Mismatch

Så har april inletts med dunder och brak. Samt med sjukdomar, vab, inskolning - och årsbokslut. Igår hann jag för första gången på länge med lite trevligheter också, i form av bokklubb i Svarte. Att åka till Svarte innebär inte bara att åka 45 minuter rakt ut på vischan, det är också som att åka 45 år tillbaka i tiden. Till tider där folk imponeras av klassamhällen, har hemmafruromantiseringar och lider av mansförakt. Mansföraktet kan jag väl till viss del skriva under på, men inte när det gäller att förringa mannens roll som familjefader. Om män är så potenta på alla andra områden, varför skulle de inte kunna vara det i hemmet? Borde inte alla män år 2017 vilja vara föräldrarlediga med sina barn? Som arbetsgivare hade jag tagit det för givet, eller åtminstone uppmuntrat det. Som fru hade jag krävt det.

Men det var inget dåligt aprilskämt. Det var verkligheten i en by på skånska slätten (besvarade jag precis min egen fråga?). Bortsett från provokationer av typen ovan var det en trevlig tillställning. Framåt eftermiddagen tittade även solen fram ur sin gömma. Nu hoppas jag att solen fortsätter visa sig och att mitt årsbokslut - tillika Stockholmsresa - ska avlöpa smidigt, så att vi kan börja njuta av våren på riktigt.