Me-time
Fast det blev inte så mycket egentid som jag hade hoppats på. Min frisörtid var perfekt planerad; samtidigt som barnen var på förskolan, städerskan röjde hemma och lilleman skulle ta sin dagliga, punktliga tupplur. Just i tisdags ändrades den rutinen.
Istället var han vaken och - vad det kändes som - skrek sig igenom praktiskt taget hela frisörbesöket. Tills hårfönen åkte fram. Mycket stressande!
Men! Mina slitna och burriga toppar fick sig en omgång och jag kan nu med stolthet bära håret utsläppt igen. Fram tills jag börjar tappa det, vilket kanske sker inom en inte alltför avlägsen framtid.
Var det någon som sa slitna toppar? Och inte bara slitna, utan även blekta och otroligt voluminösa. Hela frisyren påminde mest om ett gammalt kvastskaft.
Uppfräschad och klar, hela två dagar efter frisörbesöket. Tredje gången i rad som jag inte fixar färgen. Det ni ser ovan är alltså så nära min naturliga hårfärg man kan komma. Och förmodligen har kommit de senaste tjugo åren.
Kommentarer
Trackback
