Mismatch

Det är svårt att prata om, tänka på eller skriva om någonting annat än Ukraina nu för tiden. För fyra veckor sedan invaderade Ryssland - med full kraft - grannlandet Ukraina i en helt oprovocerad attack. Sedan har det fortsatt, men Ukraina håller - än så länge - upp ett imponerande motstånd. Från att ha följt varenda liten notis om kriget har jag börjat sålla. Med råge. Att ständigt bli påmind om krigets offer, en maktgalen - GALEN - ryss och alla människor som far illa blir för mycket. Jag har en ständig klump i magen och hoppas och ber till högre makter om ett snabbt slut. Eller har vi inte ens sett slutet på början av detta än?

 

EU, USA och FN svarar med fördömanden och sanktioner mot Ryssland. Rejäla sådana. Det är dyrt att kriga och ska dyrare bli om man inte har tillgång till världsekonomin längre. Instagrammers och influencers svarar med att skicka virtuella hjärtan (tack!) och oligarkerna gråter floder när de inte längre har tillgång till Londons finansmarknad, franska rivieran och jetsetlivet de en gång kände. Putin då? Han verkar i det närmaste oberörd, men oberörd kan väl ingen vara i ett sådant här läge. En fullblodspsykopat vi inte sett maken till sedan Hitlers eller Stalins tid. Var ska han sluta? Kommer kriget att sprida sig? Måtte hans resterande tid vid makten bli kort. Måtte Ukraina och Europa gå starka och enade ur det här. Måtte krigandet - det meningslösa krigandet - och det än mer meningslösa dödandet få ett snabbt, snart slut.