Mismatch

Jag kan såhär i efterhand inte förstå hur jag ens kunde överväga att tycka att det var jobbigt att vara hemma med ett barn. Tyckte jag ens det? För det måste vara det absolut softaste som finns. Inga måsten eller tider att passa förutom ett och annat besök på BVC. Sova när barnet sover och lämna över barnet till pappan när han kommer hem från jobbet. Nu däremot. Nu är det andra bullar. Victor ska upp, äta frukost, klä på sig och komma iväg till dagis samtidigt som lillasyster ska hålla sig mätt, nöjd och helst sovandes i vagnen. Väl hemma måste jag försöka få bukt med det kaos som dragit över huset innan det åter är dags att hämta Victor. Och då börjar det riktiga pusslet. Då ska jag leka med Victor, mata lillasyster och laga mat. Bland annat. När Erik väl kommer hem känns det som en befrielse. Men jag antar att var sak tar sin tid. Snart hoppas jag att Victor blir lite lugnare med sin syster och att jag inte längre är livrädd för att vara ensam med dem båda.. Gärna lagom tills Victors sommarlov börjar om en dryg månad.