Nostalgi över halva världen
Jag lider av arbetsbrist. Minst sagt. Det här är till och med värre än att sitta unassigned på kontoret, då jag åtminstone kan gå hem på lunchen eller smita ut på stan. Jag tackar dock teknikens under för internet och surfar runt på alla sidor jag kan komma åt. Av en tillfällighet hittade jag min gamla resedagbok online. Jag blir nästan tårögd när jag läser och tänker tillbaka på den tiden. Inte enbart på grund av mina oförsvarbart smala ögonbryn, min fåniga svengelska eller min totala brist på självinsikt. Nej, det är nostalgin som väller över mig. Jag har i drygt ett års tid försökt intala mig att min bästa tid är nu. Nu! Men när jag läser detta blir jag osäker. Tänk om min bästa tid var då? Tiden innnan jobb, karriär, hus och barn började jaga oss till döddagar. Tiden när allt var så bekymmerslöst och avslappnat. Jag vill tillbaka! Snorkla, dyka, segla och surfa. Sola, skratta, träffa nya människor och uppleva exotiska platser. Vara bekymmerslös. Se bekymmerslös ut. Se ung ut. Jag sammanfattar i ett bildregn. Åh, ungdomen - vart tog du vägen?
Devil in disguise. Babyhull och brist på ögonbryn, men ack så glad!
23-årsdagen. Klänningen finns kvar, men den oskyldiga uppsynen? Borta!
Rookie. Första gången på en longboard.
Underbara, underbara Lake McKenzie.
Whitehaven. Ta mig tillbaka!
