I tandläkarstolen
För första gången på dryga fyra år gjorde jag ett kärt återbesök i tandläkarstolen. Undersökning, en glappande isolering och bortslipning av ett ton tandsten gjorde att dagens besök landade på 1100 kronor. Inte så farligt. Det är ju bara två tredjedelars frisörbesök. Varför har jag dragit mig så för detta?
Under mitt timmeslånga besök (varav en halvtimme spenderades med Svensk Damtidning i väntrummet) hann jag göra följande betraktelser;
- Dåtidens kostcirkel, som varierades med en affisch på Karius och Baktius, har ersatts med en TV. Jajemen, där kunde jag glo på tennis samtidigt som det borrades och slipades friskt.
- Minns ni röntgenbilderna? Man biter för kung och fosterland och tandläkaren springer ut ur rummet. Det var samma skrivbordsstora plastbit jag bet i, men denna gång frågade tandläkaren om lov innan han tog röntgen. Jag har fortfarande inte förstått risken med dessa, men något måste det ju vara. Ska nog kolla upp detta till nästa besök. 2015?
- Appropå röntgen. En sekund efter bilderna tagits landade de på en bildskärm (inte den i taket) och tandläkaren pekade ut vad allt innebär och försäkrade mig om att där inte fanns några skuggor (=hål). Förr om åren hade man ju ingen aning om vad de pratade om när de stirrade ner i röntgenbilderna.
Men. Vissa saker var sig lika. En borr är en borr. Men kan de inte uppfinna en som tar sig fram lite snabbare? Tystare? De tusen instrumenten man ska ha i munnen samtidigt och det pissljumna vattnet man får gurgla i när kalaset är över. Smaken av fluor och känslan av att någon har våldfört sig på ens mun. Då blir plötsligt mitt fyraåriga glapp förståeligt.
