Tillbaka på banan
Så gott som i alla fall. På femte feberdagen släpade jag mig till vårdcentralen - med tre barn i pansarvagnen - för att ta snabbsänka och ett halsprov, då läkaren befarade halsfluss. Halsprovet visade till skillnad från snabbsänkan inget utslag,
så domen löd bakteriell lunginflammation. Hur eller var den kommer ifrån, eller om det ens är en lunginflammation, har jag ingen aning om, men jag tog tacksamt emot den antibiotikakur som erbjöds. Och resultatet lät inte vänta på sig. Redan igår - efter
två knappa dagar med Kåvepenin - kände jag mig pånyttfödd. Kan man må såhär? tänkte jag. Är det möjligt att både känna sig lite pigg OCH kunna tänka en hel tanke fullt ut? Fantastiskt, i så fall.
För att fira min återkomst till de friskas rike har jag idag lagat både middag och rabarberpaj, samt bytt ut de vidriga lakanen som jag svettats litervis i natt efter natt i snart en vecka. Inte en dag för sent. Nu får vi hoppas att friskheten är
här för att stanna!
Härliga försommarkväll! Efter middagen gick vi ner till havet för att bada.
Eller ja, det var bara Erik som badade. Hans minspel när han först stack upp huvudet över vattenytan gjorde mig inte sugen på att hoppa i. Som om det ens varit en möjlighet. I likhet med så många andra badare äntrade han bryggan i morgonrock.
Det heter väl inte badrocksavstånd på mäklarspråk för intet?
Bingo och Bongo tittade fascinerat på när pappa tog sig ett dopp. Eller, det gjorde de inte alls. De stod på bryggan och spexade och hade sig. Tröttheten som bortblåst.
Min trötthet är det däremot inget fel på och jag kan knappt vänta tills jag får börja klippa med ögonen här. Rena lakan - vilken lyx, trots att det inte ser så mycket ut för världen. I mitten har vi lillebror i sitt lilla näste, där
han sover mellan oss som ett stort, men ack så välkommet p-piller.
Sjukdomstillstånd
Eller undantagstillstånd. Jag lider av en plötslig och kraftig feber, som inte verkar gå över i första laget. I torsdags vaknade jag med en temperatur på över 39 grader och ikväll - nästan tre dygn senare - ligger den på närmare fyrtio! Så fort det febernedsättande
går ur kroppen skjuter temperaturen i höjden.
Och mitt i allt detta ljuder Gunnar Ekelöfs ord i mitt huvud. "Skär upp magen, skär upp magen och tänk inte på morgondagen". Men jag tänker på morgondagen. Det är nämligen både mors dag och dagen Victor ska ha sitt efterlängtade kalas på Leos
lekland. Vi får väl åtminstone hoppas att han är frisk tills dess.
Den här bilden togs när jag var lyckligt omedvetandes om hur länge helvetet skulle sitta i. Det vet jag fortfarande inte, men i torsdags trodde jag i all min enfald att den skulle gå över efter något dygn. Som sig så bör.
5-åringen
Idag för en vecka sedan fyllde Victor hela fem år. Hur kan tiden gå så fort? Att fylla en hel hand har varit ett mål och en längtan för Victor en längre tid, så det var ren glädje och lättnad när dagen äntligen kom.
På födelsedagen blev det släktkalas iklädd bästa födelsedagspresenten - kattpojkendräkt. Ett mycket populärt plagg, vad det verkar. På förskolans dag i torsdags var det hela fyra kattpojkar, Victor inkluderad.
Födelsedagen råkade också sammanfalla med årets hittills varmaste dag. Det fick bli vattenlek i vattenspridaren för kusinerna. Nu har vi andningspaus innan det är dags för kalaset på Leos lekland nästa helg.
Sommartider!
Så kom sommaren. Över en natt slog alla blommor och buskar ut och värmen kom med besked. Som vi längtat. Och väntat. Och längtat. Vi hoppade tydligen över våren i år och gick direkt från vinter till sommar.
Idag invigde vi stranden. Det var dock inte fullt problemfritt. Nästan framme i Ljunghusen började bilen låta märkligt och när vi stannade till på en lastplats för båtar upptäckte vi en rejäl punktering på vänster framdäck (jag vet inte
varför jag envisas med att skriva vi, jag sitter ju som bekant fast som ett smäck mellan två bilbarnstolar i baksätet. Något mindre graciöst än mitt in- och utträde ur bilen får man leta länge efter). Utan extradäck och alltför avancerade bilkunskaper
ringde Erik bärgningen och medan jag och barnen strövade in till Ljunghusens pizzeria, där vi avnjöt hamburgare och glass, fick Erik förmånen att åka bärgningsbil till Vellinge och vänta i ett mindre livfullt industriområde. Men sedan! Sedan
blev det - till barnens stora glädje - äntligen stranden. Victor var så glad att han till och med badade i det iskalla vattnet. Vi andra nöjde oss med att doppa tårna och lillebror var mest bara skeptisk (nej, han har inget namn än. 7 veckor
till helgen). Nu är vi hemma och det är sand överallt. Strandens baksida.
Lillebror på restaurang. Vaknade lagom tills vi kom fram och somnade i samma stund vi gick därifrån.
Punktering kräver glass. Även om dessa två inte drabbades i alltför stor utsträckning..
Victor älskade stranden. Snart börjar nog tjatandet om att åka tillbaka.
