Mismatch

Igår var jag på mitt livs första 30-årsfest. Förväntningarna var skyhöga. Varför vet jag inte. Med facit i hand kan jag säga att det var inget som skiljde den festen från en vanlig förfest. Inget. Helt ärligt var 25-årsfesterna oftast mer påkostade (förutom min, som bestod av att dra till London). Jag har ju alltid trott att festerna bara blir bättre ju äldre man blir, eftersom man i rimlighetens namn borde ha alltmer pengar att röra sig med. Men icke, tydligen. Så vad jag egentligen borde se fram emot är alltså 50-årsfesterna. Mottagning hela dagen, obegränsat med mat, obegränsat med dryck. Åh, ska nog förnya mitt umgänge något.