Tillbaka på banan
Så gott som i alla fall. På femte feberdagen släpade jag mig till vårdcentralen - med tre barn i pansarvagnen - för att ta snabbsänka och ett halsprov, då läkaren befarade halsfluss. Halsprovet visade till skillnad från snabbsänkan inget utslag,
så domen löd bakteriell lunginflammation. Hur eller var den kommer ifrån, eller om det ens är en lunginflammation, har jag ingen aning om, men jag tog tacksamt emot den antibiotikakur som erbjöds. Och resultatet lät inte vänta på sig. Redan igår - efter
två knappa dagar med Kåvepenin - kände jag mig pånyttfödd. Kan man må såhär? tänkte jag. Är det möjligt att både känna sig lite pigg OCH kunna tänka en hel tanke fullt ut? Fantastiskt, i så fall.
För att fira min återkomst till de friskas rike har jag idag lagat både middag och rabarberpaj, samt bytt ut de vidriga lakanen som jag svettats litervis i natt efter natt i snart en vecka. Inte en dag för sent. Nu får vi hoppas att friskheten är
här för att stanna!
Härliga försommarkväll! Efter middagen gick vi ner till havet för att bada.
Eller ja, det var bara Erik som badade. Hans minspel när han först stack upp huvudet över vattenytan gjorde mig inte sugen på att hoppa i. Som om det ens varit en möjlighet. I likhet med så många andra badare äntrade han bryggan i morgonrock.
Det heter väl inte badrocksavstånd på mäklarspråk för intet?
Bingo och Bongo tittade fascinerat på när pappa tog sig ett dopp. Eller, det gjorde de inte alls. De stod på bryggan och spexade och hade sig. Tröttheten som bortblåst.
Min trötthet är det däremot inget fel på och jag kan knappt vänta tills jag får börja klippa med ögonen här. Rena lakan - vilken lyx, trots att det inte ser så mycket ut för världen. I mitten har vi lillebror i sitt lilla näste, där
han sover mellan oss som ett stort, men ack så välkommet p-piller.
Kommentarer
Trackback
