Flyttad
Så har det vi har väntat på hela sommaren - för att inte säga hela året - äntligen hänt. Vi är inflyttade och klara, installerade på Limhamn (en viktig sak jag har lärt mig; att det heter PÅ Limhamn). Eller att vi är klara är väl att ta i. Vi är långt ifrån klara. Jag vet inte om vi någonsin kommer att bli klara. Just nu är hela huset ett fullständigt kaos och jag vet knappt vilken låda jag ska börja titta ner i. Men ett steg i taget. Igår packades köket upp och Boden fylldes. Nu har vi lite mer svängrum och förhoppningen innan dagen är slut är att vi även ska kunna se på TV. Vissa nöjer sig med lite.
Gårdagens kaos har blivit något, men inte mycket, bättre. Fortsättning följer.
Flytten är klar!
Ut i alla fall. Nästa problem blir ju att flytta in. Men som jag har rensat och packat och städat och donat. Och då har vi ändå inte ens behövt flyttstäda.
Nu väntar jag på att havskajakaren Erik ska komma och hämta mig så vi kan åka tillbaka till vårt provisoriska hem i Ystad. Imorgon ska vi tillbaka till Malmö och Lottens lägenhet för att om tre veckor återvända till Ystad. Det blir minst sagt en spännande sommar.
Från fönsterkarmen betraktar jag regnet. Sådant man alltid velat göra i en gammal lägenhet, men gör först på flyttdagen. Inte för att passa på, utan för att där helt enkelt inte finns någon annanstans att sitta.
Kaos
Jag vet att jag redan har tjatat om detta, men att säga att jag lever i ett fullständigt kaos vore en rejäl underdrift. Det känns som om ingenting klaffar och allt är på väg käpprätt åt helvete. Min packning går uselt. Så mycket att packa, så lite tid. Och jag har inte ens börjat tömma vindsförrådet. Den här stressen äter mig inifrån varendag vaken sekund. Måste. Hinna. Packa.
Men tyvärr måste jag ju kunna betala hus och flytt, vilket innebär att jag MÅSTE jobba. Alla andra är på semester, men jag har ett bokslut som närmar sig med stormsteg. Ovanpå detta en vild ettåring, oförstående medmänniksor och en sviktande nätverksanslutning.
Är det såhär det känns att vara en kvinna på gränsen till nervsammanbrott? Jag tror nämligen aldrig att jag har varit närmare ett. Nu vil jag bara snabbspola tiden till den 15:e augusti..
Dagarna som går
Varje vaken stund tänker jag på den stundande flytten. Eller kanske inte flytten lika mycket som packningen. Detta stressar mig något oerhört mycket. Alla timmar jag spenderar på jobbet är timmar jag inte kan packa.
Igår bjöds det på ett välkommet avbrott precis innan vad som annars skulle ha utvecklats till ett nervsammanbrott. Jag - och fem andra kvinnor - åkte till Höllviken på bokklubb. Vackert väder, god mat och många skratt. Precis vad jag behövde. Idag är jag dock tillbaka i flyttkaoset. Om en vecka går lasset. Längtar så jag håller på att spricka!
En liten del av vår lägenhet. Nu utan garderob!
I hamn
Så var kontraktet i hamn. Efter många om och några men träffade vi köparna för kontraktsskrivning igårkväll. Sista visningen ställdes in och alla föreföll nöjda och glada. I alla fall jag. Tills jag tänker på det faktum att vi är bostadslösa från första juli. Ett faktum jag än så länge väljer att förtränga.
I hamn. Signed and sealed.
Mycket nu
Det är mycket nu. Ett årsbokslut närmar sig med stormsteg, en ny - efterlängtad - organisationsförändring ska träda i kraft och vår lägenhet ska säljas. Det sistnämnda har upptagit lite för mycket av min vakna tid på sistone, framför allt eftersom det blev dags för en spontanvisning idag.
Efter en förmiddag med städande, putsande och fejande (tar det aldrig slut?) fixade vi en VIP-visning för ett mer eller mindre köpstarkt par. Resultatet? Oförändrat. Visning söndag och måndag enligt plan. Och listan med meningslösa aktiviteter kan fyllas på.
Kom med posten idag. En lägenhet jag känner igen.
Fotografering
Det fick bli jobb hemifrån idag, eftersom det var mycket att färdigställa till fotograferingen och jag vågade inte förlita mig på att min bättre hälft skulle fixa det.
Efter total genomgång av hela lägenheten ägde fotograferingen rum. Och nu är den äntligen avklarad, så vi kan stöka ner igen. Åtminstone i två veckor tills det är dags för visning.
Iordningställt och fint. Bara timmar senare känns det redan avlägset..
Puh!
Imorgon stundar ny fotografering av lägenheten och helgen har därför ägnats åt städande, men framför allt plockande och fixande. Så snart jag har skrapat rent ett rum kommer någon och stökar ner. Så snart jag känner mig färdig med ett område dyker en pinal upp exakt där. Hur mycket jag än plockar tar det aldrig slut. Förrän nu. Äntligen börjar jag känna att rummen faktiskt ser helt okej ut. Till skillnad från mig. Jag ser ut som ett vrak. Vi får hoppas att det förstnämnda, men inte det sistnämnda håller i sig tills imorgon.
Lanporna ska såklart tändas och lekhagen ska bort. Frågan är bara till var...
Spännande
Igår åkte vi - med ett pinfärskt bilbatteri på plats i motorhuven - på en familjeutflykt till våra nya hoods. Solen sken och man fick nästan lite vårkänslor. Förutom de låga temperaturerna och något för kyliga vindarna var det en perfekt dag att spendera vid havet. Och även det bästa sättet att råda bot på efterskalven efter vinintaget i lördags kväll.
Nu händer det grejor där ute! Grunden till huset har lagts och tre av de fem husen i första etappen är redan uppsmällda. Kanske inte så pass uppsmällda att det går att bo där, men man ser att hus börjar ta form. Spännande! Nu gäller det bara att ha is i magen i ett halvår till innan det blir dags för tillträde. Så ska vi bara klara av en lägenhetsförsäljning och lite extra klirr i kassan innan dess.
Himme
Ni är vi hemma efter en hektisk, men framför allt förvirrad, jul. Håller jag på att få alzheimer? Schizofreni? Eller bara allmän förvirring? För som om inte julaftons debakel vore nog lyckades jag även tappa bort ett örhänge och röra till biotiden igår. Kanske är jag bara oerhört ovan att röra mig utanför min comfort zone; hemmet.
Men. Nu är vi som sagt hemma igen - med en splitterny TV från mellandagsrean i bagaget. Hela 60 tum tyckte Erik att vi behövde fylla ut väggen med. Jag är lite mer osäker. Ser det inte aningens smaklöst ut? Oavsett vilket står nu teven där den står. På gott och ont. Kanske kommer jag inte utanför dörren imorgon.
Ett styck TV. Plattare än såhär blir det inte.
Poor thing
Lagom till jul trillade en faktura in. Vi flyttar ju till hus (eller radhus för att vara exakt) till sommaren och det är inte gratis. Så nu - mitt i julhandeln, resebokandet och lite för lång tid utan lön - skulle fakturan betalas. Man tackar och bockar. En länsning av alla bankkonton senare var den betald. Julklappar? Det tar vi nästa år.
Tre härliga fakturor. "Bara" den högra återstår att betala.
Inredningshysteri
Vad som har upptagit mina tankar, funderingar, ork och kraft den senaste tiden? Jo, jag har startat en ommöblering av i princip HELA hemmet. Sovrum blev barnrum, vardagsrum blev sovrum, två vardagsrum blev ett vardagsrum. Och så vidare. Och så vidare. Detta kräver inte bara tankeverksamhet och sömnlöshet utan även muskler och uthållighet. Det finns inte en gardin i hemmet som inte har bytt plats en gång eller två. Ingen möbel har lämnats orörd eller utan fundering om den inte egentligen skulle platsa bättre någon annanstans. Såhär i efterhand ett rätt meningslöst projekt med tanke på den korta tid vi förhoppningsvis ska bo kvar i lägenheten. Men nu är det för sent att vara efterklok. Fortsättning - och bildbevis - följer!
Photo shoot
En av veckans jobbigaste aktiviteter har varit att efter förra helgens festligheter städa iordning till onsdagens fotografering. Jag kände mig rentav lättad när fotografen tog sitt pick och pack och tackade för sig. Äntligen kan vi stöka ner igen! I fredags fick jag resultatet och är mer än nöjd. Nu gäller det bara att invänta rätt tid och rätt köpare. Lättare sagt än gjort?
Vardagsrummet - något mer städat än det brukar vara.
Städdagar
En hastigt påkommen, men relativt onödig, visning är inplanerad till morgondagen och städhetsen håller på att driva mig till vansinne. Vi har skräp precis överallt. Var kommer allt ifrån? Samtidigt känns det som en smärre omöjlighet att hålla rent. Och Lilleman är inte ens mobil än.
Gårdagens projekt fick bli att plocka bort allt överskottsskräp medan dagen kommer att ägnas åt vanligt hederligt dammande och svabbande. Hur mycket jag än städar känns det dock som om högarna bara växer. Jag skulle behöva ett rum till alla grejor. Samt ett rejält shoppingförbud!
I ett
Lugnet som jag hade hoppats skulle infinna sig den här veckan lyser med sin frånvaro. Istället går saker och ting i ett. Allt ska vara klart samtidigt. Beslut ska fattas, överlämning ska påbörjas (och gärna slutföras), läkartider ska passas och möten ska planeras och hållas.
Som om inte detta vore nog lyckades jag även boka in en visning av vår lägenhet imorgon förmiddag. En timme innan städerskorna anländer. Jag kan inte tänka mig en sämre timing. Hela kvällen har alltså gått åt till att dona, feja och plocka undan. Och det här är bara grovstädningen. Nu ger jag upp och låter den potentielle köparens fantasi få avgöra hur lägenheten skulle se ut i rent tillstånd. För vi ska ju ändå inte flytta. Eller?
På tapeten
När jag besökte MoMa i New York i december fick en Roy Lichtenstein-affisch följa med mig hem i bagaget. Efter många om och men lämnade jag in den på inramning och efter ytterligare några om och men beslutades det att den lämpade sig bäst upplimmad på en bit papp istället.
Detta var tydligen lättare sagt än gjort för först i förra veckan fick jag hämta ut resultatet. Nu pryder "tavlan" passande nog den del av väggen som jag råkat göra ett stort hål i.
Hejdå julen
Idag städade jag ut varenda litet spår av julen i vårt hem. Trots att det till en början tog emot att göra sig av med alla ljus och lyktor känns det såhär i efterhand oerhört skönt. Det känns som en helt ny epok har börjat. En epok, i vilken vi blickar mot våren. Jag förstår att vägen dit är lång - och inte helt problemfri - men vi är på väg!
Destinationen efter att ha kastat ut både tomtar och troll var att köpa vårblommor. Syrenlila tulpaner närmare bestämt. Kan det bli mer löftesrikt än så?
När katten är borta..
.. dansar hunden på bordet. Ett okänt talesätt, men det var precis vad som hände mig när jag kom hem från jobbet idag. På eget bevåg hade Erik begett sig ut på stan och införskaffat både bord och lampa till sin läshörna. Resultatet blev bordet nedan. En bild säger mer än tusen ord.
Ommöblering
Igår slog jag äntligen slag i saken och tog tag i en av de många surdegar som ligger på hög här i hemmet. Jag flyttade alla bokhyllor, med tillhörande böcker, från ena hörnet till andra väggen. Ett litet meningslöst projekt i sig kan det tyckas, men det blev faktiskt så mycket bättre. Efter diverse omstruktureringar fick även alla böcker plats. Förutom chic-litten, som fick en alldeles speciell plats i en plastpåse som snart ska kånkas ner till soptunnan.
Saker man kan hitta i vår kyl
En helt tom förpackning kokt skinka bland annat. Men är det verkligen lättare att lägga in den i kylen än att kasta den? Svaret på den frågan sitter nog bara Erik inne på..
