Mismatch

Efter att ha läst alldeles för många bloggkommentarer om könstillhörighet, genusfördomar och - framför allt - prov på riktigt dålig argumentation känner jag mig helt slut. Det, och det fakutm att jag har deadline på en treårsplan för två regioner på måndag har bidragit till att jag plötsligt blev väldigt trött. Genusfrågan intresserar väl egentligen inte mig som nollbarnsförälder särskilt mycket, förutom att jag tycker att det är synd att fler män inte tar vara på chansen att vara föräldralediga. Om jag någonsin får barn vill jag naturligtvis inte vara den enda som sörplar latte hela dagarna samtidigt som jag tror att man - direkt eller indirekt - gör ett statement på jobbet med tiden man väljer att stanna hemma med sitt barn.

Nog om detta. Vidare till politiken. Maud Olofsson avgår. Lars Ohly avgår. Till den förstnämnde tycker jag att efterträdaren är given. Annie Lööf verkar vara ett klockrent alternativ och det är inte för inget hon har fått smeknamnet "Red Bull" (för att hon ger centerpartiet vingar, softistikerad förklaring för den som inte förstår). En grön, liberal smålännnig med hjärtat i företagsamheten. Hur bra? Nästa efterträdare är väl något klurigare. Ett parti som för en politik som både vill kringskära individens frihet, driva ut landet i armod samtidigt som näringslivet ska flyttas ut eller läggas ned ska hitta en förespråkare för detta, om jag har förstått saken rätt (snabbversionen av Hayek's Vägen till Träldom. Läs!). Skåningen Hans Linde i all ära, men visst verkar USA-influerade Jonas Sjöstedt vara ett bättre alternativ? Som politiker - förmodligen lysande. Politiken - mindre lysande.

Det om det. Nu: treårsplan.