Jag och julen
Varje år försöker jag göra mitt yttersta för att få julkänslor i adventstid. Varje år fallerar den här planen mer eller mindre. Just i år har det gått katastrofalt dåligt. Kan det bero på att vädret har betett sig som en bångstyrig tonårsbloggerska? Eller för att hela hösten har rusat förbi? När jag för fem år sedan satt på en solig strand på pittoreska Stradbroke Island i 30 graders värme hade jag nog mer julkänslor än vad jag har i år.
Mina tilltänkta förberedelser har varit utstuderade, om än inte så raffinerade. Julfilmer, tända ljus och julmusik i överflöd. Till och med det sistnämnda, och mest lättillgängliga, har sprungit mig helt förbi i år. Och så var det det här med julklapparna. Andra år har jag varit sent ute (detta skyller jag helt och hållet på utplaceringen av övriga familjemedlemmars födelsedagar), i år har jag inte ens börjat. Kvart över tre dan före doppardagen har jag alltså hittills införskaffat noll stycken. Färdigspråkat här, nu blir det till att trängas med fotfolket i stans butiker. Kan nästan inte bärga mig!
Mina tilltänkta förberedelser har varit utstuderade, om än inte så raffinerade. Julfilmer, tända ljus och julmusik i överflöd. Till och med det sistnämnda, och mest lättillgängliga, har sprungit mig helt förbi i år. Och så var det det här med julklapparna. Andra år har jag varit sent ute (detta skyller jag helt och hållet på utplaceringen av övriga familjemedlemmars födelsedagar), i år har jag inte ens börjat. Kvart över tre dan före doppardagen har jag alltså hittills införskaffat noll stycken. Färdigspråkat här, nu blir det till att trängas med fotfolket i stans butiker. Kan nästan inte bärga mig!
Kommentarer
Trackback
