Virrpanna
I tisdags ställde jag klockan på fyra för att hinna med 04.58-tåget. Detta visade sig inte vara ett smart drag. Att ens tro att jag skulle fungera normalt en sådan dag var en kraftig missbedömning. Det gjorde jag inte. Först tappade jag min telefon på X2000, så när jag klev av i Nässjö åkte telefonen vidare till Stockholm. Efter en halvt meningslös dag i Huskvarna avslutade jag snyggt med att lubba till tåget och i all hast glömma min dator i Huskvarna. Jösses.
Två dagar senare var allt upphittat och återhämtat. Inklusive min hjärna, som jag verkade ha glömt hemma den dagen.
På tåget denna arla morgonstund. Föga anade jag vilket kaos som skulle följa.
Tillbaka
Nåväl. Någorlunda i alla fall. Efter att ha legat däckad i någon slags pre-influensa IGEN och vabbat och jobbat känner jag mig tröttare än någonsin. Samt lite sjuk fortfarande. Som om inte detta vore nog har vintern gjort ett nytt gästspel och marken är täckt av snö. Suck och stön. Nedräkningen för februaris slut har börjat. Tur att det är en kort månad.
Vabb med denna lilla envisa sjukling. Just på bilden fångad i ett ögonblick av stillhet.
Flying high
Igår var det tur och retur till Kista som gällde. Seg och försenad flygresa dit för att trött, hungrig och sliten landa in på soffan i hemmets lugna vrå betydligt senare än vanligt. Hela dagen förstörd, med andra ord. I flygkön till Bromma slängde jag i mig en påse nötter alldeles för snabbt, och - av mina medpassagerares ogillande blickar att döma - alltför glupskt. Mättnaden var obefintlig.
Men. Inget ont som inte för något gott med sig. Jag köpte inte mindre än TVÅ mascaror (de säljs inte i Malmö längre) på Bromma flygplats och en ögonkräm (som säljs i Malmö, men varför inte passa på?). Och fick ändå lite gjort och avklarat när jag väl var på plats i Kista. Idag jobbar jag dock från Malmö och ser snart fram emot att cykla hem i regnet och fira helg. Med datorn nedpackad och telefonen avstängd.
Busy busy
Här har det varit full rulle och bloggen har lyst med sin frånvaro. Förra veckan ägnades nästan uteslutande åt budgetarbete. Dag som natt. Chocken och lättnaden över att vara färdig gjorde att jag var helt slut hela helgen. Jag orkade på sin höjd sälja en byrå på blocket. Den här veckan inleddes med nya friska tag, men nu kom bakslaget i form av en hederlig gammal förkylning. Tack för den! Här ligger jag; trött och utmattad; snörvlig och alvedondåsig. Och hoppas på att morgondagen kommer att kännas något bättre.
Stockholm
Igår begav jag mig på en vidrig och lätt onödig resa till Stockholm. Snön vräkte ner blandat med isdroppsregn och min ullkappa var definitivt inte tillräckligt värmande för dessa hemska väderförhållanden. Det blev till att kasta mig i en taxi raka vägen till kontoret, som var... tomt. Influensan och vädret var ursäkter som gjorde att de personer jag egentligen åkt dit för att träffa höll sig på sina respektive hemmakontor istället. Mina möten avklarades per telefon och jag var riktigt glad att jag hade bokat det senaste planet - som dessutom var försenat - hem. Nu ska det dröja länge innan jag ger mig ut på en liknande utflykt. Alltför mycket tid och energi gick åt helt i onödan. I Malmö välkomnades jag av plusgrader och två skjutningar. Alltid är det något.
En riktigt omysig - och kall - promenad i Kista nattetid. Eller kvällstid. Men det kändes som nattetid.
En sämre middag. Vansinnigt dyr sushi, som inte hör till den bästa jag har ätit.
Veckan
Veckan har verkligen gått i ett. Mest med jobb, måste jag dessvärre medge. Efter tisdagens review började ett intensivt forecastarbete med tight deadline. Detta har gjort att jag suttit klistrad framför datorn dag och natt och egentligen inte kunnat koppla av förrän... nu. Så den här kvällen vägrade jag att öppna datorn. Stackars lilla Alice drabbades av ögoninfektion igår och är bannlyst från förskolan. Erik drabbades av en mancold och åkte på vabben. Efter att ha nattat alla och nästan somnat i soffan själv tog jag mig i kragen och drog till gymmet - något som annars blivit lidande den här veckan. På gymmet var det väldigt tomt; varken andra människor eller min motivation var där. Ett snabbpass senare retirerade jag hem till sängen. Ja, via duschen.
Fredag imorgon. Så skönt! Så efterlängtat!
Jag fick hela styrke/stretchhörnan helt för mig själv. Synd att jag inte utnyttjade den bättre.
Min miniweekend
Förutom att den inte inföll på en helg eller innehöll några som helst trevliga moment (något som annars tycks vara en förutsättning för weekends) har jag nu bockat av vad jag hoppas var veckans jobbigaste; resa till och från Stockholm och kvartalsbokslut. Som löken på laxen var mitt plan försenat och jag kom indrullandes på kontoret alldeles för sent. Efter mycket jobb, en snabb thaimiddag på hotellet och lite - eller mycket - choklad framför TV:n kan jag konstatera att det bor alldeles för mycket människor i Stockholm och de jobbar på tok för mycket. En iakttagelse jag gjorde för flera år sedan, men den är inte desto mindre relevant nu.
En semi-god natts sömn följdes av ett tidigt gympass, en stor frukost och sedan jobb igen. Idag har jag jobbat hemifrån. Tvättat fyra maskiner och inte ORKAT åka in till kontoret. Nu är bokslutet äntligen över och jag ska chilla hemma i min egen soffa. Där jag trivs som allra bäst.
Jag lämnade ett regnigt Malmö och möttes av en härligt solig höstdag, som jag dessvärre inte fick njuta av.
Morgonen därpå följdes av en repa på gymmet och en STOR frukost. Dagens höjdpunkt!
Förutom när jag fick åka hem. Och nej, jag har inte gråtit innan - eller under - boarding, är bara jättetrött...
On the road
Den närmaste veckan blir minst sagt reseintensiv. I mina mått mätt. Och jag hatar att jobbresa. I morse hoppade jag på det tidiga SJ-tåget mot Stockholm, men kommer att gå av redan i Nässjö för att byta till anslutningståg mot slutdestinationen; Huskvarna. Ja, ni hör ju. Och jag har varit så uppfylld av min resa - att hinna i tid, undfly regnet, boka frukost - att jag helt glömt bort tänka på vad jag faktiskt ska göra där. Jag menar, jag VET att jag ska ha möten, men vad jag ska säga eller gå igenom får helt enkelt ge med sig. Nu hoppas vi att dagen flyter på så att jag snart kan ta samma vända tillbaka igen!
Plus för frukosten i första klass!
Early bird
Men även late bird. I morse ringde väckarklockan klockan fem, varpå jag kastade mig i en taxi mot Sturup. Sedan har det varit full rulle hela dagen. Plattan i mattan. Tills jag slutligen kastade in handduken och begav mig mot Arlanda och det försenade hemvändande planet. Nu är klockan snart midnatt och jag har precis kommit hem, duschat och städat upp. Imorgon väntar ännu en heldag, men denna gång på hemmaplan. Sedan tre kortare arbetsdagar innan semestern. Detta ljuva ord. Vädret lovar regn hela juli, men jag håller tummar och tår för att det inte blir så. Förmodligen förgäves.
Jobb, jobb, jobb. Hatar bokslut! Bilden är från i fredags, då jag inmundigade middagen vid datorn. Ensam. Måndagskvällen skilde sig inte nämnvärt från detta. Förutom bristen på middag. Och extern skärm. En lyx få förunnat.
Sedan sist
Sedan sist har det hänt MASSVIS. Bland annat har jag tagit två turer till Stockholm den senaste veckan; en gång för bröllop och en gång för jobb. Business and pleasure. Fast tvärtom. Bröllopet var magiskt och vädret - som kommit och gått - fantastiskt. Efter en helhelg med barnen på bortaplan väntade en kort vecka och sedan ett återbesök till huvudstaden. Denna gång för obegripliga möten och en session på Wallmans. Som publik, ska tilläggas. Och inte tog det slut där. Jag hann knappt hem och vända innan det var dags att bege mig till Ystad igen för att sitta barnvakt. Med mina egna barn i släptåg. Nu ser jag mycket fram emot ett par dagar - eller kanske rentav - veckor på hemmaplan. Borta bra, men hemma bäst!
Brudparet! Hålligång på dansgolvet, hålligång på gräsmattan och hålligång på altanen.
Hissie
En selfie i hissen borde väl bli just en hissie. Nyvaken, nycyklad, småkall och småvarm - på en och samma gång. Det bäddar ju för en fantastisk bild. Snart snart är mössan ett minne blott!
Gamla hjulspår
Nu minns jag verkligen hur det var att jobba. Bokslut på bokslut på bokslut. Hamsterhjulet snurrar vidare och Erik har överlevt sin första hellediga månad. Bara fyra kvar. Vart tar tiden vägen? Nu går vi dock mot ljusare tider och allt känns så mycket - jag vet inte - lättare då. Som om man bara ska bita ihop en liten stund till för snart är det sommar. Och med en härlig påskledighet i färskt minne rullar vi nu in i april med allt vad det innebär. Födelsedagar, möhippor och bröllopsdag. Bara fester hela tiden. Och årsbokslut, såklart. En liten detalj som ska klaras av innan allt firande kan ta vid.
Kan vi hoppas att våren är här för att stanna?
Here we go again
Sista veckan på halvtid. Lyckligtvis, får jag väl tillägga. Inte för att jag inte uppskattar att vara hemma halva veckan (för det gör jag), men för att jag helt enkelt inte hinner med mitt jobb på den lilla tid jag kan spendera på kontoret. Och nu är det dags för förändringar. Organisationsförändringar, vill säga. Igen. Trots att det verkar nödvändigt den här gången VILL jag inte vara med. Inte en gång till. Jag orkar inte. Kaoset. Frågetecknen. Bristen på planering.
Men. Jag har varit i Flöng. Jag kan bita ihop. Än så länge.
Helg!
Jag överlevde mitt första bokslut på ett bra tag. Det borde ju inte vara några konstigheter med tanke på hur länge jag har varit med i matchen, men med nya förutsättningar, gröt i hjärnan och allt annat än hjälpsamma kollegor försvårades det lite. Men. Nu är januaribokslutet ett avslutat kapitel och jag kan återgå till mina halvtidsveckor. Något som gjorde just det här bokslutet extra svårt var ju att jag skulle rodda två barn halva veckan också. Puh.
Fredagskvällen firades in som fredagar bör; med löjrom, oxfilé, blåbärspaj och rödvin. En riktig matfest. Sedan gick kvällen i ett nafs - och efter nattning till På spåret och Skavlan hann jag bara med en dusch och lite slösurf innan det är dags att knyta mig för att orka med en helt oplanerad helg. De bästa helgerna kommer utan planer, lyder mitt mantra för tillfället. Trevlig fredagskväll!
Lilla familjen, som välkomnat mig hem efter tunga dagar på jobbet.
Kvällens förrätt. Namnam, som Victor skulle sagt om denna mat hade fallit honom på läppen. Vilket den inte gör.
Ikväll gick gränsen vid ett glas vin. Det här får bli till nästa gång!
Välkommen februari!
Äntligen tar årets längsta, tråkigaste, tjockaste, fattigaste och blekaste månad slut. Jag talar naturligtvis om januari - som har pågått i en evighet. Med minutrar kvar av denna långtråkiga månad säger jag med glädje hej till februari, som inte heller är underbar, men åtminstone kort. Och min sista deltidsjobbande månad. Något jag ska njuta av den så snart det första bokslutet på länge är över. Wish me luck!
Sen sist
Glesheten mellan inläggen beror inte så mycket på att jag har börjat jobba som att jag har varit ledig. Och då jobbat hemifrån. Att det har varit fullt upp med jobb är kanske att ta i, men på hemmafronten är det alltid full rulle. Alice kryper och Victor... Ja, han är mest sitt vanliga livliga jag. Att vi dessutom åkte på några härliga dagisbasilusker förra veckan ökade inte direkt på mina energidepåer. Men nu. Snön har äntligen smält undan och jag kan cykla till jobbet. Mitt gymkortsköp har äntligen gått igenom och jag har kommit igång med årets träning så smått. Veckans höjdpunkt? Dagens lön!
Krypflickan och ballongpojken.
Office look
Så var man tillbaka på kontoret. Som om ingenting hänt. Och så är det ju, har jag fått erfara efter ett antal förmiddagsmöten. Ingenting har hänt. Inte som sist jag var mammaledig, då hela organisationen kastats omkull. Just nu känns det bara som återtåget efter en längre julledighet. Men jag antar att det blir andra bullar så snart min - inte lite förvirrade - chef kvicknar till. Till dess tar jag en kaffe och pluggar ikapp vad jag missat på tio knappa månader. Och en dagens, såklart. För gamla tiders skull.
Jag är van vid att klä på mig snabbt nuförtiden. Det här är vad jag fick tag på i morse; skjorta, By Malene Birger, cashmeretröja, Davida och jeans, Mih Jeans. Och ett par gamla stövlar. Men jag hade lika gärna kunnat linka hit i pyjamas för jag har knappt sett till en kotte här idag.
Dagen före..
Ja, imorgon är det alltså dags. Då ska jag börja arbeta för brödfödan igen. Men bara halvtid fram till 1 mars. Jag kan ju inte säga att jag längtar överdrivet mycket, trots att det faktiskt ska bli lite skönt att smita iväg från hemmet ett par timmar och tänka på annat än blöjbyten och dagishämtningar. Vi får se hur jag känner efter morgondagen.
Decisions, decisions
Med vetskapen om att jag var omåttligt trött på mitt jobb satte jag mig redan i somras och började slänga iväg nya jobbansökningar. Tyvärr började karusellen snurra lite fortare än vad jag tänkt mig och innan jag visste ordet av det satt jag med ett anställningsavtal i handen. Världens bästa jobb, eventuellt. Till priset att jag aldrig skulle få träffa min familj, ha 50 resdagar på ett år till praktiskt taget samma lön. Så nu har jag tackat nej till vad som var världens chans för mig. Karriärmässigt sett. Men. Family first. Och det måste finnas jobb som lättare går att kombinera med familjelivet. Eller?
Hur skulle jag kunna åka iväg från den här lilla donnan? Som HR-mannen sa; "A man would do it". Well, det får stå för honom. Och han har ju aldrig träffat Alice.
Arbetsbefriad
Så var min sista arbetsdag i den här graviditeten över. Även denna gång avslutades den med en rejäl glassfika och även denna gång känns det något surrealistiskt. Skillnaden mot förra graviditeten är dock att jag den här gången vet EXAKT vad jag ska göra med min lediga tid och ser snarare fram emot än fasar för att gå över tiden. Saker ska inhandlas, hemmet ska fixas och jag ska vila. Men först - och kanske viktigast av allt; efter min sista arbetsdag kommer det att dröja lääänge innan jag drar på mig ett par jeans eller obekvämt tighta byxor igen. Jag kommer att leva i mina pyjamasbyxor oavsett ärendetyp för dagen. Ja, jag pratar alltså om de här;
Inga mer jeans. Inga fler tygkondomer som stramar åt över magen. Nästa gång jag har annat än mysbyxor på mig får bli till hösten. Tidigast..
