Mismatch

Efter fem och ett halvt år som mamma undrar jag när jag senast fick en hel natts god sömn? Och inte bara en eller två utan veckor av ostörd åttatimmarssömn? Det är ju inte undra på att man känner sig lite... dum ibland. Kanske inte stendum, men stapplande i resonemang, en oförmåga att hålla tråden i diskussioner och avsaknad av wit. Ja, fyndighet. Jag tyckte ändå att jag en gång i tiden var både smart och rolig. Åtminstone vid enstaka tillfällen. Numera är de tillfällena mer sällsynta än svensk regeringsbildning. Att anklaga mig för att vara smart tror jag inte att någon skulle våga göra nu för tiden. Och min fråga lyder; beror det på sömnbristen? Eller barnen? Eller har jag bara gått och blivit tråkig? Och lite korkad. Är det såhär jag ska vara nu? En person som folk suckar lite uppgivet över att bli placerad intill på middagsbjudningar. En person som man pratar om rabattcheckar på blöjor eller Meghan Markles senaste gravidklänning med, eftersom man tror att det är ungefär vad min hjärna klarar av. Eller kommer det att vända? Kommer jag inom - vad jag hoppas - en snar framtid kunna tänka klart en hel tanke och föra ett framgångsrikt samtal om, låt oss säga, skotten i Ådalen eller mumble rap? Eller är jag för evigt förvisad till "mammahörnan" där barns olika framsteg diskuteras in i minsta detalj? Låt oss för Guds skull hoppas på det förstnämnda.