November
Halva november har redan passerat - hurra! En mörk, trist och blåsig månad, som bara känns som en enda lång färdsträcka till advent och juleljusen. Men några höjdpunkter finns det allt! Störst nyhet först! Jag har blivit moster för tredje gången. En underbar
liten Amelie blev det.
Välkommen till släkten Amelie! Längtar tills minskade Coronarestriktioner så att jag får träffa dig! Men den som väntar på något gott...
Min träning flyter på BRA. Uteträning måndagar och onsdagar, lunchpass på fredagar och under helgen försöker jag klämma in någon typ av rörelse. I onsdags sprang jag till och med ett virtuellt lopp på lunchen, men det blev lite mycket för mina stackars
ben, som var helt stumma i torsdags. Lärdomen? Lagom är bäst!
Drygt tre månader efter min födelsedag damp presenten med; en rosa Apple-klocka. Äntligen kan jag ha koll på rörelse, träning, ståmål och puls. Mycket bra i hemmajobbstider så att jag kommer ihåg att gå och stå. Bästa presenten någonsin!
Så till det som upptog nästan varje vaken minut första veckan i november; USA-valet. Jag är varken amerikansk medborgare eller bosatt i landet, så man kan ju fråga sig varför det var så viktigt för mig. Och för resten av Sveriges befolkning. Men det var
väl bara förhoppningen om att få bort Donald Trump från Vita huset; att ha en president i världens stormakt som vill kämpa för klimatet, jämlikhet och minskad polarisering. Tvärtemot vad the Donald vill, så att säga. Och måhända har han
gjort något bra för den gemene amerikanen de senaste fyra åren (det är ju ändå hisnande nästan 70 miljoner som har röstat på honom), men för världen just nu tror jag att det behövs en förändring. Efter fyra dagar av nagelbitande
och ständigt uppdaterande av grafer, rösträkningsstatus och CNN live stod det slutligen klart; Biden/Harris vann. Enligt de flesta. Enligt Trump själv är valet ännu inte avgjort och det görs upp planer på stämningar och omräkningar. Min
tvååring är en bättre förlorare än denne trumpne 74-åring.
Kommentarer
Trackback
