitt gymkort ut.
Och nu är jag laddad för en ny vecka. Solen har smält bort frosten och mitt nagellack har torkat. Jag är så redo som man kan bli!
Fredag!
Äntligen fredagskväll! Veckans bästa dag - och tid. Man har hela helgen framför sig och inga måsten - än så länge. Efter denna arbetsvecka, som - i likhet med förra - har innehållit många och långa stressmoment är det så skönt att bara ha en
lugn kväll framför sig. För mig innebär det för tillfället att en färdig sparrisrisotto står på spisen, ett glas rött är upphällt, de stora barnen tittar på TV och Otto ska sova. Så nu väntar jag bara på Erik. Den som väntar på något gott...
From my point of view.
FaceTime
Då jag numera är på jobbet övervägande delen av barnens vakna timmar (har jag tur sticker jag innan morgonkaoset drar igång och barnen ens har vaknat. Eller det har väl föga med tur att göra, utan mer om hur pass såsig jag är på morgonen) så
får vi passa på att FaceTime:a när tillfälle ges. En chans att se barnen innan kvällshumöret kickar in och njuta av en välbehövlig paus från kalkyler och resultaträkningar.
FaceTime med två av tre barn. Båda måttligt intresserade av samtalen. Och jag inser vilken osmickrande lyster lysrörsbelysningen på mitt kontor ger.
Working girl
Så var man tillbaka på jobbet igen och det känns som om jag aldrig varit borta. Efter en liten uppförsbacke förra veckan är jag nu inne i gamla hjulspår. Vad det känns som. Om mitt arbete bär frukt återstår att se, men jag har tre dagar kvar
av mitt sköna överlämningsarbete, sedan är det fullt ös. Igen.
Fördelen med att ha en hemmaman - förutom att middagen står på bordet klockan sex ibland - är att över huvud taget inte behöva bry sig om hämtning eller lämning. En sådan lyx! Jag önskar alla par lika delad föräldraledighet. Kanske inte så mycket för
lyxen att slippa hämta, lämna och stressa, som för jämlikheten i relationen och ökad förståelse. Men att ha en bra jämbördig relation är naturligtvis inte allas prioritet.
Jag lyckades knipa tillbaka min plats. Hade ju till och med lämnat en handkräm i hurtsen! Glad för det är jag när tiden för kyla och sprickor i händerna är här.
Och sedan; hem till detta lilla busfrö. Samt hans syskon. Jag känner mig redan som en bättre förälder när jag inte behöver stå för allt tjatande och gnatande dagarna i ändå. Och som en sämre förälder för att jag inte träffar barnen lika ofta som förr.
Den omöjliga ekvationen.
Julen står för dörren
Ursäkta pausen, men jag har haft röven full! Den senaste veckan har verkligen varit något i hästväg. I mina måttliga mått mätt. Träning, heldag i Stockholm, tjejmiddag i Lerberget, frisör, lucia, jobbintervju, simskoleavslutning och födelsedagskalas.
Inte en dag har varit lugn. Lägg där till en morgonpigg hantverkare, som gjort att jag känt mig nödd att fly huset var dag. Och på tal om hus; på grund av ovan nämnda hantverkare ser det ut som ett bombnedslag. Möbler har flyttats runt, byggdamm har spritts
ut och ett nytt rum ska inredas. Det blir nog bra. På sikt. Jag är dock mycket nöjd över att det inte är vi som står för julen i år.
Klockan 05.50 knäppte jag av den här bilden i tisdags morse. Strax innan taxin kom och hämtade mig. Sedan följde möte och julbord i Stockholm. Inte en bild tog jag, förutom...
.. vacker utsikt över söder. Underbara söder! Läser ju Fogelströms Stad-serie nu och kan inte låta bli att bli pånyttkär i söder. Jobbade och levde mycket där en sommar. Söderkällaren! Vitabergsparken! Kellys! Debaser! And it goes on and on...
Sedan bar det av hemåt. Permissionen från föräldraledigheten var slut. Och jag hade en välbehövlig frisörtid att passa. Men också mys med den jag saknat allra mest under min Stockholmsvistelse (förlåt andra barnen och äkta mannen!).
Så gullig i ny mössa! Barn i djurkläder kan väl aldrig slå fel? Trots att jag innan barn lovade mig själv att aldrig spöka ut min eventuella avkomma på det sättet. Osvuret är bäst!
Why so sad? Jo, min frisör ska ju sluta som frisör. Och att hitta en bra sådan är inte det enklaste.
Som vanligt blev jag nöjd med resultatet, som vanligt var det marginell skillnad. Och på den här bilden har den nya frisyren ett par dagar på nacken. Hårtvätt nästa!
Och vad var det egentligen som tornade upp sig i bakgrunden på bilden ovan? Jo, vi har blivit med julgran. En barrig och taggig historia, men - än så länge - stor och ståtlig. Julen står, som sagt, för dörren!
Innan jul kommer dock lucia och i år gick Victor och Alice i samma luciatåg med Victor i täten - högsjungande och stolt. Jag fällde en tår.
Tog denna trots fotoförbud. Men stäm mig då!
Gulligaste luciatågsdeltagarna någonsin!
Walking in a winter wonderland
Att våren kommer 1 mars är långt ifrån korrekt just i år. För hela
fem år sedan valsade jag omkring i bara gympaskor, idag tog jag en solig, men kylig, promenad i de varmaste vinterkängorna. Det räcker nu, tack! Våren får gärna komma. Men det gäller väl bara att stå ut och hålla sig borta från vägarna. Vilket är exakt vad jag gör. Idag jobbar jag hemifrån, till exempel. På grund av snökyla och lättja.
Fint ändå! Ännu finare vore ju om det här vädret hade behagat komma i julas istället för nu.
Vobbelivobb
Idag vobbar jag, själv något medtagen av februaris virus, hemifrån med det barn som det går att vobba någorlunda med. Victor, alltså. Inte optimal timing med tanke på bokslut, men vad göra?
Blek och sliten har jag lyckats få till en provisorisk arbetsplats i sängen. Skönt tillbakalutad med datorn på en amningskudde knappar jag in statistik och analyserar resultat samtidigt som jag saknar mina stora dubbelskärmar. Sedan är det ju inte HELA VÄRLDEN att jag slapp stressa ut i sex minusgrader. Imorgon hoppas jag dock att både jag och Victor är på banan igen.
Kanske en blommig fondvägg gjort sig bakom mig? Saker att fundera på istället för att jobba...
Soffläge
Äntligen helg och jag hamnade i horisontalläge på ett gäng kuddar i soffan. Det ska krävas mycket för att få upp mig härifrån. Åtminstone ett mål mat eller en bättre godisbuffé. Veckan har känts onödigt lång och jag har varit inne på att det har
varit fredag i flera dagar. Men så äntligen fick jag rätt! Och sparade inte på krutet, utan åt schnitzel på Rådhuskällaren och åkte tidigare från en sömnig arbetsplats. För att - som sagt - landa här. Ikväll vankas sushi och film. Mys, som man väl säger.
Har sett både piggare och gladare ut i mina dar. Men även motsatsen.
Andrafrukost
Tidiga morgnar på kontoret kräver en snabb rutin hemma och gärna en andrafrukost på kontoret. Idag blev det gårdagens nybakta bröd, ett skivat ägg, kaffe och lite vatten. Simple as that. Nu är jag redo för dagens tolv möten.
Dubbla skärmar, massa post-its - och en god frukost. Vad mer kan man behöva? Vad mer kan man begära?
Ny månad, nya tag
Jag kan inte minnas senast en månad sprang iväg så snabbt som september har gjort i år. Jag kan heller inte minnas senast jag haft en så stressig jobbmånad. De har nog funnits, men inte de senaste åren. Inte en dag har jag kunnat andas ut, men väl fått in 28 budgetar och klarat av mitt första bokslut. Snart, i alla fall. Sedan börjar allt om igen. Utmaningen och stimuleringen, som jag så intensivt suktade efter, har jag fått med råge.
Under all den här tiden har hösten äntligen (?) kommit. Jag älskar hösten! Jag älskar början av det mysiga och ruggiga, när man kan krypa upp i soffan efter en bättre gryta och höra vinden vina utanför. I oktober är det mysigt, i mars är det fruktansvärt. Men än så länge njuter jag, trots att jag kankse inte är fullt lika förtjust i att cykla hem i motvind och piskande regn. Och speaking of höst, kanske är det dags för mig att drämma till med säsongens första boeuf bourguignon imorgon. När bokslutet väl har lagt sig och tiden äntligen räcker till igen. Det är i alla fall vad jag intalar mig.
Vad säger höst mer än en mustig gryta? Det vore väl kantareller i så fall, vilket för övrigt skulle bli en perfekt förrätt. Jag har stora matplaner för morgondagen, hör jag.
Ny på jobbet
Anledningen till mitt långa blogguppehåll heter ny på jobbet. Jag har insett att jag har börjat arbeta i en organisation där det ges inget eller mycket begränsat utrymme till att vara just ny. Man förväntas kunna det mesta redan andra veckan. Smekmånaden blev med andra ord kort.
Men vem är jag att klaga? Det är ju exakt den här sortens utmaning jag har suktat efter de senaste åren. Trots det kan jag inte låta bli att tänka tillbaka på Fujitsu med viss nostalgi. Allt det dåliga, som irriterade mig dagligen, är som bortblåst. De fräscha lokalerna, fruktkorgarna, friheten och de jovialiska kollegorna får mig att för en millisekund ångra mitt oångringsbara beslut. Då glömmer jag dock det viktigaste; hur arbetsuppgifterna tråkade ut mig, bristen på engagemang och utmaningar och det ständigt överhängande hotet om att ens tjänst - med all rätta - skulle outsourcas till Estland. Nej, det här blir nog bra. Jag ska bara komma in i vanan att jobba. Heldagar dessutom.
I helgen tog jag ett välkommet datoruppehåll och ägnade mig åt de här två. Här på en klassisk efter-fotbollen-fika på Gateau.
Stockholm igen
För andra gången på mindre än en vecka är jag i Stockholm igen. Den största skillnaden är att jag den här gången är jag här med ett helt nytt jobb. Idag har jag jobbat min allra första dag och hittills känns det bra. Faktiskt! Trots att jag trillade in mitt i ett bokslut och varken hade egen dator eller tillgång till några system. Alla var supertrevliga och jobbet känns precis som den utmaning jag just nu söker. Något annat, något nytt.
Efter en middag på stan och en tur till Åhléns chillar jag nu på rummet. Att taxin hämtade mig vid sexsnåret i morse och att jag har varit igång sedan dess börjar kännas av. Jag hoppas på en god natts sömn. Imorgon kan jag inte längre skylla på att det är första dagen.
Mitt hotellrum. Inte fullt lika fräscht som det förra, men duger gott och väl för mig. Imorgon bitti måste jag dock på strykjärnsjakt.
Efterdyningarna
En fullspäckad vecka, som toppas med midsommar, och jag går och blir förkyld. Förmodligen en AC- och solbadande-relaterad förkylning, men ändock. Timingen kunde inte vara sämre. Veckan består - förutom av en himla massa möten - även av en himla massa unn. Unn, som omvandlas till stress när jag känner att jag inte riktigt får ihop det. Men när veckan är över ska jag ha hunnit med både hårborttagning, ögonbrynspåfyllning och frisörbesök. Som en helt ny människa!
Här ligger jag förkyld och dan, på väg att somna, vad det ser ut. Men i själva verket är det bedövningssalva som håller på att verka på ögonbrynen innan påfyllningen av 6D-ögonbryn. Efterbild utlovas inom kort.
Estland
Efter 25 års frånvaro återvände jag till Estland. Jag hann tyvärr (?) inte se så mycket av staden, men hann med en kortare promenad och en öl i solen i Tallinns gamla stadskärna. Det har nog hänt en hel del sedan jag var där sist (allt annat vore jättekonstigt) och riktigt gamla byggnader trängdes med splitternya monument. Överallt byggdes det och jag fick ett ganska rörigt intryck av staden.
Mindre rörigt var hotellet, som inte kan klassas som något annat än femstjärnigt. Och nu pratar jag inte bara om estniska stjärnor. Sällan eller aldrig har jag bott på ett SÅ lyxigt hotell, framför allt inte i jobbsammanhang. Att kvällen avslutades med vin, cava och champagne på hotellets Skybar försämrade inte direkt intrycket.
Utsikt från mitt hotellrum och utsikt från det klaustrofobiskt trånga flygplanets fönster. Sol och fyra grader varmt i mitten av maj.
En fin tur
I torsdags körde jag en klassisk 17-timmars arbetsdag, men lyckligtvis en arbetsdag långt ifrån det vanliga. Efter den sedvanliga flygresan till Bromma och taxi till kontoret var vi ett samlat gäng som åkte hela vägen ut till Vaxholm för att ta färjan till Rindö och därefter bil till sammanlänkade Skarpö. Väl framme bjöds det på kaffe, fika, rundtur och trevligheter. Bland annat en båttur och en skärgårdslunch. Följt av grupparbete och matlagning. Och vin! Sedan skulle jag hela vägen hem igen. Någonstans halvvägs hem tappade jag orken, vilket inte förbättrades av flygkaos på Bromma. Men hem kom jag. Till slut.
Från lugn och ro till kaos.
Veckan
Veckan har på gott och ont rusat fram. Redan fredag! Skönt det. Att varva jobb med inskolning är ingenting jag rekommenderar, men i nästa vecka är det dags för heltid och rutiner igen. Helgen är, som vanligt, välkommen och det är inte vilken helg som helst. På måndag fyller Alice hela två år och detta ska firas med kalas på söndag. Vi har beställt tårtor och sol. Nu ska jag bara köpa blommor, ballonger och presenter också.
Helgen är på intåg! Hallelujah!
Frånvaro
Vad min frånvaro beror på? Dubbla inskolningar, olika omgångar med feberbarn och massa jobb med årsbokslut mellan varven. Det är nog så jag får säga hejdå till mars. Stressad. Trött. Och hoppas att april inleds med lika vackert väder som mars avslutade med.
Hemmajobb
Idag har jag suttit hemma och mailat och jobbat och haft mig. Ja, att maila är ju också att jobba, och i det sistnämnda får väl en snabbtvätt av lakan och ett par turer med dammsugaren räknas. Anledningen till att jag höll mig på "hemmakontoret" (ett ständigt hattande mellan soffa och köksbord) berodde både på att våra dörrhandtag på alla innerdörrar av oklar anledning skulle bytas ut någon gång under dagen OCH det fakturm att såväl värme som vatten idag var avstängt på kontoret. Jag var inte jättesugen på att sitta där och huttra, så jag höll mig dagen till ära hemma. Det är ju skönt att göra någon gång då och då, men jag saknar lite grand boosten av att faktiskt komma till jobbet. Få på lite smink och ordentliga kläder och känna sig som en människa. Nåväl det går fler tåg.
Vad som mer skedde denna dag (ÄNNU mer?) är att solen har gassat från en klarblå himmel. Vårt redan så varma hus har varit ännu varmare och jag var full av förväntan när jag - via ICA - gav mig iväg för att hämta barnen. Utevistelsen blev dock en enorm besvikelse. Det blåste som det bara kan göra en marsdag i Skåne och temperaturerna hade näppeligen nått upp till det gradantal jag hade hoppats på. På väg hem från förskolan hade även solen hunnit gå i moln och jag undrade i mitt stilla sinne varför man egentligen utsätter sig för detta. Är två eventuella månader av sommarväder om året värt att gå och våndas i ett hemskt klimat i ett halvår? Men vart ska man ta vägen då? VART?
Gårdagen
Gårdagen spenderades som sagt på resande fot. Taxi, flyg, taxi, jobb, taxi, flyg, taxi. En dyr historia, det där. Dagens höjdpunkt var väl första koppen kaffe och att jag lyckades fånga den här vackra solnedgången från 10000 meters höjd på bild. Det säger väl en del?
Månadsbryt
Om januari masade sig fram har februari flugit iväg. Jag hann knappt blinka så är vi inne i mars. Skönt, men stressigt. Halva februari - eller mer - har ju gått åt till vab, sjukdom eller en kombination av de båda. Nu är det bokslut IGEN och redan imorgon stundar en Stockholmshelg utan både män och barn. Peppen är TOTAL! Nu är det bara packning, hårtvätt och att hinna till tåget såklart, som återstår. Förhoppningsvis får jag med mig alla pinaler till - och från - den här resan också.
