Kaos
Jag vet att jag redan har tjatat om detta, men att säga att jag lever i ett fullständigt kaos vore en rejäl underdrift. Det känns som om ingenting klaffar och allt är på väg käpprätt åt helvete. Min packning går uselt. Så mycket att packa, så lite tid. Och jag har inte ens börjat tömma vindsförrådet. Den här stressen äter mig inifrån varendag vaken sekund. Måste. Hinna. Packa.
Men tyvärr måste jag ju kunna betala hus och flytt, vilket innebär att jag MÅSTE jobba. Alla andra är på semester, men jag har ett bokslut som närmar sig med stormsteg. Ovanpå detta en vild ettåring, oförstående medmänniksor och en sviktande nätverksanslutning.
Är det såhär det känns att vara en kvinna på gränsen till nervsammanbrott? Jag tror nämligen aldrig att jag har varit närmare ett. Nu vil jag bara snabbspola tiden till den 15:e augusti..
Men tyvärr måste jag ju kunna betala hus och flytt, vilket innebär att jag MÅSTE jobba. Alla andra är på semester, men jag har ett bokslut som närmar sig med stormsteg. Ovanpå detta en vild ettåring, oförstående medmänniksor och en sviktande nätverksanslutning.
Är det såhär det känns att vara en kvinna på gränsen till nervsammanbrott? Jag tror nämligen aldrig att jag har varit närmare ett. Nu vil jag bara snabbspola tiden till den 15:e augusti..
Kommentarer
Trackback
