Mellandagarna
Mellandagarna gick, i likhet med resten av året, i ett rasande tempo. Vi hann dock både med Karlshamn, Leos lekland, träning, middagar och uppfyllande av förra årets nyårslöfte. Det var inte alls självklart att jag skulle springa milen under timmen innan
utgången av 2018. Eller göra det över huvud taget. Jag har sagt det förr, men det tål att upprepas. Det finns MÄNGDER av träningsformer jag föredrar framför löpning. Men. I fredags var det slut på ursäkter. En timme till övers och perfekta väderförhållanden.
Nu kan jag inte ens gå nedför trappan.
I lördags hade vi middagsbjudning och jag gjorde en djupdykning i garderoben. Hittade denna spelstopp och ett par glansiga vitaktiga byxor med flera år på nacken. Det ska bli mitt nyårslöfte för 2019; att göra fler djupdykningar i garderoben och använda
det jag redan har.
Och så barnen. De har jullov och är ÖVERALLT. På gott och ont. Jag tycker ju att det är väldigt mysigt att vara hemma hela familjen utan några måsten eller tider att passa. Sovmorgon hela veckan lång! Men en vecka till räcker nog gott och väl.
Mina alla tre. Nästan för svårt att ta in.
Sen sist
Tiden alltså. Att säga att den springer iväg vore ju en underdrift. Plötsligt har Otto blivit åtta månader och jag börjar jobba OM EN MÅNAD. Hur töntigt det än kan låta så vill nu även jag ställa mig upp och skrika; STOPPA TIDEN! Men det är ju omöjligt,
så då får jag ta till nästa klyscha; njuta. Det är ju inte alltid alldeles enkelt, men jag får väl göra mitt bästa. Snart kommer jag att trilla hem lagom till middagsdags och förhoppningsvis få en eller två kvalitetstimmar med trötta barn på vardagskvällarna.
Men det var ju inte alls det som detta inlägg skulle handla om. Utan vad vi har gjort sedan sist. Och svaret på den frågan är - lyckligtvis, på grund av den sena timmen - inte mycket. Otto har haft en bedrövlig och envis ögoninflammation, som först
avhjälptes efter tio dagar, då vi fick receptbelagda droppar utskrivna av läkaren. Jag kände mig tjyvig i förra veckan, Alice och Victor har hostat om varandra och de senaste dagarna har Erik varit sjuk. Inte jättesjuk, men tillräckligt för att
allt ska kretsa kring hans tillstånd, man som han är. Igår var vi alla äntligen på benen igen och gick på middag hos mormor som fyller år imorgon. Festsäongen har börjat!
Stackars Otto har varit riktigt risig. Som jag torkat hans ögon. Utan märkbar skillnad.
Men! Så fick han medicin och blev genast bättre.
Vi har varit på BVC. Victor fick kolla synen och har därmed avlagt sitt sista BVC-besök. Med lillasyster som ivrig åskådare.
Några träningspass har jag hunnit med mellan varven. Enda fördelen med Eriks sjukdom; jag har haft oemotsagt träningsföreträde. Och att balansera på knäna på en pilatesboll är mycket svårare än det ser ut.
Mest har vi dock myst runt hemma. I pyjamas, när det tillåtits. Otto i Victors gamla och jag i enda Black Friday-fyndet. Vad mer kan man behöva?
Alice och Victor var dock sugna på lite mer shopping, men fick nöja sig med att prova. Man är aldrig för ung för fönstershopping.
I gamla hjulspår
Eller snarare i gamla jeansspår. Jeansstorlekar, i alla fall. Jag rotade fram mina - sedan ett år tillbaka - väl gömda slim fits och var mer än nöjd när jag kom i dem. Så pass nöjd att jag firade det hela med en kanelbulle. Det var ju trots allt kanelbullens
dag igår. Jag antar att det stämmer som "de" säger; man kan inte hasta fram en viktnedgång efter graviditet, tiden gör sitt.
Gamla favoritjeans, gammal favorittröja och gammal jacka. Som jag också gillar.
Helgen
September sa bara swish och så var den förbi. Det känns som igår jag gick på maskeradfest den första september och imorgon är det redan oktober. Under tiden har dock höstvädret kommit med besked. Tiden utan jacka är ett minne blott, men jag gillar
det ändå. Så länge regn och rusk håller sig borta är jag nöjd. Kyliga och krispiga dagar är något av det bästa som finns. Detta gav mig också en anledning att inviga min nya teddyjacka från Zara. En mysig historia.
Och i helgen har vi äntligen fått återgå till våra vanliga rutiner. Fredagskväll med vegetariska hamburgare, sötpotatispommes och rödtjut. Och en ny serie! La casa de papel, som otippat nog är en spansk serie som verkar otroligt lovande.
Innan hela fredagsmyset inföll var jag ute i förrådet och hämtade in alla barnkläder. Otto växer så det knakar och plötsligt passar inga kläder honom längre. Detta har medfört ett otroligt kaos i hela vardagsrummet. Kläder i slarvigt sorterade högar
blandat med halvtomma flyttkartonger ÖVERALLT. Det får bli morgondagens uppgift att städa bort dem. Hur som helst snubblade jag över denna URGULLIGA leoparddräkt som jag köpte till Victor i Köpenhamn för nästan fem år sedan. Jag var tvungen
att matcha.
I övrigt har helgen mest gått i barnens aktiviteters tecken. Vi är nu äntligen på banan med tennis, gympa, fotboll och simskola igen. Till detta har jag även åkt på en begynnande förkylning som jag verkligen hoppas mynnar ut i ingenting. Så denna söndagskväll
har jag gått till sängs med en god bok och en ljuvlig bebis.
Även ikväll matchar vi visst i våra randiga pyjamasar. Ska detta bli en vana?
Gräsänka
Så var sommarens - än så länge - största påfrestning över. Ensam med två sommarlovsbarn och en bebis i fem dagar. Erik har haft lite underbar egentid på en tennisresa i Nice. Jag ser det som en målbild inför nästa sommar.
Jag och barnen kanske inte har upplevt de största äventyren dessa dagar, men vi har ändå tragglat på i lekparker, mataffärer och vid glasstånden. Och jag insåg att den största utmaningen med att vara ensam var inte att ta hand om tre barn, utan bristen
på det vuxna sällskapet. Tvåsamheten, samtalen och förståelsen.
Otto växer så det knakar. Hela tiden.
Det har morgonmysts, ätits mat och ätits glass. I stora lass.
Och så kom pappan hem med belöningen. Utklämningspresenten. Eventuellt även kommande födelsedagspresent. Och kanske julklapp. Direkt från Gucci i Nice. Man tackar!
Life hack
Ett post partum sådant. Få en släng av lunginflammation, innehållandes hög feber och fruktansvärt halsont, tätt följt av magsjuka och vips kommer du i byxorna som inhandlades i nionde månaden.
Dessa byxor har varit min måttstock för höfternas tillbakagång. Någon vecka efter förlossningen fick jag inte ens upp dem över höfterna, men tre månader senare kan jag knäppa dem. Till hösten kan jag kanske röra mig i dem obehindrat. Då kommer jag att
leva i dem!
Stretar lite över höfterna, men vad gör väl det när allt går i rätt riktning? Önskar dock inte ens min värsta fiende resan hit. Jag kan inte minnas att jag någonsin varit så sjuk som det senaste året. En kraftigt ihållande förkylning efter Mallis
förra sommaren, en extremt illamående graviditet (som får ses som ett nio månaders långt sjukdomstillstånd), min så kallade lunginflammation och nu magsjuka. Nu måste det vända!
Förlossningsfrisyr och gympaskor
Mars har än så länge inte imponerat vad gäller vädret. Och kommer inte heller att göra det, om man får tro prognoserna. Idag gladde jag mig dock åt det lilla - att det är barmark - och snörade på mig sneakers istället för klumpiga boots när jag gick ut.
Lite kallt, men så skönt.
En annan sak jag snörade till var mitt hår. Man vet ju aldrig när förlossningen kan sätta igång, men det jag med säkerhet vet är att jag vill ha håret ur ansiktet då. Så jag flätade det på båda sidor och fäste i en knut där bak. Gissar att det kommer
att lossna och tvättas både en och två gånger innan det faktiskt är dags. Och väl där kommer väl håret att hänga ner i testar framför ansiktet ändå. Oh well, just nu sitter det i alla fall ordentligt på plats.
Tights och gympaskor. Tänk lite sol och att kunna skippa vinterjackan på det. Vilken dröm!
Håret är borta från ansiktet. Skönt, men osmickrande.
Internationella konsumentdagen
Idag är inte bara dagen för BF - beräknat förlossningsdatum - utan även internationella konsumentdagen. Detta betyder naturligtvis inte att man ska konsumera som bara den, utan snarare tänka över sin konsumtion och konsumera smart. Själv har jag, i brist
på barnafödsel, konsumerat något så klimatsmart som ett gymkort. Minimal miljöpåverkan, något jag verkligen behöver - eller kommer att behöva inom kort - och dyrt som satan. Det sistnämnda var naturligtvis inte ett krav, men något jag kände mig tvungen
att påpeka.
Utöver detta har jag även konsumerat två barnklippningar. Eftersom Victor knappt såg ut under sin lugg och länge har tjatat om att han vill ha kort hår (eller hår som Hulken. Är det kort?) och jag såg en möjlighet till att slippa eventuella framtida lusepidemier,
rök det långa håret, medan Alice fick nöja sig med lite fräschare toppar.
Och det var allt för idag. Imorgon jobbar jag förhoppningsvis sista dagen innan föräldraledighet och sedan hoppas - och tror - jag på åtminstone ett par dagars vila innan det är dags att föda.
100% betyder ingenting för mig. Men en liten milstolpe är det allt!
På gymmet! På BF! Det var inte igår och det känns som jag kommer ha en liten uppförsbacke efter eventuell förlossning. Eller som fortsatt gravid.
Nyklippta och fina kopplar vi av med en fika. Men om sanningen ska fram var det mest jag som kopplade av.
Oscars 2018
I natt gick den 90:e Oscarsgalan av stapeln. Jag har inte sett någon av filmerna - och inte heller många av skådespelarna. Men vissa känner man ju igen. Och en klänning är ju en klänning. Så jag har valt ut några av mina favoriter. Tyckte inte jag såg någon vavawoom direkt, men fastnade för ett par.
Emily Blunt. Aldrig inte snygg.
Jennifer Garner. Plus för härlig, knallig färg på klänningen och sjukt vältränade armar.
Jane Fonda är alltså 80 år gammal.
Och Laura Dern är 50 år. Det behöver nödvändigvis inte bli sämre med åren. Framför allt inte när man passar såhär bra i vitt.
Harvey Weinstein tillintetgjorde Mira Sovinos karriär, men med #metoo och #timesup i bagaget kom hon till Oscarsgalan för revansch. Heja heja!
Scarf
Scarvestrenden är väldigt snygg. På andra. Själv kan jag inte komma ifrån att jag ser ut som en rövare när jag försöker dra på mig en. Men skam den som ger sig. Nu har jag köpt på mig ett par olika varianter och någon måste väl funka. Eller?
En lite smalare scarf känns väl mindre piratigt? Frågan är bara hur - eller om - den knyts.
Trettonhelgen
Hur tråkigt det än är att julen och all ledighet är över tycker jag att det är relativt skönt att vara inne i vardagslunken och alla rutiner igen. Trettonhelgen, som inte bjussat på en enda extra ledig dag, sätter p för alla helgdagar fram till påsk.
Vi gjorde det bästa - eller det enda - som fanns att göra av en sådan onödig helgdag och åkte till Leos lekland. Andra gången för mig, som hittills har lyckats ducka alla kalas där. Något jag även kommer att göra fortsättningsvis, med facit
i hand efter en eftermiddag där.
Idag visade solen sig för första gången i mannaminne; en lågt stående, jobbig-att-få-i-ögonen-sol. Vi kände dock att vi var tvungna att gå ut i den kyliga januarluften när det för en gångs skull inte regnade. Så det blev en fullproppad husvisning
och en utflykt till landet. Därefter städade jag undan kvarlevorna av julen och lagade en vegetarisk gryta. Det är hög tid att bli lite nyttig nu efter helgernas - och höstens - alla frestelser och onyttigheter. Om en vecka går
mitt gymkort påpssligt nog ut.
Alice hade i vart fall inte tråkigt i studsmattan på Leos.
Kallt väder kräver varma skor. Varmare än dessa från inuikki är nog svårt att hitta. Premiär idag. Jag både vill och inte vill behöva använda dem igen.
Hår igen
Det kanske är någon som undrar hur jag trivs i min nya hårlängd? Ingen? Nåja, jag ger väl er en uppdatering ändå. Och svaret är att jag trivs alldeles utmärkt. Att föna det var fjärde dag är inget problem när det innebär att jag för första gången i mannaminne kan ha håret utsläppt en hel dag utan att det ser risigt, tovigt eller hängigt ut. Och det blev inte så tjockt i topparna som jag befarade. Så min nya, lite kortare, frisyr får två tummar upp. Av mig, i alla fall.
Favorittröja
Här är höstens favorit i sin helhet. Den har allt man kan begära hos en tröja; ränder, mohair och fina färger. Värmer gott när kylan slagit till.
Ring ring
För ett par veckor sedan tog jag itu med en otroligt tråkig sak, som jag skjutit upp vecka efter vecka, månad efter månad. Och så vidare. Förra sommaren tappade jag en diamant på min förlovningsring på Ystad djurpark. Om ni tror att det är svårt att hitta
en nål i en höstack ska vi inte ens tala om hur det är att leta efter en 0,11 karat stor diamant på Ystad djurpark. Höstacken är åtminstone en begränsad yta.
Efter att - av oklar anledning - ha förhalat reparationen i något år gjorde jag nu äntligen slag i saken. Och nöjde mig inte bara med reparationen, utan passade även på att rodinera och gravera ringarna. Och se så bra det blev till slut ändå! Nu
ska jag hålla hårt i dessa. Och skicka dem på regelbundna uppfräschningar.
Blinget tillsammans med mysig mohair från Acne. Höstens bästa köp! Tröjan alltså.
Onsdagsfavoriter
Utan inbördes ordning; granitsvart nagellack (Orage) från Chanel, diamantring med ärvda diamanter och ny blus från H&M:s samarbete med prinsessfavoriten Erdem.
In her shoes
Jag har nog svarta boots så jag kan gödsla med dem, men är det något man aldrig kan få för mycket av så är det väl just det? Dessutom saknade jag en smalare och nättare variant, i skinn med en låg klack. Så när jag sprang på de här skorna från Flattered
var jag tvungen att prova dem. Och efter att ha provat dem kände jag att jag aldrig vill ta av mig dem. Skönare sko har jag sällan haft på mig.
Från alla möjliga vinkar och vrår. Dessa skor har allt jag kan önska mig i en jobboot; högt skaft, låg klack och alldeles lagom spetsig tå. Nästa steg blir väl att införskaffa dem i mocka. Eller bruna.
Krasslig
Helgen som har gått har i vanlig ordning gått alldeles för snabbt, men även bjudit på några mindre trevliga moment, såsom sjukdomstillstånd. Både jag och Erik har känt oss helt av banan; febervarma och allmänt krassliga. Eriks symtom försvann lika fort som någon nämnde ordet "innebandy", medan mina fortfarande sitter i. Det känns som om jag har en svagt molande huvudvärk mitt i en grötsmet i huvudet, som gör det så svårt att tänka. Svårare än vanligt, faktiskt.
Med detta i bagaget kändes det extra lägligt att piffa till sig lite extra på en måndag, så igår drog jag fram min nya 80-talskavaj från Lindex. Bry er inte om de mörka ringarna under ögonen eller den bistra uppsynen.
Nytt jobb, ny hiss. Inte desto mindre lämpad för hiss-selfies.
Idag
Nu när toalettselfiens tid är förbi får jag ta en hotellrumsselfie istället. Mest för att visa upp min tröja från Dagmar, som det inte finns någonting jag inte gillar med. Den mjuka krämvita färgen och halsringningen som blir som ett smycke.
Wedding crasher
I helgen åker jag till Gotland för att gå på ett efterlängtat bröllop. Jag känner varken bruden eller brudgummen särskilt väl och kan väl därför kategoriseras in som en äkta wedding crasher. Men! Den förväntade klänningspaniken har uteblivit. Jag har tagit det piano och inte tänkt på klänning på hela sommaren. Förrän jag surfade in på Rodebjers nyheter och hittade en festglad godbit, som jag efter moget övervägande klickade hem. Sedan var saken biff. Jag har inte ens tittat åt en annan klänning sedan dess. Denna få duga!
Den här klänningen plus fixat hår minus konstiga läppstiftet och sura minen.
Early bird
Här är jag i hissen på jobbet - IDAG! Klockan är inte ens sju och det är superruggigt ute. Vad passar då bättre än att dra på sig trenchen från Filippa K? Och sköna dojor från Rizzo.
