Juni
Veckorna rullar på och jag har just inte tid med någonting, förutom att jobba, äta, sova. Det är dock inte helt sant. Sanningen är den att jag har tid till ganska mycket, utom just att blogga. Sedan sist har jag både hunnit med 40-årsfest, konferens,
en Stockholmsweekend, klämdagar och massa familjetid. Bland annat. Här kommer en recap.
Systrarna gick på fest och jag hittade ett filter, som jag tyckte var lämpligt att använda.
Dagen efter hade Alice dansuppvisning. I glitterkjol och blommor i sitt hår svängde hon sina lurviga.
Därefter bar det av till Stockholm. Först för konferens med jobbet, därefter utforska Södermalm med bokklubben. Här är vi alla i hissen på väg ut.
Och här njuter vi av ett glas i Vitabergsparken. Kajsas i parken - den enda serveringen.
Efter vi kom hem började mitt nya liv. Spinning på en måndag. Inga onyttigheter, inget vin. Det höll... en måndag.
Sedan var det Eriks tur att vara nyttig. Ett helt marathon kämpade han sig igenom. Sedan kom han hem - sårig och utmattad.
Medan han var iväg åt vi glass i solen. Alla var med!
Sommaren kom.. och gick.. och kom igen. Just nu är läget lite oklart. Men vi fick en halv stranddag i förra veckan och de modiga badade till och med. Jag tillhör inte den skaran. Obviously.
Det gjorde inte heller den här killen, även om han uppskattade att pilla på stenarna. Allt som gör en smutsig!
Nu är nedräkningen till semestern i full gång. På något sätt känns det som om den redan har börjat. Eller är det bara jag som är allmänt utloggad? Ett par veckor till ska jag väl stå ut? Ett gäng avvikelsemöten, 23 anbud som ska lämnas in och ett
bokslut till är det "enda" som återstår!
Torsdag!
Jag har upplevt mer spännande torsdagar, det har jag. Men också mer o-spännande. Så förutom en dag fylld av jobb har jag cyklat hem, lagat mat, sprungit en runda (!!), pustat ut och ordnat cirka en miljon ärenden. Alltifrån nattningar till bankärenden
och bad av smutsiga barn. Varför bad?
Jo, det har varit förskolans dag! Med tillhörande ansiktsmålning, lekar och tävlingar. Victor vann kasta stöveln. Jag hade inte hjärta att påpeka att det är den näst vanligaste orsaken till helkroppsförlamning. Den vanligaste är bilister som knäpper upp
bältet efter att ha voltat med bilen. Det KAN vara så att det jag skriver inte stämmer helt. Men typ.
Om jag gjort mig förtjänt av det där vinglaset? Jajemen! Jag hade ju sprungit och allt. Andra gången för i år. 5 kilometer, sedan var jag helt slut. Kan också tillägga att det inte blåste lite. Första löprundan som de sista kilometrarna gick bra
mycket snabbare än de första.
Vad mer är nytt? Ja, förutom att 25 manliga delstatssenatorer i Alabama har röstat för ett synnerligen kontroversiellt lagförslag gällande ett abortförbud. Kort sagt; abortförbud, även vid incest och våldtäkt. Blessed be the fruit. Hur
kan någon man - eller kvinna för den delen- ta sig rätten att bestämma över en annan människas kropp? Jag kan inte säga det bättre än hejhejvardag.
Och nu? Nu laddar jag för fredag och en helg med 40-årsfest, dansuppvisning och simavslutning! Även nästa vecka blir fullspäckad. På ett positivt sätt!
Mars
Mars har kommit och hopp om våren med den. Ibland. Just nu är det nollgradigt och frost ute, vilket är anledningen till att jag sitter inne med mobilen istället för på cykeln i full karriär mot jobbet. Men snart så! Inläggen har - i vanlig ordning - inte duggat tätt här, men jag har haft fullt upp. Jobb och jobbrelaterade Stockholmsresor varvat med barn och barnrelaterade aktiviteter samt middagar och träffar med vänner. Allt i ett.
Helgen som precis gått har bestått av allt ovan. Minus de jobbrelaterade Stockholmsresorna (men på onsdag är det dags igen). Den inleddes med att jag stängde ned datorn tidigt efter en intensiv bokslutsvecka och hämtade barnen. Mysigt! Det var inte igår.
I hissen på jobbet. Redo att checka ut för helgen. På fredagskvällen drog vi på middag i Slottsstaden. Hela familjen och en vagn åkte buss.
Bara Victor var - ofrivilligt - vaken av barnaskaran på hemresan. När bussen stannade slängde vi upp honom på ståbrädan och gick hem. Det gick över förväntan.
I lördags var det dags för en efterlängtad Melodifestivalenfinal. Fem lördagar har lett upp till det här. Crescendot. Det var dock blandade känslor hos publiken hemma hos oss. Någon tyckte att rätt låt vann. Någon grät sig till sömns för att Bishara inte tog hem det. Och så vidare. Rätt lycklig är man ju ändå över att spektaklet äntligen är över.
Sedan har helgen som sagt bestått av barnrelaterade aktiviteter. Otto fick ta ett bad. Jag och Alice tog en selfie i vårsolen efter hennes gympa.
.. och medan Alice gympade passade jag på att riva av ett snabbpass på gymmet. Bästa upplägget. Snart blir det inte mycket av den varan. På torsdag går mitt gymkort ut.
Och nu är jag laddad för en ny vecka. Solen har smält bort frosten och mitt nagellack har torkat. Jag är så redo som man kan bli!
Träning
En fördel med att ha börjat jobba är att jag kan ta mig tid för lunchträning. De dagar tid finns. 30-45 minuters jobbiga pass och jag har både klarat av dagens träning och samlat energi till eftermiddagen. Efter onsdagens GRIT-pass kunde jag
inte gå på två dagar. Ska 2019 bli året jag verkligen kommer i form? Första året sedan 2011 som jag inte har varit gravid eller ammat. En kan ju bara hoppas.
En aldrig så lite pinsam gymselfie. Hjälper att gymmet är någotsånär avfolkat. Vilket det annars sällan är såhär i början av året. Jag längtar så tills folks nyårslöften börjar avta.
Mellandagarna
Mellandagarna gick, i likhet med resten av året, i ett rasande tempo. Vi hann dock både med Karlshamn, Leos lekland, träning, middagar och uppfyllande av förra årets nyårslöfte. Det var inte alls självklart att jag skulle springa milen under timmen innan
utgången av 2018. Eller göra det över huvud taget. Jag har sagt det förr, men det tål att upprepas. Det finns MÄNGDER av träningsformer jag föredrar framför löpning. Men. I fredags var det slut på ursäkter. En timme till övers och perfekta väderförhållanden.
Nu kan jag inte ens gå nedför trappan.
I lördags hade vi middagsbjudning och jag gjorde en djupdykning i garderoben. Hittade denna spelstopp och ett par glansiga vitaktiga byxor med flera år på nacken. Det ska bli mitt nyårslöfte för 2019; att göra fler djupdykningar i garderoben och använda
det jag redan har.
Och så barnen. De har jullov och är ÖVERALLT. På gott och ont. Jag tycker ju att det är väldigt mysigt att vara hemma hela familjen utan några måsten eller tider att passa. Sovmorgon hela veckan lång! Men en vecka till räcker nog gott och väl.
Mina alla tre. Nästan för svårt att ta in.
Sen sist
Tiden alltså. Att säga att den springer iväg vore ju en underdrift. Plötsligt har Otto blivit åtta månader och jag börjar jobba OM EN MÅNAD. Hur töntigt det än kan låta så vill nu även jag ställa mig upp och skrika; STOPPA TIDEN! Men det är ju omöjligt,
så då får jag ta till nästa klyscha; njuta. Det är ju inte alltid alldeles enkelt, men jag får väl göra mitt bästa. Snart kommer jag att trilla hem lagom till middagsdags och förhoppningsvis få en eller två kvalitetstimmar med trötta barn på vardagskvällarna.
Men det var ju inte alls det som detta inlägg skulle handla om. Utan vad vi har gjort sedan sist. Och svaret på den frågan är - lyckligtvis, på grund av den sena timmen - inte mycket. Otto har haft en bedrövlig och envis ögoninflammation, som först
avhjälptes efter tio dagar, då vi fick receptbelagda droppar utskrivna av läkaren. Jag kände mig tjyvig i förra veckan, Alice och Victor har hostat om varandra och de senaste dagarna har Erik varit sjuk. Inte jättesjuk, men tillräckligt för att
allt ska kretsa kring hans tillstånd, man som han är. Igår var vi alla äntligen på benen igen och gick på middag hos mormor som fyller år imorgon. Festsäongen har börjat!
Stackars Otto har varit riktigt risig. Som jag torkat hans ögon. Utan märkbar skillnad.
Men! Så fick han medicin och blev genast bättre.
Vi har varit på BVC. Victor fick kolla synen och har därmed avlagt sitt sista BVC-besök. Med lillasyster som ivrig åskådare.
Några träningspass har jag hunnit med mellan varven. Enda fördelen med Eriks sjukdom; jag har haft oemotsagt träningsföreträde. Och att balansera på knäna på en pilatesboll är mycket svårare än det ser ut.
Mest har vi dock myst runt hemma. I pyjamas, när det tillåtits. Otto i Victors gamla och jag i enda Black Friday-fyndet. Vad mer kan man behöva?
Alice och Victor var dock sugna på lite mer shopping, men fick nöja sig med att prova. Man är aldrig för ung för fönstershopping.
Ottos 7-månadersdag i bilder
Det har varit en händelserik - och blåsig - sjumånadersdag för Otto. Efter förskolelämningen i snålblåsten gick vi hem för obligatoriskt chill och kaffesörplande. Otto fortfarande iklädd pyjamas under overallen.
Sedan gav vi oss ut igen för att promenera över till mormor för lunch. Med vin och allt. Jag hade så trevligt att jag glömde bort att föreviga någonting från kalaset.
När syskonen väl var hemma från förskolan fick Otto mysa lite med storebror innan han ville visa upp sina nyförvärvade skills; att backa in under soffbordet.
Jag avrundade dagen med ett träningspass på stans kanske minsta, men även mest folktomma, gym. Det ena tar ut det andra. Svettig blev jag i alla fall. Och rufsig i håret, som synes.
Efter dusch lade jag en ansiktsmask. Jag brukar göra det på torsdagar. Vill väl vara fräsch inför helgen. Eller så är det då jag kommer ihåg det. Och Otto? Han däckade gott i storsängen efter minimalt med sömn och maximalt med intryck under dagen.
Han är så söt när han sover...
Helg igen!
Veckorna avlöser varandra i ett rasande tempo. Om två månader är det jul, sedan börjar jag jobba igen. Galet! Plötsligt förstår jag varifrån uttrycket "njut" kommer ifrån. Sista föräldraledigheten med sista barnet. Sedan är det bara att
jobba i cirka 40 år till. Om allt går vägen så länge.
Hur som haver. Ännu en helg har som sagt löpt till sin ända. Graderna har - till min stora glädje - krupit nedåt något, men det är fortfarande krispigt och härligt. Perfekt oktoberväder! Vi har förutom sedvanliga helgaktiviteter röjt upp i trädgården
(eventuellt klippt gräsmattan för sista gången för säsongen), tränat, ätit gott och umgåtts. Försökte oss på en film efter barnen somnat i fredags, men den var för dålig och vi var för trötta. Ni kan ju tänka er hur det kalaset slutade.
Fredagar är min absoluta favoritdag. Då tränar jag och Otto innan lunchen och eftersom jag hämtade tidigt i fredags blev det även bullfika på Gateau på eftermiddagen. För barnen. För mig blev det en cappuccino på havremjölk.
Krispigt väder, var ordet. Eller orden.
Lyckades klämma in ett snabbpass i lördags kväll. Jag var ganska ensam på gymmet. Hade högtflygande planer på att gå ut och springa idag, men lade ner dem när mörkret smög sig på. ORKADE helt enkelt inte. Var alltför lat och hungrig.
Alice har också tränat. I en helt ny utstyrsel. Inget kan väl gå fel när man får gå klädd såhär? Obs! Egenhändigt valda kläder och styling. För min del skulle hon gärna få ha blå hängselbyxor.
Indiansommar
Trots att jag längtar efter riktig höst och trots att det varma vädret ger mig klimatångest, så passade jag ändå på att njuta av brittsommarvärmen i helgen. Igår packade vi in hela familjen i bilen och drog till Torups bokskog för
lek och motion. Jag och barnen hängde på naturlekplatsen medan Erik avverkade milen i skogen och sedan gick övriga familjen till fiket medan jag tog en springtur och ett varv på utegymmet. En perfekt höstdag!
Det var två taggade barn som - med viss hjälp - fick rasta av sig på den härliga lekplatsen. Med lite kötid på vissa stationer. Det var fler än vi som tänkt tanken att dra till skogs igår.
Söndagen inleddes starkt med det vanliga schemat; fotboll, dans, lunch och simskola. Efter all intensitet valde vi ändock att ta vara på det vackra vädret och gå till en lekplats samtidigt som Victor - mer än motvilligt - övade på att cykla. Som löken
på laxen lossnade det idag. Plötsligt cyklade ungen. Helt själv! Glädjen var total. Från föräldrarnas sida, i alla fall. Nu ska han bara bli lite säkrare på svängarna och inbromsningarna.
Visst kan Victor cykla!
Återtåget
Trots att jag mer eller mindre motvilligt besökte gymmet någon dag över tiden under den senaste graviditeten hade jag ett långt uppehåll utan gymkort i början av året och utförde väl helt ärligt inte några underverk under något träningstillfälle sedan..
sommaren?
Nu har återtåget så sakteliga påbörjats. Ett kortare pass på trappmaskinen i torsdags, följt av enklare styrkeövningar och en kort - men ack, så jobbig - joggingrunda i lördags. Idag kan jag knappt röra benen!
Gymmet var sig likt. Jag har verkligen saknat den så kallade "hästasparken", som gör under för rumpan. Omöjlig att använda med gravidmage.
Min korta, men ganska så tillräckliga, löprunda. Vågar man hoppas på milen innan årsskiftet!?
Tidsfördriv
En vecka över tiden idag och mitt allra sista besök hos barnmorskan har avklarats. På vägen därifrån är det oundvikligt att passera gymmet. Inte lika oundvikligt är det att gå in, men jag gjorde det ändå. I brist på annat att göra! Det var väl inte direkt
med någon större frenesi eller träningsglädje jag lyfte på vikterna, men lyckades ändå träna igenom så gott som hela kroppen med hjälp av övningar man kan göra som gravid. Det vill säga nästan inga.
Ett styck flodhäst på ett nästan folktomt gym. Kan ha varit sista gången jag är här på ett tag. Kan också inte ha varit det.
Internationella konsumentdagen
Idag är inte bara dagen för BF - beräknat förlossningsdatum - utan även internationella konsumentdagen. Detta betyder naturligtvis inte att man ska konsumera som bara den, utan snarare tänka över sin konsumtion och konsumera smart. Själv har jag, i brist
på barnafödsel, konsumerat något så klimatsmart som ett gymkort. Minimal miljöpåverkan, något jag verkligen behöver - eller kommer att behöva inom kort - och dyrt som satan. Det sistnämnda var naturligtvis inte ett krav, men något jag kände mig tvungen
att påpeka.
Utöver detta har jag även konsumerat två barnklippningar. Eftersom Victor knappt såg ut under sin lugg och länge har tjatat om att han vill ha kort hår (eller hår som Hulken. Är det kort?) och jag såg en möjlighet till att slippa eventuella framtida lusepidemier,
rök det långa håret, medan Alice fick nöja sig med lite fräschare toppar.
Och det var allt för idag. Imorgon jobbar jag förhoppningsvis sista dagen innan föräldraledighet och sedan hoppas - och tror - jag på åtminstone ett par dagars vila innan det är dags att föda.
100% betyder ingenting för mig. Men en liten milstolpe är det allt!
På gymmet! På BF! Det var inte igår och det känns som jag kommer ha en liten uppförsbacke efter eventuell förlossning. Eller som fortsatt gravid.
Nyklippta och fina kopplar vi av med en fika. Men om sanningen ska fram var det mest jag som kopplade av.
Dödens zon
I lördags fick Erik, icke ont anandes, för sig att han skulle springa dödens zon i Kullaberg. Det är som ett vanligt halvmaraton, med den lilla skillnaden att det sker på totalt 1000 höjdmeter. "En varierad teknisk trailbana som inte
lämnar någon oberörd!" är dess punchline. Och detta stämde med råge, får man väl erkänna.
Jag och barnen gjorde en heldagsutflykt av det och åkte tåg och buss för att möta upp den minst sagt möre loppdeltagaren. Men det dröjde inte länge förrän vi fick valuta för pengarna. Någon timme senare festade vi loss på älg, vin och choklad i Lerberget.
Även vi som inte hade sprungit. Bakom varje loppdeltagare står ju en hungrig fru.
Kvarlevorna efter loppet.
Lilla donnan åker buss. Världsvan som få.
Rutiner
Så sakteliga lämnar vi semestern bakom oss och börjar komma tillbaka till vardagen. Det är fortfarande ett sjå att få upp alla (inklusive undertecknad) på morgnarna, men det blir lättare och lättare. Rutinerna trillar tillbaka en efter en. Vi lagar middag hemma och jag tar med lunchlåda till jobbet. Jag har besökt gymmet om än inte så frekvent som jag önskat. Men det får det bli ändring på. Tre gånger i veckan borde man väl åtminstone kunna upprätthålla!?
Här är jag efter ett snabbpass på lunchen. All träning är bättre än ingen, eller hur!?
Kvällstur
Efter semester, en förkylning som jag aldrig trodde skulle gå över och Gud vet vad har träningen verkligen halkat på efterkälken. Framför allt kan jag inte minnas sist jag var ute och sprang. Löpning är inte den träningsform jag föredrar mest och så fort jag tar ett längre uppehåll brister det i såväl kondition som motivation. Igår var det dags att ändra på detta slöfockande och trots brist på ork gav jag mig ut på en kortare kvällsrunda. Något alldeles fruktansvärt jobbigt, men ack så skönt efteråt. När jag låg halvdöd i soffan.
Ingen tid eller distans att skryta med, men en lagom takt för att försöka komma tillbaka till bra rutiner. A for effort!
Hot yoga
Hur det går med bikramyogan? Tackar som frågar. Efter en tuff start börjar jag nu komma in i tempot, temperaturen och övningarna. Jag är långt ifrån någon expert - eller ens i närheten av duktig - men jag kämpar på. Målet är att ha gått tjugo gånger innan mitt kort löper ut om ett par veckor. Och med 13 pass i bagaget har jag kommit en bra bit på vägen. Nackdelen? Det ligger så förbenat långt bort. Att cykla mellan yogastället, jobbet och hemmet är ett litet träningspass i sig.
Här är jag innan ett tidigt morgonpass. Typ den enda gången på dygnet jag får till det med yogan. Sömnen blir dock lidande då. Alltid är det något.
Soccer mom
Så var man där. En fotbollsmorsa. Jag kan se mig skicka barnen på balett eller skjutsa dem till blockflöjtslektionerna, men har aldrig kunnat föreställa mig fotbollslivet. Förmodligen för att jag själv aldrig har spelat. Men Erik är fortfarnade krasslig så jag fick snällt ta med Victor till hans första fotbollsskola. Han var till en början skeptisk och jag likaså. Föreningslivet har aldrig tilltalat mig i någon högre grad. Efter en seg start verkade Victor dock gilla det och talar nu om fotbollen med värme. Så det är väl såhär det får bli. Jag ser inte längre en framtid med öronproppar på fiolkonserter utan snarare en framtid där livet planeras utifrån träningar och matcher, ungar som samåker och skador. Vem hade kunnat ana det?
Genomgång av ftränörsta övningen på första fotbollsskolan.
Feeling hot, hot, hot
En intensiv påskhelg har bland annat bestått av att jag äntligen har utnyttjat fjolårets presentkort och masat mig iväg på yoga. Hot yoga, närmare bestämt. Med två dagars marginal lyckades jag få 60 dagars fri träning. Det är lika bra att skjuta ut sig direkt, tänkte jag optimistiskt och bokade in mig på ett 90 minuter långt yogapass i fyrtiotvågradig värme. Puh. Jag tror aldrig att jag har svettats så mycket någonsin. Att spara duschen till hemkomsten var inte ett alternativ, om jag säger så. Gårdagens timmeslånga yoga i 36 graders värme var rena rama drömmen i jämförelse. Så; kommer det bli en yogi även av mig? Risken är ÖVERHÄNGANDE att mattan blir liggandes efter mina 60 dagar har löpt ut..
Gymmet
Det duggar inte överdrivet tätt mellan mina träningstillfällen, men ibland så händer det att jag kommer till skott. Framför allt efter dessa två mardrömsveckor, tänker jag. Sommaren - tillika bikinisäsongen - står ju för dörren och detta år har jag varken graviditet eller förlossning att skylla på. Så nästa vecka! Men framför allt tränar jag för att känna mig stark. Och för att det är så skönt efteråt.
Senaste gymbesöket bjöd på träningsvärk. Det krävs inte så mycket nuförtiden.
Återtåget
Äntligen börjar jag känna mig som en människa igen! Efter en seg start på denna arbetsvecka har jag äntligen lyckats leverera den slutliga budgeten idag. Samt avlagt ett besök på gymmet för första gången på nästan två veckor OCH lagat en vegetarisk stroganoff. Vilken nystart! Som snart ska sabbas av en efterlängtad helg.
Den sedvanliga gymbilden. Snabbträning är bättre än ingen träning alls, är min ständiga devis.
