Mors dag
Sista söndagen i maj infaller alltid mors dag. Det kommer alltid som en chock för min familj, som såklart inte har hunnit förbereda något. I år gav jag dem lite tid på att ställa in sig på detta och det blev både frukostbullar och utflykt. Samt fotbollsmatch,
som alla andra helger hela våren förstås.
Att då fyra barn att bli bra på bild som hobbyfotograf är så gott som en omöjlighet. Här är ett axplock av de bilder jag tog, men ingen blev väl bra på alla om jag säger så. Det blev dock en mysig eftermiddag på Kulturen i Lund där vi både åt lunch (alla),
skrattade så vi kissade på oss (Otto), fick på förekommen anledning nya kläder (också Otto), sjöng psalmer i den gamla kyrkan (alla utom Hedda) och drack kaffe (jag och Erik). En toppendag som ni hör. Och glad är väl jag att jag faktiskt inte bor
i Lund, men kan besöka det då och då. Nästa gång på onsdag då det vankas läkarbesök för Otto. Hur någon har tid att jobba i dessa tider övergår mitt förstånd.
En teckning med några ord säger mer än tusen ord.
Mer födelsedagar
Knappt hann vi ladda om efter lillasysters kalas innan det var dags för Victors 9-årsdag. En dag som det har längtats efter och tjatats om i evigheter. Som sig väl så bör i den åldern. Fredagen den trettonde var det äntligen dags!
Traditionsenligt väcktes han med sång (jag ville skriva skönsång, men insåg att det låg så långt från verkligheten man bara kan komma och någon slags trovärdighet vill jag ju uppbåda i den här bloggen) och presenter. Samt samarbetsvilliga syskon som mer än gärna ville hjälpa till att öppna presenter till Victors stora förtret.
Den bästa presenten serverades dock vid frukosten; en alldeles egen iphone. Konceptet "wait til eight" har blivit "wait til nine" här hemma. Nu ska det bli spännande att se hur lång livslängd den här mobilen får.
Nya kläder stod inte på önskelistan, men gavs ändå. Det gör mig alltid på gott humör när Victor har på sig något annat än den sedvanliga, alltid smutsiga, fotbollskostymen.
Födelsedagen, tillika min sista arbetsdag samt rapporteringsdag på Pågen, och vi lyxade till det med middag på stan Barnvänliga Fridays visade sig inte vara fullt lika barnvänligt som jag mindes det med hög musikvolym (hejhej tant!) och långa väntetider, men det var ändå trevligt och ett glas prosecco hann slinka ner under väntetiden. Innanför min väst, ingen annans.
Sedan gick vi hem och åt marängswiss med tomtebloss. Festligt värre! Och jag blev nostaligisk när jag hittade en bild från ettårsdagen. Tänk vad mycket vatten som runnit under broarna sedan dess ändå!
Lille glade Victor med den fina 1-årstårtan. Tänk att det är åtta år sedan!
Hedda, 1 år
Så blev vår lilla Hedda 1 år. Det senaste året har gått fortare än vad jag någonsin kunnat föreställa mig. Det är väl så när man har fyra barn, jobbar och livet snurrar på. Men ändå! Vår lilla bebis har fyllt året.
Inte helt medveten om vad som hände väcktes hon ändå med skönsång och presenter på morgonen. Rutinerna fick rulla på; sång, presenter, frukost, tårta. Även om det kanske var syskonen som var mest nöjda över födelsedagskonceptet och papper och snören till
paketen faktiskt var roligare än själva innehållet.
Födelsedagsfrukost intas helst chillat med en fot i vädret. Det är sen gammalt.
Alltid jordgubbstårta på födelsedagar som inträffar på vårkanten. Det vill säga hela familjens utom min. Då slår vi på stora trumman.
Hedda i min gamla outfit från min ettårsdag. Äpplet faller inte långt även om just färgerna gör det i det här fallet. Här med den nyinförskaffade dockan, som var en present från mormor, i ett fast grepp.
För ett år sedan var hon en nykläckt och nöjd liten tjej som mest sov. Det är nu jag vill skriva att jag svävade på moln och var i en bebisbubbla på patienthotellet, men det enda jag kan minnas är vidriga eftervärkar och såriga bröstvårtor. Att vara
nyförlöst är väl sällan en dans på rosor. Även om det - såklart och förhoppningsvis - är värt det.
Sköna maj
Äntligen maj! Maj kommer oftast med vår och hopp om livet. Så även denna gång. På valborg invigdes grillen för säsongen när goda vänner kom över på korv, hamburgare, öl och vin. Det fanns något för alla smaker. Och nu är det vår! Om dagarna går
studsmattan varm och jag har till och med tagit fram dynorna. Det börjar likna vår, banne mig!
Jag jobbar dock ännu ett bokslut och känner att stressen har mig i ett järngrepp nästan jämt. Fem födelsedagar på sex veckor, ett deltidsjobb där jag ständigt förväntas vara online, barnens aktiviteter, träning, matlagning, visningar och så vidare
i all oändlighet. Men! Snart är jag ledig igen och ska njuta av vårvärme, flyttstädning och såklart; den här lilla tjejen som fyller 1 år (!!) imorgon! Galet!
Familjens solstråle och älskling. Ingen irriterar sig på henne (jämfört med hur mycket familjemedlemmarna kan irritera sig på varandra). Kommer hon alltid att komma undan med allt?
