Mismatch

Idag är sista dagen på såväl februari som på sportlovet. Inte för att det har blivit så mycket av varan sport för min del under veckan som gått, men jag lyckades med gott samvete ta ut en ledig dag i fredags. Och så har jag ju skjutsat Victor till diverse tennis- och basketträningar OCH jagat lite Pokemons tillsammans med vederbörande. Jag har dessutom lyckats dra på mig min första förkylning på över ett år. En ganska klen sådan, men ändock. I dessa tider ska man ju testa sig för Covid-19 vid minsta symtom och så gjorde även jag. Provsvaret visade dock negativt och efter att ha funderat över om jag kan ha gjort något fel vid den vidriga självprovtagningen insåg jag att det helt enkelt finns vanliga förkylningar också. 

 

 

Beviset! Det betyder att barnen kan gå till förskolan och att jag fortfarande är mottaglig för smitta. Förmodligen. 

 

Innan mitt halsont blev too much to handle njöt jag av att smyga upp en morgon utan att någon skulle iväg på träning eller till jobb och skola eller bara stressa iväg i största allmänhet. Så pass mycket att jag satte en deg och bjöd familjen på nybakat bröd när de vaknade någon timme senare. Det KAN ha varit en engångsföreteelse. Det KAN hända att jag förväntar mig något i retur för detta. 

 

Och vädret har svängt. Från att ha varit isande minusgrader, snö och is på sjöarna kom de första vårtecknena; små blommor i rabatterna, tvåsiffrigt på termometern och gympaskor på fötterna. Vi var så glada att vi till och med invigde grillen och åt lunch utomhus igår. 

 

Men säg den lycka som varar. Den arktiska kylan är redan på väg tillbaka och nästa vecka väntas minusgrader igen. Men jag har i alla fall fått en försmak på våren, solen och ledigheten. Om en månad är det dags för min favorithögtid påsken. DÅ måste det väl ändå vara vår på riktigt!?

 

I tisdags var det äntligen dags för årets höjdpunkt. I alla fall gällande bakverk. Som inte bara jag, utan även alla konditorier och caféer har laddat för sedan nyårsdagen. Jag pratar naturligtvis om fettisdagen. Men som alla varannan-tisdagar inledde jag förmiddagen med frukost på Espresso House för att sedan kila upp till gymmet - en tid då det faktiskt nästan är helt folktomt. Man måste ju göra sig förtjänt av sin(a) semla!

 

Stång modell tyngre (?) skulle lyftas och pressas med. Och fotograferas, tydligen.

Barnen var uppklädda till tänderna och kände av feststämningen. Förutom Otto, som var livrädd för alla tidiga fyrverkerier..

Han var desto mer förtjust i nyårshatten. Är det fest så är det!

Tomtebloss hör såklart nyår till. De vuxnas efterrätt bestod av hallon, citrongrädde, turkisk peppar (jo, faktiskt!) och maränger. Barnen fick marängsviss, följt av godis. 

Vi skålade in det nya året i champagne redan innan middagen. Till tolvslaget kan man ta någon billigare sörja!

Endast de "vuxna" höll ut till tolvslaget. Smååringarna gick och knöt sig någon timme tidigare, men Victor var superpigg och imponerad av alla fyrverkerier. 

Mindre pigg var han kanske dagen efter när vi åkte till Bokskogen för att grilla och andas skogsluft. Barnen, som inte bara vänt på, utan rentav sprängt hela dygnet, slocknade som små ljus på vägen hem.. 

.. och höll sig sovandes. Sedan var nyår över och vi har ägnat en stor del av tiden till att försöka återgå till vanliga rutiner och återskapa en något sånär normal dygnsrytm igen. Eller; vem försöker jag lura? Jag tror att vi alla njuter av sovmorgnar och lata dagar trots att det ska bli obeskrivligt skönt när skolor och jobb drar igång igen. 

Vi började dagen med avslutningen på julkalendern, följt av paketöppning av innehållet i strumporna, frukost och allmänt mys. Sedan fick de stora barnen gå ut och leka medan jag och Otto gick till Ica för att vila upp oss inför vad som komma skulle respektive inhandla den sista julmaten. 

Victor hade även högläsning ur den sista boken i Pixi-kalendern. Högtidligt!

Och jag lyckades knäppa en inte alltför dålig bild av alla barnen - finklädda framför granen. Synd att jag inte hade denna till årets julkort. 

Det åts julmat i mängder. Både till lunch och middag. Och därefter. Efter denna jul vill jag aldrig mer se, tänka på eller än mindre tillaga julmat igen.

Efter Kalle Anka och ett välkommet besök av mormor, som lämnade finfina julklappar kom tomten. Så efterlängtad! Otto grät av rädsla medan Alice och Victor tyckte att årets tomte hade många gemensamma beröringspunkter med deras pappa... 

När jag tröttnade på att ha packat upp cirka femtusen bitar av omslagspapper, åtskilliga kartonger och mängder av presentsnören svidade jag om inför kvällen. Trots att vi firade själva kan man väl få klä upp sig? 

Det var inte bara barnen som hade varit snälla i år. Jag fick det här fina armbandet från Tory Burch. Tack tomten!

X antal kilo julmat i magen senare, följt av  timmar av lek med julklapparna avslutade vi kvällen med att ta en familjebild. Efter oändligt antal försök med självutlösaren fick vi till en där alla 1. fick plats och 2. tittade in i kameran. Lycka!

När barnen äntligen hade somnat kom dagens verkliga höjdpunkt; jag svidade om till myskläder och såg i lugn och ro en julfilm (som jag sedermera somnade till..) i soffan. Njöt av lugnet efter stormen och den - trots allt - lyckade dagen. Skönt ändå att det är ett år till nästa gång!

Det är viktigt att ha nybakta bullar lagom till lucia. Den första batchen, som vi bakade till första advent, är redan slut. Alice var en duktig, men inte speciellt tålmodig hjälpreda. 

På luciamorgon smög vi upp, tittade på luciatåg och julkalendern och åt sedan en stor och god frukost som avslutades med ovan nämnda bullar. Sedan var det dags för barnens aktiviteter. Ingen rast, ingen ro. 

Alices avdelning lussade för småbarnsavdelningarna dagen efter lucia. Det var en glad och uppspelt lucia, som gärna körde en repris framför granen på kvällen. 

Nästa år hoppas jag att allt är som vanligt och att vi kan få komma och titta på uppträdandena på plats igen. Det väntas även ett rejält baluns hoppas jag, då min syster som fyller 40 år (!!) då!

Innan jag hann blinka var det första advent. Eller jag hann visst både blinka OCH adventspynta hela huset. Utan någon större hjälp från någon annan - på gott och ont. Mysigt blev det i alla fall när alla lampor slutligen var på plats, tillsammans med Frösö kyrka och krubban. Ännu mysigare blev det i söndags när det doftade nybakade lussebullar och glögg i hela huset. Det blev - såklart - inget storslaget adventsfirande, men det blev bra ändå. Familjemys deluxe!

 

 

Så mycket julkänslor på en och samma bild. Notera A- och V-lussebullarna, tilläganade och tillverkade av de två äldsta barnen.

Ingen jul utan Frösö kyrka! Och en malplacerad jultomte med renar. Svårt att hålla fingrarna borta från denna kreation för många små familjemedlemmar. 

 

Hur som haver. Jag ställde klockan på sex och hoppades på det bästa. Det var inte igår jag gick upp så tidigt. Mysigt ändå med ett helt mörkt och tyst hus i ett helt mörkt och tyst kvarter. Sedan trampade jag iväg till gymmet och rev av ett 45 minuter svettigt pass. Och det kändes så skönt efteråt. Framför allt när jag kunde slänga mig i duschen med vetskapen om att det är fredag och dagens träning redan är avklarad. 

Det man inte vill mötas efter en sådan bra start på dagen är ett frukostkonto som ekar tomt hemma. Vi kör - sist på bollen-  Linas matkasse den här veckan, vilket har gjort att vi nästan inte har handlat någonting under veckan som gått. Inklusive frukost, tydligen. Men skam den som ger sig. Jag slängde på mig myskläder och svängde förbi ett julpyntat Gateau, där det införskaffades färska frallor, croissant och lyxkaffe att avnjuta på hemmakontoret. En mycket god start på helgen!

Far och alla barnen i olika konstellationer. Längst ner i ålders ordning; Victor, Alice och Otto. Otroligt hur de kan ha sina egna drag i så tidig ålder. 

Och så fars dags höjdpunkt, enligt vissa. Creme brûlée-pajen, som jag kämpade med hela eftermiddagen. Värd varenda dyrbar minut. 

På jobbet, som jag inte vet när jag kommer att återse. I en kofta med dinosaurieknappar, som gör att barnen tycker jag är lite cool. Med betoning på lite. Och se vad som händer när min frisör är mammaledig - håret utom all kontroll. Bara en månad kvar till nästa besök!

Ett annat besök som hänger på en skör tråd är det på gymmet. Känns ju lite skakigt att springa dit och svettas just nu, men visst borde det gå om man spritar ordentligt och håller avstånd? Se så tomt det var i söndags till exempel! Pre nya rekommendationer. 

Det var Halloweenfest på förskolan. Alice rotade fram en häxutstyrsel och blev en klassisk zombievampyrhäxa, medan vi hittade en gammal skelettdräkt till Otto. Det känns alltid bra när kläder har använts av alla tre barnen. 

För att göra något kul på höstlovet åkte vi in till stan och gick på Pinchos tidigare idag. Pinchos kanske kostar mer än vad det smakar, men konceptet är ju tacksamt och barnvänligt. Sedan tog vi en tur på stan för att rasta barn. Här ovan i full fart med att spionera på pappa. Han märkte nästan ingenting. 

Därefter bar det av hemåt för att fira en annorlunda och coronasäkrad Halloween. Jag fäste klubbor i en pumpa, så att barnen slapp ringa på. För våra barn anordnades en skattjakt skala mindre för att hitta belöningen och det man egentligen är ute efter - godiset. 

Mer än halva oktober har passerat och hösten är här med besked. Det märks inte minst på de kyligare temperaturerna, men också på den torra fläck i ansiktet jag får varje år det börjar bli kallt ute. Jag har inventerat garderoben - ut med sandaler och svala sommarkläder och fram med tjocka tröjor och boots. En hel del åkte även till återvinningen. Så skönt!

 

Jag lyckades gräva fram den här gamla Dagmartröjan, som jag invigde i Stockholm för ganska exakt tre år sedan. Jag gillar den inte mindre nu. 

 

Och det är inte bara min garderob som har inventerats. Även för barnen ska vinterskor, vantar, mössor och överdragsbyxor uppdateras. Stackars lille Otto får ärva allt. Mycket rosa blir det, som han bär upp med bravur. 

 

Såhär gullig är han till exempel i storasysters gamla jacka. 

 

Det har inte enkom varit dåligt väder och svala temperaturer. Hösten har även visat mig varför den är min absoluta favoritårstid. 

 

Kanelbullens dag avnjöts utomhus. Tanken var från början att gå på fik, men då allt var slutsålt landade vi på en bänk i solen med bullar och saft från Ica istället. Min plånbok tackade och bugade. 

 

Igår drog vi till Slättarps utanför Trelleborg. Efter lunch och lek blev föräldrarna, som en del av det sistnämnda, satta i fängelse och fick inte lämna trästocken. Vi klagade inte, utan tog - som sig så bör - chansen till varje vila vi får. 

Snart är att följa med mamma till affären dagtid ett minne blott. HOPPAS jag. Min Gud, vad jag hoppas att han inte blir hemskickad. 

Nästan frisk firas med ett glas vin och massvis av sushi. Vad annars när jag äntligen inte längre var sugen på soppor och milkshake?

Samt ett besök till Vellingeblomman. Mommy needs a new pair of... planteringsjord och citrusnäring. Det lyser verkligen igenom på bilden hur roligt barnen tyckte att det var. 

Efter en alldeles för bra vädermässig start på sommaren kom det första bakslaget. Regn och ett par enstaka plusgrader (nåväl, det känns så) nästan varenda dag. Den lovande sommaren och Afrikavärmen är ett minne blott. Jag går på semester på tisdag och är inte glad. Jag hatar att jaga värmen och att ta vara på varje solig sekund hela sommaren.  Att halvt om halvt frysa ihjäl bara för att sitta utomhus och äta för sakens skull. Att ta med sig en tröja vart man än ska. Till hela familjen. Ja, ni fattar. 

Men vi hade som sagt ett par underbara varma dagar i slutet av juni. Som ett exempel badade jag tre dagar i rad. Otroligt!

Brygga 9 var inte helt coronakompatibel, men jag förstår varför. Underbara temperaturer i vattnet. 

En fredagskväll köpte vi pizzor från Mastio, korkade upp en flaska Prosecco och njöt av utsikten. Tröja överflödig. 

Sedan åkte vi till Mölle för fler salta bad. Vi var inte de enda som tänkt den tanken.. Men härligt var det. En försmak på den riktiga sommaren, trodde jag. En härlig start på en Corona-deppig vår. Men icke! Juli är hittills kallare än genomsnittet och köldrekord har uppmätts på flera håll. Ingen bestående bättring i sikte. Men! Nu tar vi nya tag. Vad gör det om sommaren regnar bort? Vad gör det att vår mysiga Ölandsstuga blev inställd av värden och allt annat nu är uppbokat? Vad gör det att barnen redan klättar på väggarna hemma? Vi tänker positivt. Vi blir i alla fall inte rynkiga... Inte av solen i alla fall. 

Men det var längesedan jag skrev och jag ska försöka ge en recap i kronologisk ordning. Först ut: nationaldagen och underbara Bosjökloster. Trots att vädret lämnade en del att önska fanns där en hel del att göra; linbana, frigående gotlandsruss och fantastisk natur. För att nämna några saker.  

Linbanan och inuti en tusen år gammal ek. 

Alice var modig och vågade klappa hästarna, medan Otto snarare fascinerades av alpackorna. 

Efter ett långt uppehåll var det dags för ett efterlängtat och välkommet inslag av de tidigare så traditionsenliga tjejmiddagarna. Hoppas de är här för att stanna igen - Corona till trots. 

Victors första skolavslutning! Inte alls som vanligt i och med pandemin, men ändå glad och stolt och inte alls medveten om något annat sätt att fira skolavslutning på. Nu är det fritids för hela slanten innan simskola, tennisskola och fotbollscamp tar vid. Själv har jag nedräkning till konfirmationslägret. I tre veckor! Dock ett tag kvar till dess. 

Kusin Wilhelm fyllde en hel hand och vi var där på kalas. Första kalaset på länge! Som tur var soligt och fint och jag slapp allt vad kindpussar heter. Inget ont som inte för något gott med sig!

Alice är redo för midsommar och om jag bara blir hälften så söt själv är jag nöjd!

På helgerna rullar barnens aktiviteter på och idag var det avslutning på Alices dans. Nästa vecka är det simskoleavslutning och veckan därefter terminsslut för tennisen. Äntligen blir det lite luft i schemat på helgerna, vilket bådar gott för våriga utflykter. Om hälsan håller, vill säga. 

Alice var allvarlig när hon uppträdde och lika allvarlig när hon tog emot sitt diplom. Det här skojar man inte bort. 

Både Victor och Otto har gjort stora vårklippet. Nu hänger ingen lugg i ögonen när eller om värmen kommer. Skönt!

Det var otroligt längesedan jag bjöd på ett blogginlägg i allmänhet och en dagens i synnerhet. Så here we go. På toaletten på Slättarps gård förevigade jag min outfit efter en sämre räksallad. Tröja från Carin Wester, jeans från Lois och urgamla ballerina från Rizzo. Samt väska, tillika julklapp, från Mulberry. Väskan kommer alltså därifrån. Julklappen kom från Erik. 

Over and out!

Alice fick sång och presenter på sängen, jordgubbstårta och en sparkcykel. Bland annat. 

Bröllopsdagen firades i Kullabygden. Lunch på Tunneberga gästgiveri och kaffe eller saft på Flickorna Lundgren på Skäret. Mysigt. Och dyrt!

Utöver det har vi som sagt ätit. Äggjakten var den absoluta höjdpunkten på hela helgen, tydligen. Nu har jag en månad på mig att vila - och banta - till nästa födelsedag. 

Vi kan vänta med att konstatera att mitt näst intill obefintliga bloggande det här året har fått en revival och istället fokusera på livets dryck; kaffe! Vad vore egentligen livet utan kaffe? Vad vore livet med kaffe, som är så äckligt att det i princip är odrickbart? Inte mycket, är svaret på båda frågorna, men den sistnämnda har jag verkligen tvingats ställas inför de senaste månaderna. Automatkaffe är vidrigt, men det finns olika grader i helvetet. Nu har jag tröttnat. Tar med mitt egna presskaffe och tillhörande kaffepress. Så enkelt, så smart. Att jag inte kommit på detta tidigare. 

Julen kom. Och den gick. Helt plötsligt är det bara två dagar kvar av 2019 och jag har gjort absolut ingenting på jullovet. Hur skönt som helst!

Julafton blev lyckad! Det var förväntansfulla barn i farten redan på lillejulafton, för att inte säga redan på lucia. Men så började det äntligen närma sig. På kvällen den 23:e fick alla barn öppna varsin klapp. Lyckan var total!

Efter lunch hemma kom tomten på snabbvisit och alla klappar under granen fick öppnas. Därefter promenerade vi bort till mormor, dit en annan tomte också hittade oss. Fler julklappar! Kan det bli bättre?

Tomten hade dock bråttom vidare till nästa familj och efter en hetsig julklappsöppning var det dag för middag. Och lek! Erik fick agera förste lekman.

 

Vi lyckades även knäppa en bra bild på alla kusiner. Trots att småttingarna verkade vilja gå hem och hade satt på sig skor. 

Ingen jul utan systrarnas årliga julbild. Den åker upp på alla sociala medier. En tradition att hålla hårt i. 

Nu laddar vi batterierna för nyår! För en gångs skull håller vi i taktpinnen hemma hos oss, vilket på sätt och vis känns rätt skönt. Barnen kan gå och lägga sig utan att behöva förflyttas senare och vi slipper tänka på transport till och från festen. Vi måste dock tänka på tusen andra saker, men det blir nog kul. Vi säger att det blir kul!

I tisdags fyllde mamma 70 år och vi åkte till Köpenhamn för att fönstershoppa och äta en bättre lunch. På kvällen var det släktkalas på plats. En riktigt lyckad dag!

Först passerade vi hotell D’Angleterre, där julskyltningen var i full gång. Det var även en mysig julmarknad på Kongens Nytorv. Jag ser ju faktiskt inte klok ut på bilden, vilket till mångt och mycket har att göra med kombinationen kappa, byxor, skor. Mina skor gick nämligen sönder när vi gick av tåget och på just den här bilden kör jag låneskor av syster. Så det är så. 

Fisklunchen på Café Victor gick inte av för hackor. Hur har jag aldrig varit där tidigare? Fantastiskt ställe! Fantastisk mat!

Dagen avslutades som sagt med att mormor firades hemma hos sig med snittar, tårta och bubbel. Kusinerna sammanstrålade, men en vägrade vara med på bild...

Såhär kan 70 också se ut! 

Att inleda första jobbveckan efter semestern på en torsdag var en fullträff. Två dagar - sedan helg igen! Kanske den sista med riktigt fint väder. Jag fick min försenade födelsedagspresent av Erik - en SUP-bräda. Eventuellt mer en gåva till honom själv än till mig. Högst eventuellt. 

Han paddlade på. Till ön och tillbaka. Jag paddlade också, men det ville ingen föreviga. 

Vi som stannade på land hade inte tråkigt mellan badvarven. Sedan blev vi hungriga; åt lunch, köpte glass och tog en promenad. 

Det var en helt fantastisk lördag och en nästan lika fantastisk söndag. Den spenderade vi dock på Ribban, där det fanns aktiviteter för ALLA, men framför allt för barn i talför ålder. 

Skumbad och hoppborg, för att nämna några saker. Sedan var det måndag och dags för jobb och tillhörande bokslut. Jag har dock hunnit med en del annat skoj ändå. Lunch på stan, bokklubb i Trelleborg och grillmiddag på altanen. I elfte timmen - sista fredagen för i år - hann vi även med ett efterlängtat besök på Sommarlov! Barnen var eld och lågor. Malin, Alex och Sommarskuggan på samma ställe. På måndag sitter vi bänkade vid sändningen.

Glada barn med alla programledare på inspelningsplatsen. 

På kvällen grillade vi korv, hamburgare och drack vin på altanen. Kan ha varit sommarens sista grillning. Samt sista utemiddag. Jag ska dock inte klaga. Det har varit en fin sommar!

I bilen på väg uppåt landet. Fortfarande vid gott mod och inte jättetrötta på att sitta i en bil. Än. 

Vi stannade till vid Brahehus för lunch och rastning av barnen i slottsruinen. Och för att se utsikten över Visingsö. Sedan tutade vi vidare. Ingen rast, ingen ro. 

Det var fullt ös i poolen nästan hela tiden. Jag har kommit fram till att jag absolut inte vill ha pool. Inte bara för att man ska ha koll på sina egna barn, utan även grannbarn och annat löst folk som vill bada. Huvaligen! Bortsett från det; mycket härligt!

En eftermiddag åkte vi in till Skansen för att titta på - och klappa! - djur samt ägna oss åt diverse lekar. På en snöskoter och i en gammal lada, till exempel. 

Där vi bodde fanns en strand. Och en hund! Alice lyckades övervinna sin rädsla för båda och älskade till slut badandet och hunden lika mycket!

Otto var också med och fick ta sig ett par dopp mellan varven. En mycket energisk ung man.

På vägen hem stannade vi till i min gamla hemstad Nyköping för lunch och allmänt flanerande på bekanta gator. Bekanta för mig alltså. Men barnen, som var här för andra året i rad kände igen den fina blomnyckeln och gjorde sina infamösa poser framför den. Själv höll jag god min. 

Sedan var det raka vägen hem och höjdpunkten med hemkomsten - min egna säng. Jag läste avundsjukt någonstans att Serena Williams flyger med sig sin egen säng på alla sina tävlingar, men jag känner inte riktigt att jag har har uppnått statusen att ägna mig åt den typen av divaliteter riktigt än.