Mer födelsedagar
Knappt hann vi ladda om efter lillasysters kalas innan det var dags för Victors 9-årsdag. En dag som det har längtats efter och tjatats om i evigheter. Som sig väl så bör i den åldern. Fredagen den trettonde var det äntligen dags!
Traditionsenligt väcktes han med sång (jag ville skriva skönsång, men insåg att det låg så långt från verkligheten man bara kan komma och någon slags trovärdighet vill jag ju uppbåda i den här bloggen) och presenter. Samt samarbetsvilliga syskon som mer än gärna ville hjälpa till att öppna presenter till Victors stora förtret.
Den bästa presenten serverades dock vid frukosten; en alldeles egen iphone. Konceptet "wait til eight" har blivit "wait til nine" här hemma. Nu ska det bli spännande att se hur lång livslängd den här mobilen får.
Nya kläder stod inte på önskelistan, men gavs ändå. Det gör mig alltid på gott humör när Victor har på sig något annat än den sedvanliga, alltid smutsiga, fotbollskostymen.
Födelsedagen, tillika min sista arbetsdag samt rapporteringsdag på Pågen, och vi lyxade till det med middag på stan Barnvänliga Fridays visade sig inte vara fullt lika barnvänligt som jag mindes det med hög musikvolym (hejhej tant!) och långa väntetider, men det var ändå trevligt och ett glas prosecco hann slinka ner under väntetiden. Innanför min väst, ingen annans.
Sedan gick vi hem och åt marängswiss med tomtebloss. Festligt värre! Och jag blev nostaligisk när jag hittade en bild från ettårsdagen. Tänk vad mycket vatten som runnit under broarna sedan dess ändå!
Lille glade Victor med den fina 1-årstårtan. Tänk att det är åtta år sedan!
Kommentarer
Trackback
