Bakslaget

När snön så smått började falla under gårdagskvällen var jag övertygad om att den skulle vara snabbt övergående. Nu, morgonen efter, ligger den kvar, vitare och tjockare än någonsin.

Här kom alltså bakslaget jag har fasat för. Min enda - klena - tröst är att vi går mot ljusare tider. Samt att halva januari redan har trillat förbi. En och en halv månad kvar att bita ihop på riktigt, sedan kan jag väcka vårhoppet igen. Så ser jag det.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0