Mismatch

I torsdags började jag - i brist på annat - att titta på Bridget Jones baby. Har man sett de första två, som visserligen har ett par år på nacken, är det mer eller mindre ett obligatorium att se den sista. Jag kommer inte ihåg under vilka omständigheter jag såg ettan första gången, men minns som igår när jag 2005 var på bio och såg tvåan. Jag satte nästan ferraribilarna i halsen (ja, det var på den tiden halva nöjet med bion var den JÄTTELIKA godispåsen som medföljde.. till självkostnadspris) av skratt, men jag minns inte riktigt varför. Därefter har jag mer eller mindre likgiltigt zappat förbi filmerna på TV då och då. Och uppföljare brukar ju sällan eller aldrig överprestera. Mina förväntningar på filmen var med andra ord ljumna, men jag måste säga att jag blev positivt överraskad. Mr Darcy är ju alltid Mr Darcy och Bridget, ja hon är Bridget. Kanske inte den BÄSTA filmen jag har sett, men jag skrattade gott mer än en gång och är det en feel-good-film man är ute efter är den helt klart värd att kolla in. Förslagsvis utan sin respektive bredvid sig i TV-soffan.