Mismatch

Efter en vecka som hittills fyllts av resor, hotellfrukostar, uteluncher och uppiggande (läs söta) mellanmål kände jag att det var dags för lite motion. Trots att det tog emot bestämde jag mig för att gå på ett lunchpass. De är ju ändå bara 30 minuter långa. Valet föll på Indoor walking, något som jag aldrig har testat tidigare. Jag har alltid föreställt mig det som någon typ av tantgympa och tänkt att man lika gärna kan stå själv på crosstrainern. Det påståendet visade sig vara ungefär lika sant som att det är samma sak att motionscykla på en träningscykel som att gå på spinning.

 

En halvtimme fylld av stånkande och pustande, svetten lackandes, men till glad och peppande musik är en bättre beskrivning av träningsformen. Plus att man kan bestämma takt och tyngd efter egen förmåga. När alla träningsformer börjar kännas lätt omöjliga för mig är jag glad att jag - sent omsider - hittade detta. Tyvärr är det bara lunchpassen som är en halvtimme långa, och längre tid än så klarar jag nog inte av i dagsläget. Det gäller alltså att försöka göra detta lilla break mitt på dagen till en vana.