Sommarlov
Sommarlovet rullar på och det är HÄRLIGT. Vi har hittills hållit oss hemmavid med små avstickare till höger och vänster. Tjusningen med Skåne är ju just att allt är så lättillgängligt.
Vi har köpt en pool. Liten, men trivsam. Och högt älskad att svalka sig i varma sommardagar när utflykt inte står på agendan.
Efter dopp passar det väl bra att ta sig en pannkaka eller två. Eller ett helt lass. För att sedan plaska vidare.
I onsdags åkte vi till Mölle. Jag älskar Mölle! Känslan när man kör in i byn får mig att vilja sälja allt jag äger och köpa en stor villa längs Strandvägen på Mölle istället. I februari är jag inte fullt lika sugen.
Just denna gång nöjde vi oss med en lunch på Mölle Krukmakeri. Fullt av folk och servicen var därefter, men UNDERBAR ambiance på hela stället. Bara den är värd ett besök.
Efter lunch blev det bad för de som ville. I Solviken finns det en barnpool precis vid havet. Snäppet bättre än hemmapoolen. Och så är ju utsikten på Mölle oslagbar.
Idag var vi på överskattade Österlen. Igen! Jag ville få revansch på Örum 119, där vi inte fick plats sist. Jag har tydligen ingen stolthet i sådana här sammanhang. Glad var jag när jag fick pizza och kaffe i magen. Och bilden till trots är detta det
enda jag har i magen. Otroligt osmickrande passform i klänningen när jag inte sträcker på mig ordentligt.
Otto var tvungen att ta ett viktigt telefonsamtal.
Här har vi hela barnaskaran i gräset. Mycket mutande bakom denna bild.
Nu återstår nästan två veckor av min semester och mycket annat ska hinnas med. En bilresa till Stockholm! En födelsedag! Överraskningar? Oavsett vad så stannar såväl familjen Stam som skattepengarna i Sverige.
Torsdag!
Jag har upplevt mer spännande torsdagar, det har jag. Men också mer o-spännande. Så förutom en dag fylld av jobb har jag cyklat hem, lagat mat, sprungit en runda (!!), pustat ut och ordnat cirka en miljon ärenden. Alltifrån nattningar till bankärenden
och bad av smutsiga barn. Varför bad?
Jo, det har varit förskolans dag! Med tillhörande ansiktsmålning, lekar och tävlingar. Victor vann kasta stöveln. Jag hade inte hjärta att påpeka att det är den näst vanligaste orsaken till helkroppsförlamning. Den vanligaste är bilister som knäpper upp
bältet efter att ha voltat med bilen. Det KAN vara så att det jag skriver inte stämmer helt. Men typ.
Om jag gjort mig förtjänt av det där vinglaset? Jajemen! Jag hade ju sprungit och allt. Andra gången för i år. 5 kilometer, sedan var jag helt slut. Kan också tillägga att det inte blåste lite. Första löprundan som de sista kilometrarna gick bra
mycket snabbare än de första.
Vad mer är nytt? Ja, förutom att 25 manliga delstatssenatorer i Alabama har röstat för ett synnerligen kontroversiellt lagförslag gällande ett abortförbud. Kort sagt; abortförbud, även vid incest och våldtäkt. Blessed be the fruit. Hur
kan någon man - eller kvinna för den delen- ta sig rätten att bestämma över en annan människas kropp? Jag kan inte säga det bättre än hejhejvardag.
Och nu? Nu laddar jag för fredag och en helg med 40-årsfest, dansuppvisning och simavslutning! Även nästa vecka blir fullspäckad. På ett positivt sätt!
Påsken är över
Sedan ett bra tag tillbaka, får man väl tillägga, men jag ligger efter på alla fronter. Så här kommer påskinlägget. Påsken i sig var väl relativt medioker, men vädret var fantastiskt och jag njöt av lediga dagar tillsammans med barnen.
Efter jag äntligen jobbat klart på skärtorsdagen gav vi oss ut i solen. Jag hade underskattat värmen och tröjan åkte av fortare än kvickt.
Några som inte underskattat värmen gick hand i hand längs havet till Limhamns glassmejeri. Ibland bästa kompisar, ibland inte.
Sharing is caring. Någon annans glass är alltid godare än ens egna.
Och jag fick dela med mig till den här lille - vad som skulle visa sig vara - glassälskaren. Jag vill verkligen slå ett slag för Limhamns glassmejeri på Dragörskajen. De har gjort det så fint där, ett helt torg med bänkar och en trappa att
sitta och njuta av solen på.
Det har varit mycket picknickar och parkhäng. Mat och lek - kan det bli bättre?
Det kan i alla fall bli sämre. För är man ute en hel dag och grisar runt blir det raka vägen ner i badkaret. Tre små grisar.
På långfredagen ägnade vi oss - förutom ovan nämnda aktiviteter - åt påskäggsjakt. Här sitter två nöjda påskäggshittare och äter upp dagens skörd.
Påskafton spenderades hos mormor. Mer mat och mer godis! En härlig dag med hela familjen. Förutom Erik, som valde att spendera hela påsken i Nice. Förmodligen för sista gången.
Och nu är påsken över och valborg står för dörren. Ingenting med den här dagen skiljer sig från någon annan jobbdag, förutom ett lugnare tempo på kontoret. Att det pågår vilt firande bara ett par mil bort känns... avlägset.
Firandet fortsätter
Om förra veckan var galen har den här veckan minst sagt gått i samma anda. Med mötesbonanzor på jobbet varje dag, tjejmiddag, två födelsedagar med allt vad det innebär och en bröllopsdag har tempot hållits uppe. Däremellan har jag försökt
klämma in lite träning, matlagning, tvätt och tja, livet. Nu avslutar vi veckan på topp. Två i familjen är ett år äldre och en väntar OTÅLIGT på sin födelsedag om en månad. Kyligt aprilväder har dominerat veckan, men när vi intog en bättre pizzamiddag
på mysiga Mastio ikväll fick jag hopp om våren. Igen. Kan man hoppas på en härlig påsk?
Alice fyllde 4 år i onsdags. Väcktes av skönsång, fick presenter i sängen och blåste ut ljus - ivrigt påhejad av storebror.
I lördags hade vi bröllopsdag. 6 år! Vi firade med en barntät lunch på Kajuteriet och en barnfri (nåja, i alla fall vid matbordet) middag på kvällen. Sedan omtalade Störst av allt på Netflix. Krångligare än så behöver det inte göras.
Och idag fyllde Erik år. Fick skjorta, te och frukost på sängen innan jag och Alice begav oss till gympa. Efter Victors simskola tog vi en gemensam promenad till Mastio, där vi intog födelsedagsmiddagen. Otto var tydligen fokus för mina bilder. Påskfin
och allt.
Nästa vecka är det mycket riktigt påsk. Skönt, men stressigt. Jag har hur mycket som helst att göra på jobbet, men hoppas på ett par effektiva dagar. Det vill säga att andra är tillgängliga OCH behjälpliga. Och så kommer ju en - kanske årets
- höjdpunkt tillbaka. Säsongspremiären av Games of Thrones. Minns NÅGON något från tidigare säsong...?
Vår i luften
Efter förra årets långa skräckvinter känns det skönt att våren redan har änlänt i mars i år. Som sig så bör. Den har så sakteliga smugit sig på under veckan som gått, men eftersom jag har haft fullt upp på ALLA fronter var det först igår jag
uppmärksammade våren. Solen! Ljuset! Allt känns plötsligt så mycket lättare.
Igår promenerade vi till eminenta Mastio för att inta en dyrare lunch, som åtföljdes av kaffe i solen för de stora och lek för de små. Därefter blev det lekplatshäng och en lång promenad innan vi helt utmattade trillade hem igen för att ta kväll.
Hela familjen njuter i solen! Nu har vi ställt om klockan och dagen inleddes tidigt med att Victor åkte till Trelleborg på fotbollsturnering innan simskolan och Alice ska snart iväg på gympa. Rutinerna - och aktiviteterna - sitter som de ska!
Glad fotbollskille på paus mellan matcher i Söderslättshallen. Älskar konceptet, men hatar att förlora.
Fredag!
Äntligen fredagskväll! Veckans bästa dag - och tid. Man har hela helgen framför sig och inga måsten - än så länge. Efter denna arbetsvecka, som - i likhet med förra - har innehållit många och långa stressmoment är det så skönt att bara ha en
lugn kväll framför sig. För mig innebär det för tillfället att en färdig sparrisrisotto står på spisen, ett glas rött är upphällt, de stora barnen tittar på TV och Otto ska sova. Så nu väntar jag bara på Erik. Den som väntar på något gott...
From my point of view.
Nyår
Så kom 2019. Ett nytt år, det sista för det här decenniet. Och vilket decennium! Tre barn, två jobbyten, giftemål och husköp. Årtiondet jag blev vuxen, skulle man väl kunna sammanfatta det med. Och trots att 2018 gick i 180 var det väl ändå ett helt
okej år. Kanske inte globalt eller ur ett miljöhänseende, men på det personliga planet. Vår familj utökades med lille Otto och jag lärde mig äntligen att njuta av mammaledigheten. Jag gick ner 19 kilo (efter att ha gått upp 20) och vi hade den varmaste
sommaren i mannaminne. Ett riksdagsval som resulterarde i just ingenting och en vit jul. Och nu ett nytt år.
Nyår firades lugnt hemma. Efter en månad fylld av sjukdomar, ombyggnationer, festligheter och en orolig bebis kändes det bäst. Jag fick fira med dem jag gillar allra bäst - trots att två av dem kastade in handduken redan innan tolvslaget.
Innan handdukarna kastades in var barnen festfina och poserade glatt.
Bäst från 2018. Otto - en liten festprisse.
Varmrätten - den enda rätt som fastnade på bild. Bergtungefilé, gömd under såsen.
Tolvslaget, med två favoriter.
Mellandagarna
Mellandagarna gick, i likhet med resten av året, i ett rasande tempo. Vi hann dock både med Karlshamn, Leos lekland, träning, middagar och uppfyllande av förra årets nyårslöfte. Det var inte alls självklart att jag skulle springa milen under timmen innan
utgången av 2018. Eller göra det över huvud taget. Jag har sagt det förr, men det tål att upprepas. Det finns MÄNGDER av träningsformer jag föredrar framför löpning. Men. I fredags var det slut på ursäkter. En timme till övers och perfekta väderförhållanden.
Nu kan jag inte ens gå nedför trappan.
I lördags hade vi middagsbjudning och jag gjorde en djupdykning i garderoben. Hittade denna spelstopp och ett par glansiga vitaktiga byxor med flera år på nacken. Det ska bli mitt nyårslöfte för 2019; att göra fler djupdykningar i garderoben och använda
det jag redan har.
Och så barnen. De har jullov och är ÖVERALLT. På gott och ont. Jag tycker ju att det är väldigt mysigt att vara hemma hela familjen utan några måsten eller tider att passa. Sovmorgon hela veckan lång! Men en vecka till räcker nog gott och väl.
Mina alla tre. Nästan för svårt att ta in.
Julen är över
Nu är glada julen slut slut slut. För den här gången. Och i år kom jag relativt lindrigt undan. Lagade skinka och risgrynsgröt på lillejul, men brydde mig inte om att steka några köttbullar, koka kål eller köpa någon sillburk som bara blir stående i kylskåpet.
Hur jag hade lyxen att komma undan med detta? Jo, för att julafton firades på annan ort, närmare bestämt i Ystad hos syster med familj. Med tio vuxna och fem barn runt bordet blev det ett glatt och livligt firande. Vi tjuvstartade
dock julen här hemma redan den 23:e med julklappar och den skrala julmat som nämndes ovan.
En av få bilder på hela familjen Stam. Kanske den enda som existerar. Att alla ska bli bra vore väl att önska för mycket. Men att någon mer än Otto ska bli det vore väl rimligt? Tydligen inte.
Det var en lång och olidlig väntan på tomten. IPads till trots. När jag var barn väntade man bara. Och då kom "tomten"* först efter middagen. Som i sin tur inföll efter det obligatoriska kyrkobesöket. Mina barn förstår inte hur bra de har det.
*Under flera års tid uppenbarade sig "tomten" i skepnad av Dracula. Don’t ask!
Så kom han till slut. Tomten. Lång, mjuk på magen och knappt torr bakom öronen. Men ändock en tomte som barnen INTE kunde identifiera som en kändis. Lyckan var total!
Victor, av någon anledning iklädd pyjamas lagom till tomtens besök, var överexalterad och överlycklig. Önskar jag kunde känna så ibland.
Alice med de bästa julklapparna; prinsessklänning och en enhörning. Genustänket i familjen är för övrigt stort.
Och så den årliga julbilden på systrarna. Inte gravida det här året. Bara det är ju värt att fira.
Småkusinerna i tomtenissekostymer. Eller pyjamaser. Otto hatade julen! Skrek mer än han någonsin skrikit i sitt liv. På juldagen verkade han ha landat i eländet. Eller så var han glad för att han snart skulle få åka hem.
Och nu lever vi i limbo mellan jul och nyår. Tiden då man varken vet vilken dag det är, vad man förväntas göra eller vem man är. En förvirrande, men härlig tid.
Firandet fortsätter
Efter lördagens modesta dop väntade fars dag i söndags. Firandet blev dock något mer dämpat än vad som var tänkt från början, eftersom tre av fem familjemedlemmar, inklusive undertecknad, var lite krassliga. Medan jag brottades med begynnande halsont,
hostade Victor och Otto - värst drabbad - var både febrig och ögoninfekterad. Vi lyckades dock uppbåda tillräckligt med krafter för att göra frukost till far i huset och uppvakta honom med presenter, teckningar, ett kort och senare på dagen även middag
på lokal. En bra dag! Minus halsontet.
Hela gänget på Surf Shack. Pappan i sina nya presenter; skjorta och tröja.
Obligatorisk lek med barnen på fars dag. Och alla andra dagar. Som väl också är fars dag!?
Stackars lille sjuklingen med dubbel ögoninfektion. Han var glad när helgen var över och han äntligen fick vila ut. Precis som hans mamma.
Ottos 7-månadersdag i bilder
Det har varit en händelserik - och blåsig - sjumånadersdag för Otto. Efter förskolelämningen i snålblåsten gick vi hem för obligatoriskt chill och kaffesörplande. Otto fortfarande iklädd pyjamas under overallen.
Sedan gav vi oss ut igen för att promenera över till mormor för lunch. Med vin och allt. Jag hade så trevligt att jag glömde bort att föreviga någonting från kalaset.
När syskonen väl var hemma från förskolan fick Otto mysa lite med storebror innan han ville visa upp sina nyförvärvade skills; att backa in under soffbordet.
Jag avrundade dagen med ett träningspass på stans kanske minsta, men även mest folktomma, gym. Det ena tar ut det andra. Svettig blev jag i alla fall. Och rufsig i håret, som synes.
Efter dusch lade jag en ansiktsmask. Jag brukar göra det på torsdagar. Vill väl vara fräsch inför helgen. Eller så är det då jag kommer ihåg det. Och Otto? Han däckade gott i storsängen efter minimalt med sömn och maximalt med intryck under dagen.
Han är så söt när han sover...
Helgen
September sa bara swish och så var den förbi. Det känns som igår jag gick på maskeradfest den första september och imorgon är det redan oktober. Under tiden har dock höstvädret kommit med besked. Tiden utan jacka är ett minne blott, men jag gillar
det ändå. Så länge regn och rusk håller sig borta är jag nöjd. Kyliga och krispiga dagar är något av det bästa som finns. Detta gav mig också en anledning att inviga min nya teddyjacka från Zara. En mysig historia.
Och i helgen har vi äntligen fått återgå till våra vanliga rutiner. Fredagskväll med vegetariska hamburgare, sötpotatispommes och rödtjut. Och en ny serie! La casa de papel, som otippat nog är en spansk serie som verkar otroligt lovande.
Innan hela fredagsmyset inföll var jag ute i förrådet och hämtade in alla barnkläder. Otto växer så det knakar och plötsligt passar inga kläder honom längre. Detta har medfört ett otroligt kaos i hela vardagsrummet. Kläder i slarvigt sorterade högar
blandat med halvtomma flyttkartonger ÖVERALLT. Det får bli morgondagens uppgift att städa bort dem. Hur som helst snubblade jag över denna URGULLIGA leoparddräkt som jag köpte till Victor i Köpenhamn för nästan fem år sedan. Jag var tvungen
att matcha.
I övrigt har helgen mest gått i barnens aktiviteters tecken. Vi är nu äntligen på banan med tennis, gympa, fotboll och simskola igen. Till detta har jag även åkt på en begynnande förkylning som jag verkligen hoppas mynnar ut i ingenting. Så denna söndagskväll
har jag gått till sängs med en god bok och en ljuvlig bebis.
Även ikväll matchar vi visst i våra randiga pyjamasar. Ska detta bli en vana?
Bra fredagskväll
Trots tre förkylda barn och begynnande känningar i halsen för egen del blev det en riktigt bra fredagskväll. Pizza bianco och rödvin. Blåbärspaj och vaniljglass. Och sista avsnittet av värdelösa The Innocents på det. Nu ska jag nog sova gott. Om jag fångade
matkalaset - eller någon del av dagen - på bild? Icke.
Dagens bildskörd i mobilen. Otto äter sina nya strumpor och jag poserar framför spegeln. Egentligen tog jag bilden i syfte att fokusera på mina olikformade ansiktshalvor och olika stora ögon, som jag först nu - vid hela 35 års ålder - har upptäckt,
men vill inte uppmärksamma någon annan alltför mycket på "problemet".
Hemmavid
Sommar i all ära, men för en husmus som jag innebär den lite för många måsten. Jag älskar verkligen att jobb och förskola satt igång igen så att jag kan spendera tid hemma utan dåligt samvete. Läsa lite, städa lite, ta en liten tupplur när Otto sover.
Planera för kvällens middag och eventuella träningspass. Är jag riktigt duktig hoppar jag kanske tuppluren och tränar när Otto sover. Det har inte hänt än, men jag skyller det - som så mycket annat - på värmen. Snart blir det andra bullar! Men först lunchbullar,
eftersom klockan slagit tolv och det vankas lunch. Lyckan i att bara göra lunch till en person är oslagbar.
En lunch från häromdagen när alla vara hemma och skulle utfordras. Sommaren handlar lite för mycket om mat. Efter frukosten ska lunchen planeras och så fort den är undandukad är det dags att förbereda middagen. Idag blir det en något enklare anrättning.
Med det bästa av sällskap!
Don’t mind soporna i bakgrunden som jag inte hunnit ta ut än. En återvinnares vardag.
35!
Inte minst har jag även hunnit med att fylla år under semestern. I år igen! Födelsedagen, tillika årets varmaste dag, spenderades på långa bryggan i Bjärred, följt av bad på bryggan och en underbar middag på Strandhuset i Sibbarp. 35 år nu alltså. Halvvägs
till 70. Samtidigt ser jag fram emot vad som komma skall. Barnalstrandeåren, som till så stor del definierat de senaste åren, är nu förbi. Är det nu livet börjar!?
Lunch på långa bryggan. Rosévin, en skön bris och otåliga barn.
Promenad till Sibbarp och Strandhuset. En vacker solnedgång på vägen. Väl framme fick barnen roa sig med minigolf medan vårt bord iordningställdes. Lille Otto ville också vara med. Såklart.
Juli
Sommaren rullar på - med många plusgrader och strålande sol - och bloggen blir i vanlig ordning liknande. Så! Vad har hänt sedan sist? Vi har haft ett trevligt midsommarfirande, haft sista veckan på förskolan, tillika Alices sista vecka på småbarnsavdelningen,
strandhäng och Karlshamnsbesök. Bland annat. Allt under brinnande fotbolls-VM, i vilket Sverige har gjort otippat bra ifrån sig.
Erik har äntligen gått på semester och dagarna går i ett. Idag åker han dock till Frankrike på "tennisresa" och jag blir själv med barnen i dagarna fem. Priset man får betala för att ungen ska heta Otto och inte Sture. Vi förtröstar dock
inte utan ser fram emot presenterna pappa förhoppningsvis kommer hem med. "Om ni är SNÄLLA" är min ständiga devis till barnen.
Här är någon som är snäll. Lille Otto växer och frodas. Och börjar få ett underbart litet humör. Tarmsystemet har mognat och skriken har blivit mer sällsynta.
På stranden i Falsterbo. Resan som kostade mer än vad den smakade ifråga om tid, energi och sand. Jag påmindes om varför jag hatar sandstränder. Fyra dagar senare är det fortfarande sand överallt. Men barnen trivdes.
På Wägga fiskerökeri i Karlshamn. Anledningen till att jag då och då ser fram emot dessa små resor. En underbar fiskrestaurang vid havet. Min stående beställning är spättafilén. Eriks är den stekta sillen. Smaken som baken och så vidare.
En sten kan väl aldrig slå fel. Här stod vi länge och väl och väntade på att få åka hem..
.. för att bevittna Sveriges bragd mot Schweiz. Vidare till kvarten för första gången sedan 1994.
Igår var vi på Emporia för ärenden och dylikt och Alice lyckades tjata till sig en gullig sommarklänning för femtiolappen. Hon älskar att "hjälpa till" med matlagningen hemma. Inte en måltid lagas utan hennes överseende.
Ensamlunch
Jag har för längesedan kommit ifrån konceptet att äta en macka eller - gud förbjude - filmjölk till lunch, utan måste ha "riktig mat". Det är ju då man är som hungrigast. När jag går hemma och dräller på dagarna finns varken ambitionen
eller lusten att stå och tillaga något avancerat och det är då resterna kommer in. Erik är sällan eller aldrig intresserad av våra rester (eller så glömmer han dem i kylen, hehe) så det blir mer till mig. Idag tog jag till exempel fram fredagens middag;
en vegetarisk chili, klippte på lite koriander och slängde på en skvätt guacamole och en skvätt gräddfil. Tada! Lunchen är serverad.
Ledighet
Jag har äntligen gått på min efterlängtade ledighet. Och eftersom jag jobbade in i det sista känns väntan inte lika tung och lång den här gången, utan snarare välkommen. Igår utförde jag dock ett stressigt besök på Ikea - ett ställe som borde kunna få
vilken förlossning som helst att sätta igång, men icke. Annars har jag en hel del för mig i hemmet. Ja, om baka kaka, vila och tvätta räknas. Jag kan lätt leva med detta ett par dagar till. Den här gången ser jag nämligen inte alls fram emot förlossningen,
utan skjuter den gärna lite på framtiden.. Men ut ska väl ungen förr eller senare på ett eller annat sätt.
Bästa stunden på dagen. Frukost i lugn och ro, istället för att slänga i sig en skål med flingor på stående fot.
Idag bakade jag en kaka. Det har inte hänt på evigheter. Varför? Jag har inte haft tid! Nu har jag tid. Och insåg att det inte var så besvärligt.
Barnen uppskattade också kakan.
21 mars uppmärksammas alla med en extra kromosom. Hur? Genom att bära olika strumpor och visa att olikheter är bra.
Helgen
Helgen har sprungit förbi oss som vanligt. Fredagskvällen, tillika - vad jag tror - dagen då jag gick på ledighet, firades med en stor portion sushi. Jag längtar så tills jag inte längre behöver plocka bort tonfisken eller säkerställa hur laxen är tillagad.
Bara ösa på liksom.
I lördags sken solen förrädiskt, för ute var det iskallt med kyliga och starka vindar. En stanna-inne-dag med andra ord, medan söndagen bjöd på någon plusgrad och mer chans till utelek. När Victor var på simskola och Alice hade en kompis på rummet passade
jag på att sitta ner i två sekunder och beundra solens gång bakom markisen. Markisen - ett tråkigt köp för tre år sedan, men så värt det!
Och nu då? Fyra dagar efter BF och hemma. Det känns som om jag skolkar, men jag har ju faktiskt beviljad semester i tre dagar innan min föräldraledighet kickar in. Med tusen planer och en dålig natts sömn i bagaget får vi se var det hela landar.
Förmodligen inte på BB.
Moster
Helgen innehöll, förutom sjukdomar, även en hel del trevligheter. Förutom ett restaurangbesök på Pinchos och kändisspotting i godisaffären så har jag blivit moster. Igen! Nu längtar jag tills alla infektioner är över så jag kan få träffa det lilla underverket.
Tills bebisbilderna börjar trilla in bjuder jag på denna. Tapas i ny tappning på Pinchos. Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov.
