Julafton

Liksom allting annat det här året blev inte heller julafton som vanligt. Vi firade själva hemma bara familjen, men det blev mysigt ändå. Barnen har sällan eller aldrig varit så förväntansfulla och jag har sällan eller aldrig varit ute i så god tid med allt fixande, donande, matlagande och julklappsinhandlande. Det har jag ju faktiskt covid-19 att tacka för. Hade jag inte jobbat hemifrån på heltid de senaste veckorna hade just den biten förmodligen sett helt annorlunda ut. 

Vi började dagen med avslutningen på julkalendern, följt av paketöppning av innehållet i strumporna, frukost och allmänt mys. Sedan fick de stora barnen gå ut och leka medan jag och Otto gick till Ica för att vila upp oss inför vad som komma skulle respektive inhandla den sista julmaten. 

(null)

Victor hade även högläsning ur den sista boken i Pixi-kalendern. Högtidligt!

(null)

Och jag lyckades knäppa en inte alltför dålig bild av alla barnen - finklädda framför granen. Synd att jag inte hade denna till årets julkort. 

(null)

Det åts julmat i mängder. Både till lunch och middag. Och därefter. Efter denna jul vill jag aldrig mer se, tänka på eller än mindre tillaga julmat igen.

(null)

Efter Kalle Anka och ett välkommet besök av mormor, som lämnade finfina julklappar kom tomten. Så efterlängtad! Otto grät av rädsla medan Alice och Victor tyckte att årets tomte hade många gemensamma beröringspunkter med deras pappa... 

(null)

När jag tröttnade på att ha packat upp cirka femtusen bitar av omslagspapper, åtskilliga kartonger och mängder av presentsnören svidade jag om inför kvällen. Trots att vi firade själva kan man väl få klä upp sig? 

(null)

Det var inte bara barnen som hade varit snälla i år. Jag fick det här fina armbandet från Tory Burch. Tack tomten!

(null)

X antal kilo julmat i magen senare, följt av  timmar av lek med julklapparna avslutade vi kvällen med att ta en familjebild. Efter oändligt antal försök med självutlösaren fick vi till en där alla 1. fick plats och 2. tittade in i kameran. Lycka!

(null)

När barnen äntligen hade somnat kom dagens verkliga höjdpunkt; jag svidade om till myskläder och såg i lugn och ro en julfilm (som jag sedermera somnade till..) i soffan. Njöt av lugnet efter stormen och den - trots allt - lyckade dagen. Skönt ändå att det är ett år till nästa gång!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0